Och faktiskt har definitivt min trasiga hjärna också gjort att jag har… taggat ner.
Jag försöker verkligen att inte stressa i onödan.
Jag har hunnit lära mig att prioritera bland alla miljoner ”måste-göra-saker”. Och att ibland få säga ”jag hann inte”.
Det händer till och med att jag mitt under arbetstid prioriterar att slå mig ner en liten stund med en mugg te. Tvärtemot vad många tror fikas det alldeles för lite bland skolpersonal.
Och det stressas alldeles för mycket.
Alldeles garanterat sitter det en skruv lös i knoppen på den här tanten. Den gör maskineriet tämligen rangligt, men jag tror faktiskt att även de mest stabila hjärnorna mår bra av en kort förmiddagspaus under intensiva dagar.
6 kommentarer:
Bra tankar.
Låter otroligt sunt
Så klokt!
Pv arbetar ju jämt och ständigt, här hemma, alltså. Då blir elvakaffet särskilt viktigt .., då sitter vi ute på altanen (än så länge) och det blir en kvarts eller halvtimmes paus. Utan fikarasten på jobbet, hade det känts hemskt, även om vi först på senare år fick sitta ostörda och inte behövde springa stup i ett till kassan när det blev kö. Länge leve pausen!
Tony och Eva; Ja jag är helt övertygad om att att sitta ner ett par minuter med något varmt i muggen lönar sig i slutändan.
Elisabet; Vi har ju absolut ingen paus alls förrän den lagstadgade rasten. Men jag tänker att ytterst få lärare jobbar för lite och att fler skulle hålla bättre om de kände att det fanns utrymme för en liten paus (det behöver inte vara en lång rast, bara hinna gå på toaletten och hinna sitta ner några minuter).
Under mina sista år som lärare, var det ytterst få kollegor i lärarrummet (f’låt, personalrum ska man säga)på rasterna, alla hängde vid sina skrivbord och planerade.
Det var så viktigt med den där stunden av gemenskap och lite fniss och skratt.
Bloggblad; Det är ju så mycket som hela tiden ska göras och jag förstår att man vill utnyttja varendaste liten minut. Men faktiskt tror jag att det är extra viktigt att ta en liten paus i den här typen av högintensiva yrken.
Skicka en kommentar