Julen

Julafton 2025 firades traditionsenligt.

Ett litet morgonpaket under granen.

Tända ljus, änglaspelet som plingar och skinka på hembakat vörtbröd.

Inget barnbarn på förmiddagen, men väl lite videoprat på messenger. 

Eftermiddagsfika med mormorn och morfarn, Kalle klockan tre, julbord…

…och besök av tomten, som i år eventuellt var ännu roligare än förra året. Synd att storebror missade honom den här julen också!

Jag känner mig som vanligt så förundrad över att det blev jul i år med. Allt som blivit gjort den senaste månaden. Femtioårsfirande, nisse, adventspynt och julpynt och julklappsinköp. Julpysslande, bakande, julgran, julmat, gardiner och dukar. Barnens uppvisningar, lucia och julspel. Paketinslagning, julkort, födelsedagsfirande, julblommor, fönsterlav och adventsljusstake. Utan någon direkt stress -det har liksom mestadels flutit på fint. Alldeles uppenbarligen har vi t.o.m. röda ljus.

Nu har vi mellandagar. Sjunger kravlöshetens lov. Upprörs över utvisningar, skolpolitiken och färre praliner i Paradisasken. Dricker te ur julmugg, spelar spel och virkar. Skjuter borden på framtiden och suckar över alla grisspår under promenaderna. Bjuder besök på restkakor från tidigare firande. 

Rätt precis så.

Julledighetens första dagar

Vi har inlett julledigheten med en massa juligt fixande. Årets pepparkaksbak nummer två. Julmusik, tomteluvor och inte en enda bränd plåt! 

Vi har också tagit årets svåraste beslut -valet av julgran. För gles, för sned, för vek, för grov, för mycket bruna barr, för ojämn… för att till slut landa i att en gran man sågar själv faktiskt inte ska vara perfekt ;)

På söndagskvällen firade vi minijul i Örebro. Jag blir alldeles glad när jag tittar på den här bilden för som jag tycker om det här gänget!

Här laddas det för julklappsspel och alla tycker förmodligen att jag är jättejobbig som ska ta bild först ;)

Ja och så blev det måndag. Och vi är lediga! Men det var inte barnbarnets föräldrar så det passade alldeles prima att låna hit honom.

Solsken och frost. Bästa sortens grilla-korv-i-trädgården-väder!

En hel dag för tidigt klädde vi även granen. Det är faktiskt första gången i mitt liv som jag klär gran en annan dag än den tjugotredje…

Och det gick alldeles utmärkt. Jag ska förresten inte ta åt mig någon ära -min enda insats var att hänga på glittret när resten var klart.

Men julskinkan, den griljerar vi inte förrän kvällen före julafton. Någon ordning får det vara.

Sista julen med nissebus

 Det är förmodligen sista året som vi har en busig nisse. Tiden det tar för nissen att busa står inte längre i närheten i proportion till barnens uppskattning. Storebror, som redan förra året ibland hjälpte till med busen, tycker nu mest att det hela är lite jobbigt och tidskrävande.

Lillebror uppskattar ännu en del tokerier, så det känns ändå bra att årets nisse hittar på ett och annat bus då och då. Han hävdar också bestämt att det inte är någon riktig jul utan nisse… men säger samtidigt att nästa år går det bra om den bara lämnar brev. Uppdragen i år, att hela familjen gör olika saker tillsammans, har passat honom utmärkt. Det har förresten varit ganska få uppdrag…

Det här buset skrattade båda åt och hämtade sedan sina mobiler för att föreviga.

Och ibland är båda barnen med på tåget. Som när de parkerade sina Legobilar utanför nissen och lät legogubbarna slå sig ner. Morgonen efter kunde vi se att nissen norpat av våra lussekatter och bjudit på fika ;)

Var sak har förstås sin tid. Tiden när de kom nedrusande varje morgon för att se vad nissen hittat på är helt enkelt definitivt förbi. 

Själv tar jag med mig erfarenheten från nisseåren och tänker att den där experimentnissen vi hade ett år, den kanske jag ska bjuda in till mitt klassrum någon jul.

Vab i juletid

 Jag vet att man egentligen inte får säga så men… jag är hemma och njuter vab.

Alltså, jag njuter förstås inte av att barnet är sjukt och det känns såklart inte bra att veta att kollegor sliter. 

