De är sex och åtta år och absolut bästa kompisar. Och bröder.
Det är visst så att de blir osams ibland. Skriker ”ut ur mitt rum!!!” ger den andre tjuvnyp, retas eller till och med brottas.
Men som de l e k e r!
På ett sätt som många barn idag, med tillgång till mobiltelefon, iPads eller dator inte gör. Jag är faktiskt, för många mycket provocerande, helt övertygad om att speltiden spelar roll. Spelandet stimulerar hjärnans belöningscentrum. Hjärnans belöningscentrum har i uppgift att motivera oss att göra saker som är viktiga för vår överlevnad. Spelen är konstruerade just så att snabba belöningar utdelas… och motiverar oss att spela mer. Men hur viktigt är det för överlevnaden?
Det finns såklart många fördelar. Barn som spelar mycket eller sitter mycket framför youtube blir förstås tidigare bättre på engelska. Barn som annars hade suttit ensamma får ett kontaktnät, inte minst med barn från andra länder.
Varför ska de leka då?
Tja, det finns en hel del forskning om det. Väldigt kort sammanfattat står det såhär på skolverkets sida:
” Genom leken får barnen stärka sin sociala kompetens och sitt relationsskapande, bearbeta sina upplevelser och konflikter samt pröva gränser och regler. De får även möjlighet att utveckla fantasi och kreativitet, kommunikativ kompetens samt identitet och tillit till den egna förmågan.”
Vart vill jag komma? Gör vi allt rätt enligt konstens alla regler och blir våra barn sociala genier?
Nej, det är inte alls det jag är ute efter. Jag är bara glad att de än så länge leker så mycket och har så roligt tillsammans. Och jag fascineras över fantasin och kreativiteten.
 |
| Vad som finns att välja på i glasskiosken. |
 |
| Glasstillverkning pågår. Det är ordning och reda i köket. |
Jodå, våra barn har såväl mobiler som ipads. Jag förespråkar inte någon form av skärmförbud, men däremot medvetet skärmande. Och förutsättningar för lek.
4 kommentarer:
Måste vara perfekt att ha syskonen så pass nära i ålder också, så där så dom verkligen har möjlighet att leka med varandra! Själv uppvuxen som sladdbarn, hade jag inte den fördelen, inte ens mina egna döttrar - där det skiljer fyra år -. Likadant med minstingarna i Skåne. Är såå tacksam för förskolan med många barn i ungefär samma ålder och mycket lek!
Elisabet; Ja, det är fantastiskt roligt. Och att de, trots att de är så olika, har så kul ihop. Vi får väl se om de fortsätter att vara lika tajta när de blir äldre.
Hög igenkänningsfaktor! Det är bara ett år och nio månader mellan mina två äldsta pojkar och den äldste är bara fem år äldre än min yngsta dotter. Så det är tätt mellan dem. Mina pojkar slogs, retades och lekte precis på samma sätt som dina och vi bodde också precis som ni i radhus med tomt som övergick i stor skog. De hade lekstuga, trädkoja och sandlåda men också många jämnåriga grannbarn som ofta lekte hos oss. Pojkarna utpräglade pojklekar - riddare, cowboys och indianer, kurragömma, trädklättring och tjuv och polis. Lego, bilar, bilar och bilar! Min flicka hade dockor, spis och dockskåp så det var väldigt traditionellt trots att man redan då gav pojkar dockor och flickor bilar. Vilket aldrig fungerade!
När de var i dina pojkars ålder fanns inga skärmar (annat än barnprogram på tv) att hänga framför utan stillasittande ägnade de sig åt modellbyggen, pussel, klipp- och klistra-lekar. Plus bokläsning. Senare kom de första tv-spelen och det blev en självklarhet förstås. Datorer var det vi vuxna som hade först - i vårt fall den första sortens MacIntosh. Läxor sköttes ”manuellt” och inte digitalt.
Det blev folk av dem ändå. Den äldste konsult på IBM, näste internationell specialist på databedrägerier och min dotter är fransk advokat. Inte sagt alls som skryt, mest för att visa att de mycket snabbt tog sig in i den digitala, nya världen så fort den erbjöds trots avsaknaden som små. Jag var orolig för att mina pojkar inte skulle vara sams som vuxna eftersom de var ordentligt i luven på varandra som tonåringar och utvecklades väldigt olika. Men de har nu en väldigt stark vuxensammanhållning - alla tre - och lyckas man ge dem förutsättningar för det känner jag mig nöjd i mitt föräldraskap!
Monet; Vad härligt att dina barn står varandra nära nu! Det vore förstås en dröm, men tiden får utvisa hur det blir. Just nu har mina barn i alla fall stor glädje av varandra.
De har aldrig varit särskilt intresserade av varesig bilar eller dockor även om de har lekt mer med det sistnämnda. Däremot har det varit olika varianter av låtsaskök och framförallt glasstillverkning genom åren. Varvat med lekar som innehåller portaler, tekniska prylar, stridande och mycket ljudeffekter…
Skicka en kommentar