När man har folk som arbetar hemma hos sig är det lätt att slås av hur olika arbetsvillkoren är. Jag menar inte att jobbet inte görs bra eller rätt på något sätt, utan bara att förutsättningarna ser så olika ut.
Maken, som ju har arbetat inom byggbranchen tidigare är familjär med tiderna. Själv förundras jag lite när våra elektriker klockan halv tio förkunnar att de åker och äter frukost. Då har de förvisso arbetat här sedan klockan åtta, men sannerligen inte i någon intensiv miljö.
Runt tolv försvinner de åter iväg på lunch… och på eftermiddagen är det kafferast innan saker och ting plockas ihop för dagen.
Jag missunnar dem verkligen inte detta. Tvärtom tycker jag att det verkar synnerligen sunt.
Och i vårt kök börjar det se mer elsäkert ut. De trasiga kablarna med torkade tejpbitar på ändarna är nu utbytta. Den här kopplingsdosan var dessutom övertapetserad tidigare… liksom flera andra.
11 kommentarer:
Det här är precis det jag kommenterade för ett tag sen och fick ilskna reaktioner kring. Dvs den svenska jobbpaus-kulturen. Jag talade då inte om lagstadgade 15-minuterspaus för toalettbesök och kaffeintag utan just precis det här. Jag undrar verkligen vad det är som ligger bakom? Det är ju inte klokt att man bara kan jobba 2-3 timmar i sträck för att sedan vara tvungen att gå ifrån för att äta och vila sig?
Personligen tror jag att det här är urgamla seder som sitter kvar sedan vi alla var ett bondefolk som verkligen steg upp i ottan, jobbade ett par timmar och för att sen orka med var tvungen att att äta ett stadigt mål mat på förmiddagen. För att sen två timmar senare äta lunch och två timmar efter det äta igen! För att sen ofta (idag) sluta arbetet klockan 1600. Vem har sett en svensk hantverkare jobba kvar till kl 1800?
Det här är spritt också inom vissa företagskulturer, företrädesvis inom den offentliga (nyndighets) sektorn. Det är morgonfika, förmiddagsfika, lunch och sen eftermiddagsfika till man går hem kl 1700.
Nej, jag håller inte med dig. Sunt är det verkligen inte. Och att inte heller hålla tider utan komma lite när det passar tycker jag inte heller hör ihop med god verksamhetssed. Det viktigaste för er är förstås att det viktiga jobbet görs korrekt - men det hade säkerligen gått att utföra mycket snabbare och effektivare utan dessa avbrott!
Monet; Nä, här är vi inte överens ;)
Jag tror alls inte att det påverkar arbetet negativt med en paus. Tvärtom. Och de vänner jag har med erfarenhet av jobb på olika myndigheter känner inte igen att det tas långa raster. Själv tänker jag att det inte hade varit konstigt om det hade varit så -hur länge orkar hjärnan prestera på högvarv? Inom många yrken tänker jag också att rasten blir ett naturlig tillfälle att fråga, reflektera, utbyta erfarenheter.
Inom mitt yrke är dagarna intensiva, den lagstadgade halvtimmesrasten hinns nätt och jämnt med och övertid är mer regel än undantag. Det tror jag är betydligt farligare.
Precis som förra gången det här var på tal så refererade jag till en annan typ av yrkesverksamhet. I chefspositioner, med 50-60-timmarsvecka men självklart en kopp kaffe med kollegerna om det hanns med. Men oftast på rummet i samband med något jobbrelaterat utbyte. Aldrig i ”fikarum” och det kallas heller inte så. Någon form av paradigmskifte håller ju dock på att ske eftersom talmannen vid sina rundor med partiledarna numera bjuder på kaffe med kaka:-)
Förra gången jag skrev om det här hänvisade jag till de arbeten jag haft utomlands. I USA, England, Schweiz, Frankrike och till delar i Tyskland och de skandinaviska länderna. Man har där inte den svenska fikakulturen som faktiskt är unik utan tar en kopp kaffe på stående fot vid kaffeautomaten och sen umgås man och utbyter de erfarenheter du pratar om under lunchen som oftast äts tillsammans. Och som varar längre än i Sverige. Sen ses man som kolleger om man vill också oftare på AW, om man inte måste skynda hem till småbarn förstås. Men middagar äts också senare på kontinenten än i Sverige så man har inte alltid så bråttom hem.
