Måndag morgon.
Några vabbar och andra är sjuka.
En arbetslagsledare är sjukskriven och den andra springer fram och tillbaka mellan arbetsrummen och börjar få en rödrosigt nyans som sprider sig ner mot halsen.
Någon låter irriterad och någon annan upprepar gång på gång att ”vad konstigt att här inte ligger något schema”.
Eleverna kommer klockan åtta, även om det inte finns personal på plats.
Lärare är grymma på att slå knut på sig själva och att trolla med knäna. Tills det tar stopp.
Ända sedan jag blev sjuk sker allt sådant här i periferin. Min ork räcker inte till att stressa upp mig eller försöka lösa komplicerade ekvationer.
Jag är på plats och jag ansvarar för min klass. Punkt.
Klockan 07:55 står jag i klassrumsdörren och hälsar var och en godmorgon.
Kramar på den som vill.
En elev visar mig sitt armband.
Jag tänker att ett sådant borde vi ha allihop ❤️
4 kommentarer:
Åh, jag minns … en dag fick jag för mycket och gick hem. Sen blev sig inget likt i mitt arbetsliv. Det blev helt ok, men väldigt annorlunda.
Överkänslighet mot stress har jag varit ända sedan dess, men nu vet jag ju och jan oftast planera för att slippa stressa. Och min publik har bytts från skolbarn till pensionärer, de börjar inte slåss eller klättra på borden …
Bloggblad; Jag skrattade högt när jag läste slutet på din kommentar. Bara en lärare kan skriva något sådant ;)
Jag är också extremt känslig mot stress. Det hänvisas till den fysiska diagnos jag fick, men jag är helt övertygad om att en utmattning också finns med i bilden.
Och den samlade lärarkåren har min fulla beundran! Pv, som nu VERKLIGEN skulle sluta arbeta, övertalades av rektorn att ta "bara fem dagar till i april". Om han tackade nej? Gissa, två gånger.
Elisabet; Haha, ja det är tudelat det där med pension. Jag har fd kollegor som gått ett par år för tidigt och inte satt sin fot på jobbet efter det… och jag har en kollega som nu blir sjuttio och har sagt, sedan jag började där, att hon jobbar sin sista termin. I höstas var det helt klart och slutgiltigt bestämt att hon skulle sluta till jul. Men så blev det akut personalbrist och hon kunde väl stanna i januari då. Nu är det bestämt att hon blir kvar till sommaren. Fast sen blir det inget mer. Säger hon. Vi får väl se ;)
Skicka en kommentar