Men mitt barn är snart gammalt nog att vara hemma själv när han är sjuk. Snart. Men inte nu. Och vi myser i kubik. Bland näsdukar och snorpapperskasse, med inhalator redo och febertermometer på bordet. Under täcket, te med honung i muggarna, tända ljus och en gammal julkalender på tv.

Kanske kan jag baka en mjuk pepparkaka lagom tills storebror kommer hem från skolan. Fylla huset med juldoft. Bjuda in honom i värme och julstämning.

Det är lite synd om sjuklingen, såklart.

Men åh så mysigt vi har det!

Lucia

 Och helg blev det. Det har varit en särdeles intensiv jobbvecka och bums jag vinkat av bussbarnen klockan kvart över ett på fredagen åkte jag hem. På ångorna satte jag en saffransdeg och sedan bakade barnen lussekatter… och diverse andra figurer.

På kvällen plingade det i min mobil. Ett par rader från en kollega som sett veckan på nära håll. Och stöttat upp x antal gånger.

I natt hade vår busiga nisse hängt upp pepparkaksformar på snören kors och tvärs genom köket och det passade ju bra, för just idag skulle barnbarnet komma och baka pepparkakor. Babblarnaformarna stod framställda och lilla kaveln låg nydiskad bredvid de stora.

Meeen, nu är det ju sjuktider och tyvärr blev lillkillen sjuk. Lite tajmande ändå, eftersom jag vaknade med migrän a la badrumsvarianten. När jag lyckats behålla såväl migräntablett som Treo och kom utragglandes sådär runt lunchtid kändes det rätt lagom att vara lite passivt sällskap åt mina stora bagare (som dagen till ära klätt sig i jultröjor och tomteluvor).

I den här stilen ser majoriteten av bilderna jag tar ut just nu. Här är massor av flams, skratt och teater. 

Maken försökte få till ett luciafika klockan tre, men se det gick INTE. Storebror var ytterst bestämd på att fikat intas framför luciatåget på tv och det ser man på kvällen. 

Tänka sig vilka traditioner vi skapat oss här i huset vid ekarna ❤️

En vecka i december.

 Vilken vecka det här är!

På skolan bakas det pepparkakor mest varje dag och doften sprider sig i hela byggnaden. Härligt juligt!

På tisdagen gick våra ettor på adventsvandring i kyrkan och eftersom gå sträckor inte är min starka sida stannade jag istället kvar på skolan och hade bild med årskurs sex. Kul ändå, med lite olika åldrar. Vi gjorde polkagriskäppar :)

Här hemma hade Nissen lämnat spår efter sig som inte går att missa. 

Onsdag morgon klev vi upp ännu tidigare än vanligt. Maken trimmade skägget och jag lockade håret. Tjusiga kläder sattes på och storebror hjälpte sina stressade föräldrar att vispa en väldig massa grädde. Det var nämligen Nobelfest på jobbet! Finklädda barn och uppklädd personal. Kungen och drottningen och prisutdelning, medaljer och diplom och bakelser. Jojo, det var ett firande som hette duga det!

På torsdagen bjöds barn och personal på jullunch. Vi har så himlans bra måltidspersonal just nu, som verkligen gör det lilla extra.

Torsdag eftermiddag ägnades här åt experiment. Många favoriter i repris som barnen nu kan genomföra helt på egen hand. Det var nissens idé, förstås.

Roligast är sådant som smäller eller bubblar ;)

Torsdag kväll. Luciatåg för lillebror. Kanske det sista jag ser med något av mina egna barn. Och så stolt jag var över min stjärngosse, som först inte velat vara med alls och sedan klev fram och läste upp en vers själv när den som skulle ha läst blev sjuk.

De har turen att ha en helt fantastisk musiklärare på sin skola -så många fina uppvisningar vi fått se!

Nu tar vi helg ❤️

Influensa på orten. Och en skål!

The flue K is coming to town 🎶

Jag sjunger förvisso hellre att santa Claus kommer, men det vore i nuläget inte lika sant. 

I grannkommunen hade hälften av eleverna på en skola varit sjuka. Eftersom det var så många kontaktades smittskydd och jo, det konstaterades att det var influensa K, tydligen en extra smittsam influensa. Inget att göra, mer än att uppmana alla att vara noga med handhygienen och de med symptom att hålla sig hemma. 

På min arbetsplats har ännu bara en fjärdedel av eleverna varit borta. Vi får väl se om det är fler eller färre till veckan som kommer.