När vi hade hantverkare hemma i Frankrike hände det i början att jag tyckte det var förskräckligt att de kom klockan 0730 och inte tog paus (annat än för att dricka vatten ur medhavd flaska) och försökte bjuda dem på kaffe på förmiddagen eller eftermiddagen. De stirrade på mig som om jag kom från en annan planet och sa: ”Men Madame, vi är här för att utföra ett arbete, inte för att vara sociala”. Och de arbetade ofta fram till sju på kvällen om det behövdes - arbetet skulle bli klart, det var det viktigaste!
Jag har arbetat som informationschef på kommun och som organisationskonsult på flera myndigheter och medicinska institutioner. Det är visserligen ett tag sedan men jag har svärdöttrar och andra vänbarn som nu går i samma fotspår. Och det är samma fika- och pauskultur som fortfarande sitter i väggarna. Det här förekommer inte i andra länder - om jag jämför t ex svenska sjukhus som har vansinnigt trevliga och ombonade personalrum med kök (med den obligatoriska lappen om att mamman inte arbetar här) med sidenpelargoner pga allergi och adventsstjärnor och broderade dukar och fantastiska uteverandor med sittmöbler som hemma med hur det ser ut i vårt tidigare Frankrike skulle ett eventuellt fackombud få ögonblicklig blodstörtning!
Där finns överhuvudtaget inte några personalrum. Läkarna har sina rum, sköterskorna delar kontors- och datarum där man kan sitta ner en stund medan man sköter administrativt arbete. Övrig personal jobbar precis hela tiden - några fikapauser är det inte tal om men man umgås istället ganska högljutt i korridorer och inne hos patienter medan man städar toaletter, delar ut mat och förbereder medicinutdelningar i korridorerna. Man skojar, pratar högt och berättar om allt för den man då råkar jobba i team med. Men inte under lagstadgade pauser och inte i några personalrum!
Igen, bara en liten glimt i de kulturella skillnader det här handlar om. Och igen - utmattningssyndrom som vi numera kallar det i Sverige talas det heller inte om. Möjligen kan man berätta om ”burnout” och få bli sjukskriven en vecka eller två men sen är det tillbaka till jobbet igen. Man har inte råd att vara borta helt enkelt! Så kan det också vara.
Några rader från mig i ämnet.
Nu jobbar ju jag inte längre på en vårdavdelning men några längre fikapauser råder inte på den vårdcentral jag jobbar. Börjar jobba Kl 0745. Sen kanske tio minuters paus vid 930 tiden. Hinner med min medhavda smörgås och kaffe. Lunch om jag har tur och tid i ca 30-45 minuter. Oftare 30 än 45. Egentligen är det schemalagt en timme men det hinner jag nästan aldrig. På eftermiddagen en kort paus med kaffe eller så hämtar jag kaffe och dricker vid datorn. Slutar Kl 17 men oftast blir det en stund till. Men sen har jag fördelen kunna ta ut flex om jag ska till tandläkaren eller annat ärende. Men sånt måste planeras i förväg så kan inte gå o komma som jag vill.
Tänker att på sjukhus numera så hinner man knappast få lunch överhuvudtaget. Äta kanske men inte mer än så. Jobbar man natt så har man i mån av tid måltidsuppehåll under ett nattpass på9-9,5 timmar.
Så i kontrast till hantverkarna som har regelbundna raster tre ggr per arbetsdag så är det skillnad. Vad som är rätt och fel kan man diskutera men att det skiljer mellan yrken kan vi enas om. Sen i din värld som lärare så lär det vara tempo på jobbet. Går ju knappast gå ifrån klassrummet och säga att nu tar jag fika i en kvart.
Skillnaden ligger kanske i att en målarpenseln eller andra verktyg kan du lägga ifrån dig. Ett möte med en patient kan du inte gå ifrån och ta fika.
