fredag 17 mars 2023

Vabbvecka


 Fredag. Äntligen helg!

Äntligen, eftersom helg innebär att man slipper det dåliga samvetet över att inte jobba.

Här har nämligen vabbats precis hela veckan. Först maken i två dagar och sedan jag i tre. Snabbt övergående feber på den ena och envis feber på den andra. Hosta.

Nu ska jag ju ärligt säga att det är riktigt mysigt att vabba. Vi har högläst. Massor. Läst ut Bröderna Lejonhjärta… och tittat på filmen. När man just läst boken upptäcker man hur mycket som är borttaget i filmen. Eller ändrat. Jag mindes faktiskt inte att boken och filmen skiljer sig såpass mycket.

Pysslat. Och ritat Pokémonfigurer.

Spelat fyra i rad med multiplikationstal.

Myst massor. Halvsovit. Serverat glass, nyponsoppa och polarbröd med bara smör. 

Nu håller jag tummar och tår för att febern försvinner under helgen och att vi får vara friska fram till påsklovet!

8 kommentarer:

Eva sa...

Låter som mysig vsbb ändå. Krya på er!

mossfolk sa...

Eva; Tack! Det har varit en riktigt mysig vabb (får man ens säga det?).

Elisabet. sa...

Läser och ler. Önskar er god bättring och känn er lyckliga att ni bor i rätt land, när det gäller vabbande! Läste på Twitter hos någon som bor och arbetar i systerlandet i väster - i Danmark - vilken skillnad det är när barnen blir sjuka och hur det då ska lösas.

mossfolk sa...

Elisabet; Jag är ofta oerhört tacksam över att bo i det här landet!
Jag googlade på vabb i Danmark och såg att man har rätt att vara hemma en dag för att ordna omsorg övriga dagar.
Jag kan för mitt liv inte begripa hur vi skulle lösa det. Här har ju barnen nästan varit mer sjuka än friska ända sedan i somras. Vi har ingen släkt tillräckligt nära för att alla sjukdagar skulle kunna lösas och våra vänner arbetar ju också. Vilken oerhörd stress det skulle vara.

Bloggblad sa...

Du är ju den perfekta mamman att ha hemma som sjukt barn! Mamma började jobba när jag var ca nio år. Jag var alltid ensam hemma när jag var sjuk, men tyckte att det var rätt mysigt.
När våra barn var små löste vi vabbandet ofta så att maken flexade. Stod färdigklädd när jag kom hem och jobbade till sent på kvällen. På den tiden gick vi hem samtidigt med eleverna och planerade när vi ville (= lörd/sönd)

mossfolk sa...

Bloggblad; Det där är av mina ”hjärtefrågor” men det är som att stånga mot en bergvägg. Jag kan verkligen inte förstå varför lärare ska vara knutna till sin arbetsplats via ramtider. Det känns enbart som bristande förtroende från ledningen. Nu är det förvisso väldigt mycket mer möten än det var längre tillbaka. Hos oss har vi 1,5 timme a-lag varje måndag, pedagogisk konferens eller ämnesnätverk på tisdagar och torsdagar och matematikträffar med andra skolor i kommunen varje onsdag… och utöver det möten med speciallärare på veckobasis, apt:er, möten med elevhälsa osv.
Men det här näst intill maniska att ha stenkoll på var vi är och vad vi gör hela tiden förstår jag inte. Om jag inte har ett inplanerat möte kanske jag faktiskt jobbar bättre hemma i lugn och ro. Alldeles särskilt som vi sitter många i arbetsrummet och det är fritids i klassrummet eftermiddagstid.
Efter coronan händer det (sällan) att vi har möten på distans och då får sitta även hemma… efter att påminnelse har gått ut via Mail till all personal om att restiden inte får räknas in i arbetstiden.
Det hade kanske känts befogat på en arbetsplats där jobbet sköttes bristfälligt, men något mer hängivet sitt yrke än en lärarkår måste man väl nästan leta efter. Jag är grymt imponerad av mina kollegor varendaste dag!

mossfolk sa...

Bloggblad igen; Oj vad långt och inte alls vabbrelaterat det blev -där tryckte du på rätt (eller fel) knapp ;)

Bloggblad sa...

Men så intressant att du som modern och yngre lärare tycker som jag. Mina yngre kollegor tyckte att det var underbart att ha arbetstid till kl 17 på skolan - några valde att ha fyra (5?) veckors semester och jobba på frita för att fylla upp tiden. Jag förberedde kommande vecka rätt snabbt under några lördagstimmar (eller söndag) och tänkte och planerade under långa promenader. Samt när mina elever hade slöjd eller gympa.

Alla hittepåmöten gav sällan något av värde. När jag började jobba, hade vi ett kollegiemöte i månaden. Men jag är ganska säker på att eleverna lärde sig mer av handfasta kunskaper då än nu med alla appar och anpassade studieplaner. De som inte gillade teoretisk undervisning gick på yrkesskola - det ansågs inte sämre då.

Allt var inte bättre förr, men det fanns väldigt mycket som faktiskt var riktigt bra.