En ovanligt ljus november

Det sägs att det ska komma snö under veckan och det kan sannerligen behövas för att få fart på adventskänslorna. Den här tiden på året brukar jag längta efter adventstiden. Ljusstakar och stjärnor. Nissen och alla hans upptåg.

Kanske är det för att det ännu blommar i trädgården som gör att längtan inte riktigt har infunnit sig. Men titta så fint!

Det kan också vara för att vi inte har haft värst många regnvädersdagar… eller har vi haft det fast jag har haft så fullt upp att jag inte har tänkt på det?

Idag är det söndag. 

Massor av saker står på att-göra-listan. Jag tänker välja några av dem :)

Att vara åtta år och ligga på sjukhus

 Först var det måndag. Och sedan blev det fredag.

Fast riktigt sådär vips var det inte för halva familjen tog sig en sjukhusvistelse. Lillebror blev inlagd på barnavdelningen och behandlades som en prins. 

”Det är som på hotell, fast bättre” berättade han för mig på FaceTime sent på kvällen. Då hade han ätit pannkakor med sylt och grädde i sängen och spelat PlayStation. 

Att han var där för att han inte kunde andas och tidigare på dagen hade så dålig syreupptagning att benen inte bar, det tycktes redan bortglömt. Nu var det mest bara spännande med apparaterna och syrgasgrimman och provtagning och inhalationer. 

Änglar är de, som arbetar inom vården!

I bakgrunden under FaceTimesamtalet höll pappan på att fälla ut en tältsäng och han såg inte riktigt lika övertygad ut om hotelliknelsen.

Men det var tidigare i veckan och nu är de alltså åter hemma. Vi har strukit helgplanerna och ersatt dem med lugn, ro och återhämtning.

Ute är det blött och grått och blåsigt och faktiskt bästa sortens väder för en mysig innedag.

Morbror i mantel och busiga barn

En av dem är en väldigt stolt morbror. Här iförd mantel, agerandes motor och roder på racerpallen.

Den andra är en väldigt glad krabat som, på gott och ont, gör precis allt som den busiga morbrorn gör.

Att jag får kalla mig mamma. Och mormor.

❤️

Att jag har en man att fira på fars dag. Att jag har ett hus.  Med en racerpall i. Och att jag kan skicka ett filmklipp på spektaklet till racerpallens tillverkare -min pappa.

Det är både fint och tryggt, att jag kan vara såhär ohemult trött och att livet liksom flyter på ändå. I morgon är det ny arbetsvecka. Förhoppningsvis räcker energin som tankats i helgen!

Fars dags-middag

Egentligen är det ju i morgon, fars dag. Men vi sprider ut det lite eftersom maken är borta söndagseftermiddagar och söndagskvällar. Det fick bli fars dags-middag ikväll. Saffransgryta med lax och räkor.

Nä, det var inte den mest harmoniska matlagning jag hört. Man kan säga att de unga kockarna för stunden inte var helt eniga om vem som skulle göra vad. Att de inte var helt eniga är eventuellt en försköning. 

Men resultatet blev bra och väldigt gott.

Och på bordet stod årets sista blombukett från trädgården.

En vecka av sämre sort kräver fokus på nuet

Först var det lov. Sedan blev det arbetsvecka.

Kanske att jag någon gång i framtiden kommer att se veckan som gått som en viktig erfarenhet i lärargebitet. 

Nu släpper vi det. Tar helg.

Lägger fokus på precis här och nu. 

Här och nu är det varm mjölk med kaffe.

Tänt ljus.

Halvsitta under filt i kökssoffan.

Höra äkta make som spelar elgitarr.

Och två barn som fixar med sitt akvarium.

Köksklocka som tickar.

Novembermörker som omsluter huset.

Här och nu finns sannerligen inget att klaga på ❤️

Sån’t vi läst på lovet

 Förra året läste/lyssnade jag på över 70 böcker.

I år har jag inte haft i närheten av samma motivation.

Faktum är att det är oklart om det uppsatta målet på tjugo böcker kommer att nås.

Hur som helst, det blev ett läslov. Och här har lästs.

Jag läste fyra totalt olika böcker. Jag skulle nog rekommendera tre av dem beroende på vilken genre man är sugen på.

 Systerklockorna förflyttar läsaren tillbaka till ett fattigt Norge under 1800-talet. Man slungas in i en tid när gammalt möter nytt. Folket i byarna är ännu vidskepliga. Astrid är uppvuxen i byn, vet och förstår alla seder och traditioner, men lockas samtidigt av nyheter och influenser från Europa.

Hemligheter och hängmattor är en riktig feel good där djup och humor blandas.

Saker som min son behöver veta om världen är en humoristisk bok om hur det är att vara en nutida småbarnsförälder. Men allt blir liksom för mycket och jag erkänner att jag bitvis bara ögnar igenom sidor.

Tala med de döda är den fjärde boken i Blå Bergen-serien.  Jag har egentligen svårt för deckare och läser den här serien mest för att den utspelar sig här i trakterna. Men absolut -en helt ok, eller till och med bra, bok i den genren.

