En liten stuga i skogen kan vara en av mina favoritplatser på jorden

Äntligen var det dags för vår lilla stugtur upp i Bergslagsskogen. 
Lilla stugan utan el och vatten. Jag älskar det här stället! 
Precis som förra året åkte vi tillsammans med familjen C.

Man åker på små grusvägar en bra bit in i Bergslagsskogen och kommer fram till en närmast paradisisk plats. Lugn och tystnad och stora ytor för små personer med spring i benen. Mängder av ängsblommor och fjärilar och humlor syrsor som spelar. Omslutet av en härlig skog.

Perfekt lagom varmt var det. Nästan lite höstluft, snarare än högsommar.
Så fort vi hade packat in grejerna i stugan gick jag och barnen på upptäcksfärd i skogen. Vi hittade blåbär och en myrstack och lillebror såg dessutom både tomtar och troll!

Väl tillbaka var maken i färd med att tända brasan.

Storebror satte genast igång med att tälja en grillpinne.

Lagom blåsigt sådär så att myggen höll sig borta.
Vi grillade korv och marshmallows och åt därefter smores tills vi var proppmätta.
Så vansinnigt mysigt!

Alltså den här utsikten! Ljuset! Den här bilden tog jag från dörren till vår stuga sådär runt halv åtta.

När de första regndropparna föll på kvällen gick vi in i raststugan intill. 
Fru C skulle dagen efter vandra hemåt och Tove kikade på kartan med sin mamma.

Regn och kvällssol. En svag regnbåge visade sig på himlen.

En riktig spelkväll blev det, till långt efter läggdags. Här spelas Catan -just nu ett favoritspel i vår familj.

Nu skulle man ju kunna tro att kvällen är slut efter allt spelande, men våra barn tycker att det är ytterst viktigt att få sitta och mysa en stund med tända ljus i vår lilla stuga alltmedan det blir mörkare och mörkare.

Idag gick vi på skogstur igen och minsann, hittade hjortron. Femton stycken blir ingen sylt, men det är ändå bättre än inga alls.

En hel del blåbärsplockning blev det också längs stigen. Det mesta hamnade i barnens magar, men lite fick jag i alla fall med hem att frysa in.

Alltså livet!
Det är helt ofattbart härligt ibland.
Inget bakgrundsbrus från bilar eller gräsklippare eller någonting alls.
Perfekt väder. Nöjda barn. Vacker natur. Underbara vänner.

Där borta ligger den -"vår" lilla stuga. Precis i skogsbrynet.

Hela trippen fick ett rätt snöpligt slut när vår bil vägrade att starta.
Jag var oerhört tacksam över att vi var tillsammans med vänner  och att de dessutom hade startkablar med sig. Det brukade vi också ha, men av någon anledning hade de blivit urlagda och bortglömda hemma i garaget.

Som pricken över i blev ena barnet stucken av en geting precis samtidigt som vi försökte få igång bilen. 
Som en god fe trollade fru C fram både en salva att smörja på insektsbett och aloe vera gel.

Men bortsett från den sista timmen var det absolut alldeles underbart alltsammans!
Nu är vi hemma. Väskorna är uppackade. Sovsäckarna ligger åter på vinden. Bilen är inlämnad på verkstad. Jag ser redan fram emot nästa stugvistelse!