Då var det dags igen -barnkalas.
Barnkalas är ju knappast något nytt fenomen, men jag tycker ändå att det är en smula klurigt.
Många barn i en ny miljö. Inga fasta rutiner och luddiga ramar. Det är ju en jättestor utmaning för en del barn.
Och så det här med vilka som ska bjudas. Å ena sidan tycker jag att det är skönt att barnet inte vill bjuda så många. Å andra sidan vill jag absolut inte att någon ska känna sig bortglömd eller utesluten. Tänk att vara den som aldrig blir bjuden. Och tänk att vara förälder till det barnet. Jag får ont i hjärtat bara av att tänka på det.
Hur som helst, nu var det som sagt kalas. Minecraftkalas. Med nio ungar. Nuförtiden är det nästan en fördel att fylla år mitt i sommaren när alla träningar och aktiviteter har uppehåll.
Man kan förstås lägga upp ett kalas ungefär hur strukturerat som helst, eller inte alls. Jag föredrar det förstnämnda, främst för min egen skull ;)
När barnen kom fick de börja med att färglägga sin minecraftkaraktär och hänga upp bilden med klädnypa på altanen.
Sedan var det paketöppning och därefter fick de göra i ordning sin egen hamburgare.
Efter maten fick alla en godispåse… en tom. Den hängde de tillsammans med sin bild.
Nu började utmaningen. Genom att utföra olika uppdrag tjänade man olika godissorter… eller rättare sagt, olika ämnen i Minecraft ;)
Det var till exempel att bygga torn, spela Minecraftbingo och sätta svansen på Minecraftgrisen.
Pärla pärlplattor till nyckelringar. Det blev superbra!
För att hitta de sista sorterna behövde man lista ut vilken plats i trädgården som Minecraftbilderna symboliserade.
Efter frukt och glass avslutade alla med att komponera sin egen godispåse.
9 kommentarer:
Vilket toppenkalas!
Gissar att nioåringen var nöjd!
Giggi; Han var jättenöjd ❤️
Oj, lät verkligen strukturerat, men samtidigt jättekul! Skönt att veta vad som ska hända. Gissar att barnen hade det roligt också.
Eva; Ja, det tror jag att de hade. Framförallt var alla med hela tiden, om än på lite olika sätt, de samarbetade superbra och det var ”kontrollerat” uppspelt. Den här mamman mår bäst av struktur och tror dessutom att det gynnar flera barn (människor öht), men inte missgynnar någon.
När jag var liten - för en evighet sedan - betydde barnkalas att man finklädd och försedd med present kom hem till födelsebarnet där det m ö j l i g e n var lite ballonger och serpentiner runt kökslampan och där det sen serverades saft och tårta under mammauppsikt.
M ö j l i g e n lektes det sedan något strukturerat som att springa runt och inte missa en stol, vad det nu heter. Under sommaren var det vanliga utelekar men man fick passa sig eftersom man var finklädd. Det hela varade kanske max tre timmar och avslutades, om man hade tur med fiskdamm där alla fick en papperspåse med några kolor och en apelsin.
Under mina barns uppväxt på 70-talet följde man fortfarande samma mönster men det började redan då anta former som flera av oss protesterade mot. En del hade råd att t ex hyra in en clown, det visades video och godispåsarna fylldes fulla med annat, ofta också någon leksak. Jag ser nu bilder på min franska nioårings kalas där det faktiskt ”bara” är ballonger, tårta och sen lekar i poolen i värmen, inget annat men väldigt glada barn. Men vet att de också tidigare, i Luxemburg valt att köpa in sig på McDonalds eller speciella lekställen där det är full aktivitet, all inclusive!
Ditt/ert kalas verkar väldigt genomtänkt och ambitiöst - men roligt förstås. Jag hade definitivt inte klarat det men du är ju van pedagog. Hoppas du hämtat dig:-)
Monet; Det finns så många olika sorters barnkalas idag. Man kan köpa sig i stort sett helt fri (genom att boka kalas på t.ex. lekland eller badhus) och man kan lägga ner all tid och hela sin själ på att näst intill göra om huset för att det ska bli ett fulländat temakalas.
Det går alldeles utmärkt att fika, ha någon lek och avsluta med fiskdamm. Det går också att hyra in clowner eller trolkarl och för bara några veckor sedan var barnen på ett kalas dit man hyrt två(!) hoppborgar. En del kalas är på stranden, vid en lekplats eller i skogen. Andra i en gymnastiksal eller hemma. Godismängden är också varierande. Allt från fri tillgång under hela kalaset till någon godisbit och någon leksak i en godispåse.
Mina barn har varit på många olika sorters kalas och hittills har de alltid kommit hem nöjda. Aldrig att jag har hört dem jämföra eller värdera -de är ju glada över att bli bjudna och att få vara med kompisar :)
Däremot hör jag ibland föräldrar värdera -oftast då på ett nedvärderande sätt om sådant som är påkostat.
Själv försöker jag hålla mig utanför allt dömande och värderande. De allra flesta kalas är toppen, på olika sätt. Varje familj gör det som passar dem bäst.
Det är verkligen sant att det nu verkar finnas hur många kalasvarianter som helst. Det jag beskrev för egen del var att de var mycket mera ”standardiserade” på min egen och barnens tid. Kanske var det under den sista perioden som trollkarlar och clowner började komma in i bilden och för dem av oss som varken hade råd eller ens tyckte det var kul (clowner skrämmer ofta småttingar, iallafall mina) minns jag att vi nog var några hemmamammor som hade synpunkter. Dömande eller nedvärderande minns jag inte att jag tyckte det var men det kanske det uppfattades som. Jag minns iallafall att det på vår radhusgata blev mindre av clowner och mer av skogsorientering och ”sakletande” efter de där diskussionerna i föreningen! (Jo, det diskuterades också på den nivån:-) Kul att den gamla fiskdammen ändå håller i sig!
Wow! Jag är impad av ditt genomtänkta kalas!
Bloggblad; Pysslandet i förväg och att komma på idéer tycker jag bara är roligt och strukturen är ren självbevarelsedrift ;)
Skicka en kommentar