Tror säkert att vi i Sverige har mer förmånligt med fikapaus men att det är stor skillnad var du jobbar och med vad.
Tack Turtlan för din kommentar om just din verksamhet. Att jag tog upp skillnaderna mellan personalomsorgen på svenska och franska sjukhus beror (tyvärr) på att jag tillbringat mycket tid i de miljöerna i båda länderna. Det mest slående är avsaknaden av de personalutrymmen som nästan alltid ingår på svenska arbetsplatser. Det existerar inte på samma sätt i andra länder - man kan ha personalmatsalar förstås och de finns på de mycket stora sjukhusen i klass med Karolinska. Men inte på de mindre privata.
När det gäller arbetspauser och samvaro med arbetskamrater har man i andra länder en annan kultur än den i Sverige helt enkelt - man går oftast ut och äter sin lunch tillsammans med kolleger och lunchen får då ta tid eftersom det är det enda avbrottet under dagen. Te eller kaffe tar man sen från automat och dricker själv vid datorn eller på någon kollegas rum om man diskuterar något jobbrelaterat. Hantverkare äter alltid sin lunch på lokala små restauranger och det tycker jag mig märka är vanligt också i Sverige. På vår skärgårdsö var det enda värdshuset alltid fullproppat med öns alla snickare, rörmokare och elektriker just till lunch med början redan kl 1100 så dit gick vi andra först efter 1200 då de ätit färdigt! Det är likadant på vissa av den här lilla stans restauranger.
Eftersom du arbetar på vårdcentral kan det kanske vara intressant att veta hur det var organiserat i vår franska by med ett upptagningsområde på 2000 patienter. Förutom sjukgymnast, naprapat, osteopat, tandläkare och apotekare med egna lokaler hade vi ett ”cabinet médical” där två allmänläkare på heltid tog hand om alla. De varvade sina tider så att när den ene var på praktiken var den andre ute på hembesök. Ingen tidsbeställning var nödvändig - det var drop in-service och man höll själv reda på vilken tur man hade. Väntetiden var aldrig mer än max en timme och tiden hos läkaren var ofta mer än en halvtimme per besök. Doktorerna gick inte hem förrän den sista patienten var klar och det kunde ibland vara kl 1900 på kvällen. Man kunde ringa på deras mobiler där de alltid svarade, också under patientbesöken och behövdes det gjorde de akutbesök i hemmet efter någon timme, ofta i samband med deras lunch. Mottagningen bestod av litet väntrum, toalett, varsitt läkarrum med undersökningsbrits och ett förråd med all utrustning som var nödvändig för byns tre distriktssköterskor. De hade inte ens ett eget rum utan var ständigt ute bland sina patienter. De arbetade alla tre i skift och ofta fram till 2100. Alltid vänliga, professionella och otroligt omvårdande men ack så slitna och trötta!
På mottagningen fanns alltså bara deras förråd, inga personalutrymmen. Patientrapporteringen sköttes per telefon. Sin lunch åkte de hem och åt och sov ofta en liten stund också. Eller åt på restaurang eller medhavd baguette i bilen eller i någon park. De älskade sina jobb och sina patienter och den fria rörligheten men saknade just sina arbetskamrater som de sällan dagligen träffade fysiskt. De försökte gå ut och äta middag tillsammans någon gång i månaden istället!
Detta var ju en utvikning men du har ju rätt Turtlan, det här med hur man tillbringar sin arbetsdag varierar ju oerhört med yrket. De svenska fikapauserna däremot är helt unika, både i och utanför jobbet. Det är numera det första förvånade utlänningar får lära sig om svensk kultur, det framgår väl av all information riktade till dem!
Det här har diskuterats förut och det är svårt att jämföra mellan olika yrkeskategorier. Pv som lärare berättar ofta när han kommer hem att det varit ont om tid för pauser - rent generellt -. Och jag själv i butik? En kvarts kafferast på förmiddagen (under 90 procent av mina år i butik var då r3do att lämna kaffekoppen och gå till kassa 2 eller 3, ytterst sällan man fick sitta hela kvarten) .., lunch en halvtimme eller fyrtiofem minuter och glöm att man kunde gå ut och äta på någon restaurang eller handla i någon annan butik.
