fredag 18 juli 2025
Punka, sniglar och bröllop
torsdag 17 juli 2025
Semestertripp
”MASSOR!” Svarade han.
Nu ser det ut som om det var vi och älgmannen på tur i skogen, men då var det inte alls. Vi slussades runt på sittvagnar dragna av små traktorer och det var säkert minst femtio personer till förutom oss.
Efter älgarna åkte vi vidare till Uppsala där vi checkade in på hotell. Hade vi varit en vanlig(?) familj hade vi kanske passat på att göra en massa saker. Vi hade ändå någon form av plan. Men… vi fastnade på stadsbibliotekets innegård. Fikade i skuggan. Barnen spelade schack med stora pjäser.
Senare tänkte vi oss middag på Texas Longhorn. Men vi var liksom inte värst hungriga… så barnen önskade istället att vi skulle köpa med något från ICA och äta på rummet. Vi plockade ihop varsin sallad.
Alltså, det passade mig sååå bra!
Dagen efter styrde vi vidare österut. Väldigt fin väg, skulle jag säga. Maken kallade den ”asfalterad kostig” ;)
I tokvärmen besökte vi en vikingaby. Gjorde skapelser i lera, lekte vikingalekar och bakade bröd.
Lillebror hittade ett av vikingabarnen och hade fullt upp till vi skulle bege oss vidare.Till en sjö. Vilket var ungefär det absolut skönaste, härligaste jag gjort på hela resan. Med tanke på hur varma vi var är det märkligt att det inte började fräsa när vi klev i vattnet.
Sedan åkte vi rätt ut på landet och hamnade på en supermysig gård där vi blev så varmt välkomnade. Den här trevliga 1700-talsstugan tillbringade vi natten i. På gården bodde också den här gosiga hunden, en fluffig katt, fem hönor och två hästar.
Men efter en en cocktail med Treo och migräntabletter, lite vila och mycket envishet var hon på benen och vi kunde styra kosan mot Tom Tits.
Det här skulle vara trippens höjdpunkt men… barnen var trötta, maken var trött och jag var… på benen. Och det var mycket folk.
Vi var nog inte där mer än drygt två timmar innan alla var sugna på att åka hem. Så då gjorde vi förstås det.Fast på vägen stannade vi till på Glass och Berså i Arboga. Ett mycket bra beslut! Det rekommenderas verkligen om vädret är fint och man har vägarna förbi.
Och nu är vi alltså hemma. Jag sitter på altanen. Sommarkväll. Enstaka fågelkvitter. Cissikatten som sover i stolen intill. Rosé i glaset. Chips i skålen. Nyvattnade blommor. Mördarsniglar på gräsmattan. Barn som sover i sina sängar. Virkning.
Mitt hemma ❤️
lördag 12 juli 2025
Små sommaräventyr
Dagen efter. Ja då satt jag på trappan och tittade på rosorna som aldrig blev av att jag flyttade i höstas. Kanske ska jag låta dem stå kvar här ändå?
tisdag 8 juli 2025
Trollstigen
Vi tänkte först ställa henne i trädgården, men bestämde oss sedan för att placera henne längs stigen i trädstråket.
Nu säger prognosen finväder några dagar.!
måndag 7 juli 2025
Popcornmys
söndag 6 juli 2025
En pokenad i närområdet
Det blev den vanliga lilla pokenaden. Den som inte är lång, men tar lååång tid om man ska jaga Pokémons och klara uppdrag.
Förbi gamla folkets park. Av den finns det inget kvar bortsett från stigen, delar av allén och ett par syrénbuskar. På skyltarna kan man läsa om hur det var och se gamla fotografier av hur det har sett ut. Serveringen, syrénbersåerna, lyckohjulet och prickskyttet, dansbanan under tak, scenen och alla sittplatser framför. Framträdanden av, på den tiden, stora svenska artister.
Precis här var entrén. Det är väldigt svårt att föreställa sig idag.
Lillebror hittade en stor björk med en stam betydligt grövre än de flesta björkar vi springer på.
…och en fjärilslarv.
En taggig en som ska bli en påfågelöga.På hembygdsgårdens anslagstavla var det nästan fullt. PRO bjuder in alla seniorer till sommarfest, kyrkan har öppet café, på Bergöös uppmärksammas Karin Larssons syster och så är det snart dags för årets bygdespel.
Så många gånger har jag tänkt att jag borde bli medlem i hembygdsföreningen. Men än har det inte blivit av…
Så småningom kommer vi tillbaka bakvägen genom det som var folkets park. Numera är det faktiskt ett naturreservat.
”Skriv att jag tog tretton shiny!” säger lillebror.
Så det berättar jag nu. Han tog tretton shiny och det är nog dubbelt så många som tidigare rekord under en runda.
Själv var jag mest glad att vi hann hem innan regnet kom ;)
lördag 5 juli 2025
Vi firar vår elvaåring!
onsdag 2 juli 2025
Idag är det årets hittills varmaste dag. Eller?
Jag läser om eländeshettan i Europa och skattar mig lycklig över vädret här. Men gårdagens värme var ändå välkommen. Det kändes liksom motiverat att sitta på altanen med en sommardrink och salta chips efter dagens bestyr. Och det var sannerligen rätt trevligt.
Idag skulle den allra varmaste dagen vara. Strandhängsdagen. Upp emot trettio grader.
Vi vaknade till regnsmatter mot rutan. Termometern visade på 15 grader. Lite skönt. Ganska snopet.
måndag 30 juni 2025
Läst i juni
I juni har det blivit mer lyssnande på poddar och nu har ju även sommarpratarna börjat. Turligt nog är jag leeedig och därför har det ändå blivit åtta böcker.
Plommonträdet skildrar livet för en tysk ung kvinna under och strax efter andra världskriget. Den handlar om en kvinna vars mor arbetat åt en välbärgad judisk familj, om att som tysk flicka med ariskt utseende förälska sig i en judisk man, om att se tågets boskapsvagnar, insamlingen av judarna, rädslan att vistas på gatorna och hur kriget påverkar dem alla.
Ett liv värt att leva tilldelades Augustpriset 2024. Sverige var första landet i världen att införa en nollvision mot självmord. Samtidigt är många svenskar för dödshjälp. Vem har rätt att dö?
Brittas arv är fortsättningen på boken ”Den sista sommaren”. Man får fortsätta att följa karaktärerna och livet på Lindö. En trevlig feel good.
Prinsessan på höjden är inte fantastisk, men samhällsviktig! Det här är den tredje boken jag läser om gängkriminaliteten. Den här gången väldigt subjektivt beskrivet ur ett riktigt inifrånperspektiv. Otäckt relevant.
Hitta hem är den tredje och sista boken om livet på Lindö. Jag har trivts så bra där, med både miljöerna och människorna, att det känns lite trist att inte få återvända.
Den röda adressboken handlar om en nittiosjuårig dam, i livets slutskede, som har skrivit om sitt liv och människorna hon mött. En fin liten bok om livets prövningar, kärleken, livet och döden.
The happiest man on earth är skriven av en hundraåring! En man som berättar. Beskriver. Allt det hemska. Men också livets lärdomar. Han ger perspektiv och ingjuter hopp. Fantastisk bok!
Moster Vera lånade jag på biblioteket främst för att författaren bott här på orten hela sitt liv och det skulle avspegla sig de beskrivna miljöerna. Jag ska ärligt säga att jag inte alls fastnade för handlingen. Inte heller förstod jag vilka miljöer som var lokalt inspirerade, men det kan ju vara så att de som levt här många årtionden före mig känner igen sig.