Somliga av oss tycks liksom födas som måndagsexemplar. Jag är en av dem och det är mest bara att, tja, gilla läget.
Dotter till föräldrar som aldrig tar minsta piller i onödan har jag själv redan en dosett för att hålla ordning på medicinerna.
En magsjuka kan förstås inte bara gå över utan ger följder som ökad yrsel och en förfärlig magkatarr. Jag kurerar mig med… mer medicin.
Det är absolut inte klagomål. Ingen bitterhet. Mer ett konstaterande. Så här är det. Punkt.
Jag minns att pappa hade mycket huvudvärk när jag var barn. Men jag kan inte minnas att mamma var sjuk. Lite förkyld med hosta någon gång. Ja och så den där gången när hon fått någon hostmedicin som hon mådde illa av. Jag var orolig hela dagen i skolan. Min alltid friska mamma var ensam hemma och mådde inte bra.
För mina egna barn är det vardag och jag tror inte att de är ett dugg oroliga. ”Du får säga till om du behöver vila” säger storebror ibland när vi går på pokenader. Och när jag nu var sjuk kom lillebror in med en skiva vitt bröd och en liten kopp nyponsoppa, ställde det på mitt sängbord, myste ner sig i sängen bredvid mig och konstaterade nöjt
”Jag älskar att du är sjuk mamma!”
❤️
Livet
5 kommentarer:
Så gulligt sagt - han vill pyssla om dig …
Och jag älskar att du ändå orkar blogga! (Vilka söner ni har!!)
Bloggblad; Framförallt tycker han väldigt mycket om att mysa ❤️
Elisabet; De är fantastiska ❤️
Du är väl verkligen inget måndagsexemplar. Hur man får det rent fysiskt i livet vet man ju aldrig i förväg och det bästa är ju att göra precis som du - konstatera faktum, be om och ta emot den medicinska hjälp man behöver och sen anpassa livet efter de förutsättningar som är dig givna och som just du orkar med. Att barn generellt alltid är oroliga när föräldrar inte mår bra, är sjuka, har skadat sig, bråkar och det kanske ligger skilsmässa i luften, det beskriver du ju själv så bra med din egen mamma. Att du inte upplever att dina pojkar oroar sig för din hälsa har säkert att göra med att ni har pratat om detta på ett bra och betryggande sätt. De vet vad som gäller och tror troligen inte att du ”är döende” som så många barn får växa upp med. Min mellanpojke var som din yngste - var jag sjuk (en gång i en förtärande influensa) kom han med te och lärde sig att göra äggröra som var det enda jag klarade att äta. Och de klarade också att gå och handla mat i närbutiken och fixa mackor och O’boy om det behövdes.
Sen kan man väl alltid fundera över hur mycket yrkeslivet, hur roligt och stimulerande det än är, ändå tär på den fysiska hälsan på bekostnad kanske av orken inom familjen. Fast det där är jag övertygad om att du både har pratat igenom med dina närmaste och dina medicinskt ansvariga. Och på jobbet förstås! Uppenbart är iallafall att Lillebror tycker det är mysigt att få ha dig hemma!
Monet; Jo, men måndagsexemplar kan man nog med rätta kalla mig ;) Även om det låter mycket bättre när man beskriver situationen sådär snällt och trevligt som du gör ❤️
Lillebror tycker att det är väldigt mysigt när vi är hemma tillsammans :)
Skicka en kommentar