Efter en vecka med allt värre yrsel kom förstås migränen som ett brev på posten.
När jag väl tar mig från badrummet till soffan kommer Sixtenkatten bums och lägger sig tätt intill.
Det är frustrerande. Förstås. Jag är redan utredd på alla sätt och vis. Diagnosticerad. Äter medicin dagligen. Har övat i ett och ett halvt års tid hos sjukgymnast på att hantera yrseln. Lärt mig, hittat strategier.
Men det är svårt att använda strategier när man tappar balansen så fort man vrider på huvudet. Och det tar på krafterna att behöva fokusera på det mest basala som att resa på sig, byta riktning osv. Jag kan allt det där, numera. Det sista halvåret har jag fixat det utan att tänka på det. Däremot har det fortfarande krävts koncentration för att kliva upp på en stol, stå på ett ben osv.
Ja och så har det alltså backat. På bara någon vecka. Ett jättekliv. Bakåt. Och jag skulle med lätthet ge min högra hand för att slippa uppleva detta igen.
Måtte en dag (till) i vågrät position göra det hela bättre!
6 kommentarer:
Fy, farao! Att drabbas av yrsel är så hemskt och jag har ändå bara haft det någon enstaka hel dag! Det är ju sååå begränsande .., och lätt är det att bli kräksjuk, som om det nu inte räckte med själva yrseln! Håller tummarna att det ger med sig.
Elisabet; Tack, tumhållning kan behövas. Jag har ju som en konstant yrsel sedan drygt två år tillbaka, men den har med tiden blivit hanterbar… tills nu igen då. Förhoppningsvis vänder det snabbt.
Kära du. Jag känner så för dig…(jag har haft svår yrsel själv i omgångar och varit akutinlagd, snabbröntgad, strokeundersökt, kräkts. Och också utredd i omgångar utan diagnos (ingen kristallsjuka). Vet paniken när rummet vänder sig upp och ner och man bara måste ligga blickstilla. Jag FATTAR inte hur du kan arbeta, vara småpojksmamma och fungera i vardagslivet som du gör - det är mer än beundransvärt. Finns det inte någonting mer som kan göras för dig och är din diagnos, vad den nu är, helt säkerställd? Håller alla tummar och tår att det kan vända till det bättre och skickar dig varma tankar så länge…
Monet; Tack för omtanke och vänliga ord ❤️
Jag har en diagnos inom Pots-spektrat.
Jag medicineras också därefter, med årliga kontroller och har därtill övat hos sjukgymnast.
Det har länge legat på en hyfsat hanterbar nivå, men med ett rejält bakslag nu då. En dag i taget.
Hoppas innerligt att det "bara" var ett bakslag som går över. Min bästa och mesta tonsättare, tonårsmamma och körledare och sångerska, har drabbats av Ménières sjukdom som också kan slå till plötsligt med hemsk yrsel. Det räcker med att jag har haft karusellversionen av plötsligt yrsel några gånger för att förstå vidden av eländet. Min yrsel berodde på spänningar - släppte efter besök hos "kotknackare" och massör. Men i många år låg den och lurade.
Tur att du är under uppsikt av experter. Varma (och snurrfria) tankar till dig!
Bloggblad; Men usch, stackare! Det är ju ytterligare en obotlig sjukdom som är så begränsande. Det finns så många konstiga sjukdomar… och med tanke på hur många som inte får någon diagnos trots massor av symptom finns det säkerligen en massa sjukdomar som man inte upptäckt/vet för lite om än.
Tack ❤️
Skicka en kommentar