Det är intensivt runt skolstart. När man är fröken. Och mamma. Och för all del även fru till en lärare.
Jag taggade efter ett långt lov med att måla naglarna gröna.
Vi hade en bästa sortens uppstart utan femtielva fortbildningar och möten. Å andra sidan byter kommunen både datorsystem och lärplattform så det är just inte mycket som fungerar.
Cola, sallad, Treo och Marianne under en lunchshopping i uppstartstider. Det är så man får skämmas. Fast Mariannepåsen ligger faktiskt ännu oöppnad i ett skåp på jobbet.
Uppstarter är alltid intensiva och jag är oändligt tacksam över att ha kollegor att samarbeta med!
Varma dagar i dåligt ventilerade lokaler gjorde kvällsdoppen fantastiska! Kanske var det här årets sista bad?
Så blev det dags för eleverna att starta. Jag körde på rosa med vita prickar. Eleverna började ovanligt sent i år och vi startade med en tredagarsvecka.
Fullt lagom för små sjuåringar (och för all del även deras fröknar).
Jag har färre elever i år än jag någonsin haft på den här skolan och i klassrummet finns plötsligt lite utrymme att röra sig.
Första skoldagen kom glassbilen. Alltså, vilket otroligt uppskattat inslag!Det här läsåret är jag rastvärd nittio minuter i veckan. Just nu tycks det väldigt inne att rita den här sortens figurer.
Vi har mest ägnat de här tre dagarna åt att hitta rutiner och repetera från förskoleklass. Övat på att sitta på mattan utan att peta på kompisen, gå i matled och hålla en ljudnivå lämplig för uppgiften. Spelat enkla spel och repeterat turtagning samtidigt som jag övat in namn, kikat på penngrepp och registrerat ungefär vilken koll de har på sådant som siffror och bokstäver.
Augustikvällarna blir så snabbt och märkbart mörkare. Jag tycker ärligt talat att det är rätt mysigt. Det gör inget alls att det faktiskt känns som kväll när jag ska sova.
Gissa om han var blöt efter den träningen!
Vi har firat födelsedag också. Lilla lillebror, min minsting, fyllde NIO år! En stor del av mig tycker såklart att det är fantastiskt att han blir äldre, men en liten del känner visst vemod över att lillkillen liksom växer bort. Det sker såklart inte bara för att det är födelsedag, men det är en påminnelse om tidens gång.
Och nu är det helg. Två arbetsveckor efter sommarledigheten. Idag skulle det ha spelats fotboll från morgon till eftermiddag, men fotbollsspelaren här har blivit genomförkyld, så det blir det inget med. Kanske hinner vi istället röja i garaget? Fixa i trädgården. Jobba ikapp lite. Och städa. Det finns att göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar