Utvecklingssamtal hela arbetsdagen

 När jag tog den här bilden i morse hade jag tio utvecklingssamtal framför mig… och hade precis fått veta att vikarien för vikarien som skulle ha min klass under dagen var sjuk. 

Jag hade lite, eller mycket, lust att trä på mig mössan, köra hem och bädda ner mig i sängen. Äta choklad, dricka te, virka och kanske titta på någon serie. 

Min hjärna arbetade febrilt med förslag på lösningar. Man vill inte ställa in tio utvecklingssamtal. Kunde några elever gå till fyran… och några till den andra ettan? Kunde den som skulle stötta upp istället ta övriga själv? Eller behövde jag ringa runt och ställa in?

Nu, typ tolv timmar senare, vet jag att det löste sig. Kollegor ställde upp och fixade och trixade och är det något lärare är (lite för) bra på så är det att trolla med knäna.

Det är himlans knepigt med tid för dessa samtal, men det är väldigt roligt och ofta givande att träffa alla föräldrar. Berätta om elevens utveckling och visa hur de ligger till i förhållande till målen. Prata om vad skolan, eleverna och föräldrarna ska göra. Och förstås om trivsel och trygghet.

Vi har förberett inför samtalen i förväg och många av mina sjuåringar har hållit i stora delar av mötet själva. Inlett med ”Välkomna till mitt utvecklingssamtal” och avslutat med ”Tack för att ni ville komma på mitt utvecklingssamtal”.

Det är en lättnad att ha fått ihop det. Den här gången också. I morgon är det en helt vanlig dag och jag är inte beroende av något annat än att jag själv håller mig frisk.

Gissningsvis kommer jag att sova gott inatt ;)