Den insikten satt i sanning långt inne.
Det är ju liksom som så, att allt inte sätts på paus för att man ska hinna med julförberedelserna. Tvärtom, veckorna före julafton var det luciauppvisning, teateravslutning, handbollsavslutning, simuppvisning och två fotbollsavslutningar. Därtill kalas för ett av barnen. Ja och så julförberedelser. Och arbetsdagar som vanligt.
Ganska tuffa sådana med sjuk personal och besked om ekonomiska besparingar som drabbar organisation och bemanning.
Så vi bestämde att det blev som det blev.
Och det blev.
Bra till och med.
Vi inledde traditionsenligt dagen före julafton med att köra över Kilsbergen…
…för att fira min mamma på födelsedagen. Fast den fina tomten som hon håller upp fick hon av en väninna.
Sedan for vi åter hem. Maken gjorde julförberedelser i köket och jag och barnen tog in granen och klädde den. Granntjejen kom också och var med.
Kvällen före julafton har vi en såååå mysig tradition.
Nygriljerad skinka framför (fejk)kaminen.
På själva julaftonsmorgonen kom inte barnen tassande förrän halv åtta. Tillsammans gick vi in till julgranen, som magiskt tänts under natten, och minsann, tomten hade varit förbi med ett varsitt paket i år också!
Dessutom hade nissen lämnat ett brev.
Till påsken är vi sparsamma med pynt, men nu till jul är det juligt nästan överallt. Det blir så mysigt med många tända ljus!
På förmiddagen kom makens dotter och barnbarnet. Han som nu sitter så stadigt, slår ihop klossar och med glädje raserar tornen som hans morbröder bygger upp.
På eftermiddagen for de vidare till nästa julfirande och i stället kom min pappa… och strax därefter två(!) tomtar. Den ena hade blivit förskräckligt gammal och den andra höll på att läras upp. Än hade han en del att lära, för när han provkört släden hade han krockat med en skorsten…
Fika, paketöppning, Kalle Anka och julbord. Ungefär samma inslag som de flesta andra julfirare har.
På juldagen fick vi förmånen att tillbringa nästan hela dagen med barnbarnet och hans mamma. Så himlans mysigt!
Som yngre älskade jag själva julafton. Sedan tyckte jag bättre om adventstiden. Men nu tror jag alldeles bestämt att mellandagarna har tagit över förstaplatsen. Lugnet och den absoluta kravlösheten.
En av årets mysigaste tider!
2 kommentarer:
Vilka härliga insikter du/ni kommit fram till! Tycker att det låter som bäst alltsammans.
Elisabet; En ganska befriande insikt. Vem vet, jag kanske till och med kan gå med på en semla före fettisdagen ;)
Skicka en kommentar