Tänk att vara snart sju år och tälta i trädgården. Att krypa ner i sovsäcken bredvid sin storebror, höra syrsorna, läsa lite Bamse och vicka på sin lösa tand.
Jag trodde verkligen inte att de skulle sova där hela natten. Groventrén stod olåst, lampan lämnades tänd, liksom en lampa i köket.
Jag hade helt fel.
I morse visade termometern på femton grader. Jag bar ut rostade mackor med honung, en flaska mjölk och två nyskördade gurkor och möttes av två glada barn som förstås redan hade varit vakna länge.
Det är så ljuvligt med sommarlov!
4 kommentarer:
Och nog minns man känslan - och DOFTEN - inuti ett tält, där man tillbringat natten. Och utanför-ljuden. Som en egen liten värld var det.
Åh, det där är verkligen fantastiskt. Kan sakna scoutläger enormt bara pga det. Härliga sommarlovsminnen. 🥰
Elisabet; Ja jag är ju verkligen ingen tältmänniska, men tyckte att det var roligt som barn. De såg verkligen ut att ha det jättemysigt där inne… en av dem ville gärna sova fler nätter och den andra tyckte att det räckte med en natt ;)
Eva; Det är ju aldrig för sent att tälta ;)
Nej, så är det ju absolut. 🙂 Men nu som höggravid är jag rätt nöjd med min säng av rätt hårdhetsgrad och alla kuddar. 😉
Skicka en kommentar