Det är den sista dagen i juli.
”Högsommar!” sa min far när jag hämtade storebror hos dem idag. Men jag tycker ändå att det känns som om vi kliver in i ett nytt skede. Sista sommarmånaden startar i morgon. Rönnbären lyser röda på träden. Höstanemonerna står i full blom och höstsolrosorna är på gång. Gräshopporna spelar för fullt. Skymningen kommer tidigare.
I morgon drar det liksom igång. Vi är förvisso lediga i ytterligare drygt en vecka, men det känns ändå som om vardagen knackar på och gör sig påmind. Frisörbesök, passtid, biblioteksvisit och barnkalas står på agendan under veckan. Och så börjar barnens fotbollsträningar. Jag behöver skaffa en ny ryggsäck att ha till jobbet. Och kolla om barnens gympaskor passar… Storebror hade visst vuxit ur alla långärmade tröjor utom tre, så det behöver också styras upp. Och så boka i vaccinationstid för Cissikatten. Lika bra att ordna så mycket som möjligt innan vardagen drar igång på riktigt.
Det där underbara med ledighet, kravlösheten och friheten att slippa passa tider, det fasas nu ut. Och jag tycker att hela den där härliga sommaren som vi hade framför oss bara har försvunnit.
Eller tycker jag verkligen det? När jag tänker efter?
Vi har sett Öland från norr till söder, träffat vänner, badat otaliga gånger i badhuset och i sjön och även ett par gånger i havet. Lillebror har tagit märken, båda barnen har varit på fotbollsskola, huset har blivit radonsanerat och leråkern till trädgård har täckts med matjord.
Vi har hunnit med underbara dagar i Bergslagsskogen, övernattat i liten stuga, fiskat. Barnen har tältat i trädgården och båda två har lekt massor med kompisar…och med varandra. Vi har haft barnkalas för en nioåring och vuxenkalas för densamme. Varit på släktträff, firat midsommar och inte minst bebisgosat med barnbarnet.
Dörrarna har stått öppna och vi har inte sällan dukat en extra tallrik till lunch eller middag, haft övernattande barn på madrass, spelat brädspel och kort och en hel del Pokémon go. Ätit glass i hamnen i Askersund, i glasstemplet i Örebro och glasscaféet i stadsparken. Ja för all del även på stranden och på en bänk utanför Ica. Barnen har varit hos sin mormor och morfar, vi har varit på restaurang och besökt utställningen om elektronen. Plockat blåbär, skördat rabarber, syltat och saftat.
Hunnit och orkat med sådant som tiden och energin inte räcker till under terminen.
Så jag och barnen bestämmer oss för att fira att vi har en så fin sommar, genom att överraska maken med en trerättersmiddag. Granntjejen, som har tillbringat mååånga timmar hos oss i sommar, hakade entusiastiskt på.
De dukade fint i vardagsrummet.
7 kommentarer:
Det är himla bra med såna här summeringar av tid som gått; man får fin överblick över vad som hänt och det är alltid så mycket mera än man kommer ihåg. Upplever att många bekanta upplever samma känsla - det här att sommaren bara susade iväg -. Aldrig har jag själv tillbringat sååå lite tid på stranden och då menar jag inte att ligga och sola, utan att bara vara där och bada och så hem igen. Den här tiden i augusti, är ofta den bästa, tycker jag,
Elisabet; Jag tycker generellt att bloggandet bidrar till att få syn på alla fina ögonblick i livet.
Augusti är fint, men skuggas ofta av den rivstart som kommer när terminen börjar. Visa av erfarenhet har vi i år förlagt lillebrors barnkalas några veckor före själva födelsedagen, när vi ännu är lediga :)
Jag tyckte att de varma veckorna i juni var långa och njutbara - men de senaste fyra, med ”flängväder” har susat förbi. Ändå har många skåp blivit rensade här hemma, mycket behövligt. Med bara ett rum i stugan + lusthuset och lervälling av regn, är det inte så roligt att vara i stugan.
Bloggblad; Nej det kan jag verkligen förstå. Men jag kan ärligt säga att det här vädret har passat mig utmärkt. Varma dagar med gassande sol har jag aldrig mått särskilt bra av och jag har känt mig så evinnerligt tacksam över att bo här när jag sett rapporterna från södra Europa. Trädgården har också trivts och näst intill skött sig själv.
Jag fryser ju nio månader om året, så jag är tacksam för värmen. Numera blåser det alltid när solen skiner, så jag har inga problem med mina långpromenader i sol.
Men som pensionär känner jag inte någon börja-skolan-stress, vilket jag gjorde i fyrtio år.
Låter som om ni har haft en jättefin sommar! Så mysigt att få läsa om
Eva; En riktigt bra och alldeles lagom sommar :)
Skicka en kommentar