Att han ska sköta sin egen rabatt- jo men det är ju självklart.
Att vi hjälps åt med lite trädgårdsjobb ibland -absolut.
Men när mamman behöver hjälp att gräva upp fyra rosenbuskar, då ser han sitt förhandlingsläge.
”Det skulle väl ändå vara värt en liten belöning?” Frågar han.
Jag håller med. Det är värt en belöning. Snabbt kalkylerar jag i huvudet. Hur mycket är det värt? Femtio kronor? Tjugo kronor per buske? Det är ju ändå ett rätt stort jobb.
”Vad hade du tänkt dig?” Undrar jag.
Svaret kommer snabbt. En glass på Östansjö trädgård.
Deal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar