Ja, man kan ju sannerligen fundera på hur det här gick till.
Akvarium, nä, det var ju inte min grej.
Trodde jag.
Maken däremot, han var storligen förtjust. Och det visade sig ju att jag tyckte bättre om det hela än jag kunnat ana.
Det här, att ha ETT akvarium.
Sedan är jag extremt osäker på hur det kom sig att jag plötsligt befann mig i en vit funkisvilla på mycket liten ort, hämtandes ett till akvarium eftersom maken var för förkyld för att hämta det själv.
Man kan fundera än mer på hur detta akvarium sedan kommit att kallas MITT?!
Igår var jag så och hämtade de första invånarna till MITT akvarium. Fyra corydoras som, när bakteriebalansen långsamt kommer i ordning, är planerade till sju.
Björnligan kallar vi dem.
Det blir sannerligen spännande, detta att se om vi så småningom tycker att det är för mycket jobb eller om vi kanske blir sådana där akvarienördar.
5 kommentarer:
Och det är ju så otroligt rogivande att titta på fiskar som simmar omkring! Och vackert!
Elisabet; Ja, jag har konstaterat att våra akvarier är helt felplacerade (fast vi har å andra sidan inga bättre ställen att ha dem på eftersom det blir för varmt uppe). Man skulle ju ha en fåtölj eller två placerade framför dem. Bästa sortens tv 😉
Precis! Kan säga att det hade vi också - hade dem felplacerade - :). Men var gång vi GICK in i vardagsrummet från hallen, såg vi fiskarna.
Haha..."vad hände" liksom.
Livet i ett nötskal.
Lycka till!
Elisabet; Haha 😆
Walkaboutsweden; Ja precis så 😉
Skicka en kommentar