Kattpiss i sovrummet

 Runt tre natten till fredag vaknade jag av att det luktade kattpiss. Det luktade starkt, så det måste ha hänt något nära.

Våra katter har, peppar peppar, hittills skött lådan väldigt bra, men medan jag blev allt mer klarvaken började jag fundera. Lillebror och Sixtenkatten har ju ibland blivit osams om på natten. Har Sixten blivit sur och liksom markerat? Eller Cissi, hon är ju en riktig surtjej, har hon fått för sig att hon kan strunta i lådan?

Det kändes som om det hänt i sovrummet -hade någon av dem kissat i vår säng? Eller precis nedanför? På min virkpåse -tänk om mina garnnystan var förstörda.

Och vad gör vi om någon av dem sätter i system att inte gå på lådan? Vi är ju vansinnigt förtjusta i de här katterna, men det måste såklart fungera. Först behöver vi ta reda på vem av dem det är och om det upprepas måste vi ju kolla upp det hela hos veterinär.

Allra först behövde jag hitta pölen. Eller det blöta.

När klockan närmade sig fyra gav jag upp letandet. Förbaskade katter! Spritt sig hade den också, stanken.

Halv sex bytte jag ut all sand i kattlådan. Inte för att den var superskitig, men för säkerhetsskull.

Klockan sex kom maken sömndrucket bärande på lillebrors täcke. Replikerade att han kände en stark kattpissdoft och var det inte lite blött där, i hörnet på täcket?

Vilken cirkus.

Helt i onödan.

Det visade sig nämligen att fel på en kolsyrepanna(?) på pappersbruket i Frövi i kombination med de låga tunga molnen och det fuktiga vädret orsakat den fräna lukten.

Vi var i alla fall inte de enda som oskyldigt anklagat små fyrbeningar :)

I natt tänker jag mig sova!