Tioåringen har läst tre böcker. Han är tämligen insnöad på böcker med mycket humor och alla tre stämmer väl in på kategorin. Sune är nog den bok med störst djup, vilket säger en del om de andra två…

Åttaåringen har också läst tre böcker och jag konstaterar, till stor glädje, att det här var veckan när det lossnade. När han frivilligt gick och satte sig med en kapitelbok, läste av eget intresse och efteråt kunde återge handlingen. De här bokserierna har vi med flit avhållit oss från att läsa högt för honom. De är nämligen helt perfekta läsa-själv-böcker när barnen kommer just till det steget i sin läsutveckling där lillebror är nu.

Maken läser Moskitkusten. Den handlar om en man som är trött på snabbmat och slit-och-släng-samhället och flyttar från USA till djungeln i Honduras. Med sig har han frun och de fyra barnen. Men livsstilsvalet övergår till manisk besatthet.

Vad läser ni just nu?

Alla helgons dag

 På alla helgons dag äter vi trerättersmiddag. 

Storebror fixade förrätten. Tryckte ut bröd med pepparkaksformar och grillade dem i våffeljärnet. Bredde på majonnäs, skalade räkor och toppade med en liten dillkvist. Så enkelt, gott och lagom.

Varmrätten var ris och fläskfilégryta -min favoriträtt.

Och till efterrätt åt vi chokladmousse med hallon och blåbär.

Efter middagen åkte vi till den lokala kyrkogården och tände ljus i minneslunden för de vi minns och saknar.

Barnen pratar om farmor Märta. Och om Ola och Alma som är deras morfars mormor och morfar. De dog innan jag föddes, men har alldeles uppenbart lämnat avtryck.

Vi stannar till vid askgravlunden också. Där hon som vi köpte huset av har sitt namn på en av skyltarna. Konstnären. 

Sedan åker vi hem, till det hus som hon och hennes man lät bygga och som var hennes hemma i över femtio års tid.

Dricker te, tittar på film hela familjen tillsammans och avslutar dagen med högläsning i dubbelsängen.

Mysigt på riktigt.

Oktober som kom och gick

 Så kom den första november. Man kan bokstavligt säga att den kom med storm -som det blåste under natten!

Oktober bara försvann, tänker jag. Men så kikar jag på månadens alldeles för många bilder och inser att det gjorde den alls inte!

Jag har fått mig otaliga hemmakonserter.

Barnen tog sina sparpengar och köpte ett eget litet akvarium. Oj så det har fixats med detta! 

Visit hos barnbarnet.

Äppeltema på jobbet. Hur kom äpplet in i flaskan?

Slut på utomhussäsongen på fotbollen. Nu är handbollen igång istället.

Maken satt i sekretariatet och skötte tidtagningen.

Någon har lärt sig att stå på händer mot en dörr och praktiserar detta mycket och ofta.

Äpplen, äpplen och äpplen. Herregud vad vi fick äpplen i år! 

Visit hos mormorn och morfarn.

Cissikatten fick en så förfärlig hosta att vi till slut uppsökte veterinär. Något som fastnat i halsen och lett till inflammation, blev domen. Fem dagar medicin och nu är hon pigg igen.

Korvgrillning.

Pyssel.

Vänner och sällskapsspel.

Skog.

Och fika vid en sjö.

Däremellan diverse barnkalas, uppträdande på barnens skola och öppet hus på densamma, säsongsavslutning på fotbollen, alla utvecklingssamtal på jobbet och årsbesöket på hjärtmottagningen där en ny läkare valde att starta om karusellen. Eller cirkusen. Remiss skickad till fysiologen.

Maken har också hunnit med att repa massor och att spela med sitt band på Kulturnatta, men då hade jag och barnen myskväll hemma :)

Och, för att ingen ska tro något annat, månaden har också innehållit en hel del tid på soffan med en katt på magen.

Vi avslutade med en fin Halloween, storebror som pyntat och fixat pumpan, massor av spöken som plingade på… 

Ja och sedan blåste ju då november in.

Livet. Ynnesten att få leva det ❤️

Happy Halloween!

Säga vad man vill om Halloween, men det ÄR roligt! Det finns så mycket pyssel som man kan göra och det är kul att klä ut sig!

Jag ser först nu att den här har hamnat bakochfram. Det ska förstås stå ”BOO” på vimplarna.

Inget Halloweenkalas här i år, men storebror har ändå pyntat ordentligt. 

Här är vi -familjen muntergök!

Och vilket spökår det blev. Det här med ”bus eller godis” har sannerligen slagit igenom. Om vi har räknat rätt har vi ikväll haft 49 spöken på besök! Allt från små barn som har haft utklädda(!) föräldrar som övervakat det hela i bakgrunden till högstadieelever som verkligen gått all in med klädsel och sminkning. Kul!

Klockan 21:45

Det är onsdag kväll och jag befinner mig omsluten av mörker. Det är så mörkt att jag inte ens kan se handen framför mig. 

Ovanför mig däremot välver sig en alldeles magisk stjärnhimmel. Sådär magisk som den bara kan bli när det inte finns några gatlampor som stör.

I vår lilla stuga lyser det från stearinljus och oljelampa. Det sprakar i kaminen och en behaglig värme slår emot mig när jag öppnar dörren.

Barnen ligger och sover nedkrupna i varsin sovsäck. Lillebror högläste, tidigare ikväll, ett kapitel i LasseMaja för oss allihop och därefter högläste jag tre kapitel i boken Edward Tulanes fantastiska resa.

En natt på läslovet tillbringar vi varje år där i stugan.

Jag älskar det!