Nej, det är inte efit.
Det är faktiskt en alldeles vanlig torsdag i december.
På morgonkvisten upptäckte vi att nissen varit i farten. Sicken buse att måla på spegeln sådär!
Efter frukost och morgonrutiner och extrakoll att väskorna även innehöll handskar bar det iväg ut i vinterkylan.
Maken följde med barnen in. Jag väntade i bilen.
Morgonmöte, låta skrivaren jobba, svara på ett mail och sedan det allra bästa med mitt jobb -lektioner!
Några har repeterat positionssystemet.
Det blev dock kort vila hemma -torsdagar är simskoledagar den här terminen.
Och medan jag väntade på det simmande barnet blev jag bjuden på te av ett annat föräldrapar. Vi hann avhandla allt från virkmönster till julklappar… och förstås årets snackis -avsaknaden av julbelysning här på orten.
Ungefär så kan en decembertorsdag se ut.
6 kommentarer:
Å, så roligt med ett sånt här inlägg! Tack mossfolk! Tänker så ofta vilket oerhört viktigt yrke ni har, ni pedagoger. Att lära ut och allt det som hör til, ja, till den största rikedomen vi har - barnen -.
Elisabet; Genom åren har jag hunnit fylla i x antal enkäter riktade till lärare, både från kommunen och från fackförbundet. När resultaten sedan presenteras är siffrorna ofta ganska nedslående. Lärarkåren har både ett mycket högt procenttal långtidssjukskrivningar och återkommande korttidssjukskrivningar av en anledning. MEN en siffra sticker ut. På frågan om man känner att arbetet känns meningsfullt svarar 100 procent JA :)
När jag var aktiv som klasslärare, hade vi mer ren undervisning, ett kollegiemöte per vecka (när jag började var det ett per månad). Eleverna skrev sin egen veckorapport, oftast, och jag har inget minne av att det var enkäter m.m. Jag skrev bara månadsbrev till föräldrarna.
Under mina sista år, med svenska för invandrade barn, skulle allt allt allt rapporteras och dokumenteras. Jag tvärvägrade - då hade jag inte så långt kvar till pensionen, så om jag fick sparken hade det inte gjort så mycket. Men jag fick inte sparken ...
När jag sa att jag inte hann undervisa om jag skulle dokumentera varje lektion, tyckte chefen att jag skulle ha några färre lektioner för att hinna det. Det tyckte jag var totalt vansinne - vem skulle läsa mina dokumentationer? Och vem skulle förlora på att få färre lektioner?
Bloggblad; Hos oss är det något möte varje dag utom på fredagar. Jag jobbar ju dock bara åttio procent och då är det mötena som prioriteras bort.
Däremot ska ALLT dokumenteras. Det mesta för att ha ryggen fri om det skulle bli någon form av granskning…
Varför finns det ingen julbelysning på orten? Besparingar?
Eva; Ja, den gamla var tydligen i för dåligt skick för att sätta upp och en ny skulle kosta för mycket. Jag håller mig utanför upprörda debatter, men kan väl tycka att en del av politikernas prioriteringar har varit svåra att förstå…
Skicka en kommentar