Mig närstående som arbetar inom blåljusyrken .., får om dom har tur, slänga i sig en varm korv, om nu inget larm kommer i vägen.
Följer en australiensisk kvinna som nu bor och arbetar i Malmö. När hon berättar om kaffepauser på det nya jobbet i Malmö, dråsar det in kommentarer från USa och Australien där människor skriver att detta låter som en dröm! Sååå mycket mindre stress på jobbet.
Monet, Tutlan och Elisabet; Så intressant. Jag hade aldrig funderat över det här innan ”våra” gubbar hojtade att de skulle åka och äta frukost.
Nu är de i alla fall klara :)
Jag brukar förundras över att så många yrkesgrupper kan säga att en uppgift inte ingår i deras jobb eller att de inte hinner med, och då behöver de inte göra den uppgiften! Fönsterputsarna putsar inte fönstren om inte precis allt som står i och framför dem tas bort innan (på en skola faller det då på lärarna att plocka bort och ställa tillbaka allt), städare tar inte bort glasskärvor om det inte stod med i upphandlingen, så läraren får ta skärvorna till grovsoprummet, eller bespisningspersonalen som inte hinner med att torka av borde i matsalen. Gissa vilka som åker på det görat...
Stor igenkänning där Vonkis!
Tänker på när jag jobbade på vårdavdelning. Fixade tv-apparater som krånglade tex. Avlopp i handfat och duschar som det rann dåligt i. Likaså plocka bort alla grejor när Storstäd skulle städa.
Sist var nu strax innan semestern när jag skulle byta rum. Det nya rummet var helt tomt så jag och en kollega fick kånka in ett skrivbord och köra upp en bokhylla från källaren.
Yrke? Jo jag är sjuksköterska :-)
På tal om fikarast. Ser ju inte det som ”fritid”. Det är arbetstid. För min del kanske möjlighet fråga en kollega något. Vi ses inte mycket under dagen så fikat är en chans till kommunikation. Lunchen är obetald tid så då har man rätt göra vad man vill. Men om man som jag har ett patientbesök som inte är klart Kl 12 av olika orsaker så kan man ju inte lägga ner jobbet och säga Nu är det lunch…
Att det skiljer mellan olika länder är inte så konstigt. Räcker med att åka över gränsen till Norge tex. Vad som är rätt eller fel, bäst eller sämst går ju inte att avgöra. Gissar att de flesta i sina yrken vill göra ett bra jobb.
Men jag får inte ihop det med hur ”hantverkare” får ihop sina förmodade 8 timmar per dag. Om de jobbar 7-16 och har en halvtimme frukost och en timme lunch så borde de jobba till 1630? Är jag helt ute och cyklar? Eller är frukosten på arbetstid?
Sen låter det ju inte bra jobba 50-60 timmar i veckan även om du Monet gjort det o klarat det. Jag har inte den kraften. Jag märker de veckor jag kommer upp i uppåt 50 timmar så mår jag inte bra. Behöver tid återhämta mig både fysiskt och psykiskt. Jag har varit nära tippa över pga för mkt på jobbet några ggr men det är jag.
Å nu vann Sverige mot Belgien. Kul! Heja heja!
Turtlan; Jag vet inte hur hantverkare räknar sina tider, men maken påminde om att de även har inköp/hämtning av vissa varor, restid från företag till kund samt viss vård/rengöring av verktyg, packa i och ur bilen… sådant som man som kund inte ser.
Jag tror verkligen också att de allra flesta vill göra ett bra jobb.
Vonkis; Det där med arbetsuppgifter har jag verkligen tänkt på och även skrivit om någon gång tror jag. Tydligt blir det oftast mellan lärare och städ, men även mellan lärare och bespisningspersonalen, precis som du skriver.
Allt som inte står med i deras avtal faller på läraren och det är verkligen ganska mycket.
Skicka en kommentar