Peppar peppar har vi än så länge klarat oss.

Det har även familjen V och familjen C i Örebro och därför kunde vi i helgen träffas och skåla för att någon fått en ny tjänst. Vice rektor på universitetet, det är minsann inte fy skam! 

Ett parti Alfapet hanns med också. Bland barnen. Eller barnen och ungdomarna för att vara mer korrekt. Yngst vann. Eventuellt en kombination av visst vuxenstöd och galen envishet att lägga på rutor som ger extrapoäng…

Annars har här tillbringats en hel del tid i ishallen. 

Och så har vi förstås tänt det andra adventsljuset. Här hade det varit på sin plats med en mysig bild på adventsljusstaken, men nä, det har jag inte tagit någon.

 I morgon börjar ny arbetsvecka, den näst sista för terminen. Jag tror att vi alla fyra känner oss väldigt redo för jullov!

Nissebus och nisseuppdrag

Det finns säkert en hel del han är bra på, nissen. Att julpynta var inte en av dem. Julstjärnan i taket bredvid kökslampan och underkläder och strumpor på ett rött snöre genom rummet.

Nä, då verkar han desto bättre på att ge uppdrag, som i år tycks ha fokus på familjeaktiviteter. 
Idag fick vi i uppdrag att spela spelet Agricola. Ett barn var hos en kompis, men vi enades om att det nog var godkänt att vi var tre. 

Maken vann och jag kom sist. Synd, för den kaxiga sonen hade lovat mig frukost på sängen om jag fick flest poäng.

Ny dag i morgon. Kanske med nya upptåg.

Att bryta traditioner… och att ha en nisse på besök

Vid fyrtiotre års ålder tycker jag plötsligt inte att det är sådär livsviktigt med exakta traditioner. Julgardinerna kom upp en hel vecka tidigt, bara för att slippa stressa. Adventsstjärnor och ljusstakar tändes redan i fredags. Och när mamma berättade att de skulle byta julgran mot bordsgran i år, ja då kändes det både klokt och rimligt.

Vad beror då denna plötsliga vändning på? Jo, jag tror att jag insåg att det för min familj absolut inte spelar någon roll. Den magi jag som barn kände kvällen före första advent, den är inte viktig för mina barn. De tyckte att det lät smart att sätta upp julgardinerna en hel vecka för tidigt och de tyckte att det var en självklarhet att även sätta upp dem på deras rum. 

Något som jag däremot inte har som barndomstradition och som jag faktiskt hade tänkt låta bli i år, det var nissen. Men tji fick jag, för det blir tydligen ingen jul utan nisse! 

Och så kan vi inte ha det. Förstås. Genom åren har vi ju haft alla möjliga nissar här hemma. Både vanliga och de med ett mer specifikt uppdrag, som experimentnissen.

I år har vi en nisse som kommer till familjer med storbarn. Och den här nissen, han ser tydligen till att familjen gör saker tillsammans.

Med tanke på hur mycket olika aktiviteter vi har ska det bli spännande att se om han lyckas. Första morgonen lämnade han tv- och radiokalendern samt en adventskalenderbok. Nu väntar vi med spänning på eventuella bus…

Att hämta lite energi

Oh jisses. När jag vaknade i morse kändes kroppen som om den sprungit ett maraton och huvudet som om en större mängd alkohol hade förtärts.

I själva verket gick jag garanterat färre steg än vanligt  igår och alkohol har jag inte druckit på över tolv år. 

Men barnen däremot, de hade sovit bort all trötthet och lyckades tjata med sin mor ut i skogen. Storebrors motivering var att jag får mer energi i skogen och det kan nog stämma.

Jag undrar varför vattnet här är så brunt…

Jag satt på ett sittunderlag, drack frukostteet och betraktade barnen som släpade grenar till sin koja.

Helst hade jag velat säga något i stil med ”akta, det är högt där” och ”tänk på att mossan gör stenen hal” eller något annat ängsligt, men jag lät bli eftersom det högst troligt hade gjort honom än mer våghalsig. Dessutom är han en rätt van skogsunge.

Viktigast i skogen är att äta något. I det här fallet frukost. Allt smakar bättre när man äter det i en skog!

Och utöver det studerade vi mossor och lavar. Det är ett artrikt område med en hel del olika sorter. Och så såg vi älgbajs. Och en övergiven bil med punktering på två däck.

En lyckad morgon ändå.