Jag ÄLSKAR vårt kök! Det slår mig gång på gång som blixtrande insikter, trots att det fortfarande inte är riktigt klart.
Senast i morse, när jag passerade igenom strax innan vi skulle till jobbet. Ljus, ro och tidens gång. Värme.
Kökssoffan som vi luskade ut har minst hundra år på nacken. Spår av ålder och insekter, men som fick nytt liv med lite omsorg.
Köksbordet som vi fick av vänner för nu många år sedan.
Köksstolarna som farmor och farfar hade i huset.
Kökslampan som kommer från vänners äldre släkting.
Den broderade tavlan som pappas moster gjort.
Tulpanerna som vi fick av mamma igår.
Och så fotografierna av Alma och Ola, pappas mormor och morfar. Ola, han föddes 1882.
Duken är köpt på loppis.
Utanför fönstret syns trädstråket… och ute på altarbordet det gröna släpet till barnens lastbil.
Livet ❤️
3 kommentarer:
Å, så roligt att få ta en titt i köket! Ser ut som ett hemtrevligt kök, särskilt när du berättat om historien bakom det som finns där
Elisabet; Jag har alltid tänkt mig ett stort kök, men vårt är litet och ganska trångt. Länge pratade vi om att slå ut väggar när vi renoverade. Nu känns det bra att vi inte gjorde det, både för att det hade blivit ett för stort projekt och för att vi nu trivs väldigt väldigt bra där :)
Så fint ljus och en så fin känsla. Förstår verkligen att ni trivs där allihop!
Skicka en kommentar