Jag har idag blivit firad som aldrig förr, trots en tämligen ojämn födelsedag. 41 år.
Väcktes med skönsång, frukost på sängen och paket av familjen.
Åkte till jobbet och överraskades med teckningar och födelsedagskort som eleverna hade ritat.
Under första lektionen blev jag överraskad av att andra ettan kom in och sjöng ”Ja må hon leva” tillsammans med mina elever.
Och när jag skulle gå hem fick jag te och blommor från kollegan.
Väl hemkommen bjöds jag på mjölk med kaffe, småkakor och tårta.
Och så skönsång av mamma och pappa på telefon samt ett antal grattismeddelanden.
Vilken födelsedag!
Nej, man blir inte för gammal för att fira födelsedagar! Vid 41-års ålder känner jag fortfarande födelsedagspirret.
4 kommentarer:
Stort grattis på födelsedagen, Karin! Tänk, att du hunnit så pass långt .., försöker räkna ut hur många år sedan det var bloggträff i Steninge .., ? Kan det möjligen ha varit 2009? Fjorton år sedan, alltså. Så ung du var då! Ja, det är du ju ännu, men ändå. Här kommer en virtuell kram från en betydligt äldre madame ,-).
Åh, stort grattis på födelsedagen Karin! Låter som att du haft en toppendag. 😊
Men vad roligt! Grattis grattis! Vid passerade 40 tyckte jag äntligen att jag var vuxen. Fast i ca två år före 40-årsdagen hade jag kris... tänkte att jag blev GAMMAL. Men jag ändrade mig så fort jag klev över tröskeln.
Elisabet; Tack! Ja, det måste ha varit 2009 -våren innan jag och maken flyttade ihop. Och jag minns den där bloggträffen som väldigt trevlig! Ett toppenbra initiativ av dig och så roligt att så många kom!
Eva; Tack! Ja, det var en dag långt över förväntan :)
Bloggblad; Tack så mycket! Här har sannerligen inte funnits någon kris -jag har ju känt mig som fyrtio i säkert tjugo års tid och blev så glad när jag äntligen fyllde ”rätt” förra året.
Det här känns som en alldeles prima ålder!
Skicka en kommentar