Dymmelonsdag -visst var det väl dagen när påskstillheten skulle börja och man satte träkläppar i kyrkklockorna?
Jag dricker morgonteet i lugn och ro och ögnar samtidigt igenom nyheterna på mobilen. Krig och elände, Nato, mycket om demens, någon skottskadad i Stockholm, åtalet mot Trump och en del sport.
Nä, någon upplyftande läsning är det då rakt inte.
Bredvid mig ligger Sixtenkatten och sover djupt. Han har varit ute i minusgraderna i natt, till mattens dåliga samvete. Själv tycks han föga bekymrad och inte var han hungrig heller, när han kom in. Nänä, man kan ju misstänka att någon liten mus har fått sätta livet till.
Ute skiner solen och så fort det blivit varmare ska jag ta mig iväg på min runt-kvarteret-promenad.
I eftermiddag kommer barnen hem. De tycks ha haft det hur bra som helst och blandat med meddelanden fyllda med hjärtan i alla färger kommer bilder från påskbord, telefonrapporter om loppisbesök med mormor, filmkväll med ostbågar och en morfar som läser folksagor.
 |
| Samma pynt, äggkoppar och äggvärmare som när deras mamma var barn. Samma kök (om än med andra tapeter), köksbord och stolar (dock omklädda från brunt till grått). Storebror sitter på den plats som alltid var min. Lillebror på den plats som alltid var min lillebrors ❤️ |
En fin dymmelonsdag önskar jag er som kikar in här!
2 kommentarer:
Det var nog vanligast att man trädde en säck omkring och band fast, det finns en präst i Linköping som gör det som en liten trevlig ceremoni - han klättrar själv upp i klockstapeln via lös stege och binder om kläpparna.
Jag minns så väl hur skönt jag tyckte det skulle bli när barnen var hos mormor och morfar en eller två nätter. Och så minns jag att började längta så fort jag vinkat av dem och bilen försvann... Men ändå tror jag att det är nyttigt att få vara ensam ibland. Det tycker jag fortfarande, men har en man som trivs jättebra i hemmets lugna vrå - och jag är ute på diverse aktiviteter, så jag är sällan ensam mer än mycket korta stunder. Tur att vi gillar varandra och har ett stort hus.
Bloggblad; Det låter som en smidigare lösning.
Precis så är det -jätteskönt att bara vara, men åh så mysigt det är när de kommer hem igen!
Vi trivs båda så bra hemma, men befinner oss ganska ofta på olika våningar ;)
Skicka en kommentar