Våren hade kommit nästan lika långt i Karlskogaland. Det låg ännu is längs kanterna på sjön och i rabatterna blommade snödroppar och krokus.
Där var påskpyntat, uppbullat och i köksfönstret blommade en vacker amaryllis som inte brydde sig ett dugg om att julen tog slut för länge sedan.
Mysigt att komma och fika sådär!
4 kommentarer:
Jag skulle just skriva ”roligt att se dig igen” men inser att du skrivit regelbundet rätt länge. Enligt listan på min sida är det inte uppdaterat på väldigt länge hos dig. Började bli lite orolig.
Jag är inte flitig, men det är så ytterst få som läser och ännu färre som ger sig tillkänna, så det känns som att prata med en vägg att lägga in något. Njae, lite fel. Vår vän på Madeira brukar svara.
Men - som väl är har jag en massa annat trevligt för mig. Så livet känns rätt bra faktiskt.
Å, dina underbara pojkar som alltid tycks så glada, åtminstone på bild! (Ja, dina föräldrar ser jag inte direkt deppiga ut heller ,-).
Bloggblad; Du är inte alls fel ute, jag har bara bloggat i tre dagar efter närmare tre månaders uppehåll.
Att blogga är inte samma sak som det en gång var. Skriver man idag gör man det nog främst för sin egen skull. Jag håller med om att en av de saker som håller bloggen levande är just kommentarerna, men vill samtidigt absolut inte att någon ska känna att det är ett krav att kommentera.
Elisabet; Haha, ja mina barn är nog ungefär lika mångsidiga som de flesta barn 😉
Det där med kommentarer .. , nej, man får sällan mer än högst två och det är ju långt ifrån som det var förut, ofta ingan alls, men jag har ju min som en slags dagbok - som ett sätt att rensa hjärnan - och det fungerar bra.
Skicka en kommentar