Träningsmatch i gråvädret

Det är den sjuttonde januari. Tre plusgrader, slaskigt, halt och riktigt grått. Men storebror spelar träningsmatch på bortaplan och jag fascineras åter över det här med föreningsliv.

Klockan är tio på förmiddagen.

Ett hundratal barn och ungdomar är engagerade runt om på konstgräsplanen. Det spelas hög musik ur högtalarna och föräldrar har dukat upp ett bord där det säljs te, kaffe, festis, kexchoklad och hembakat. 

Några värmer upp, några tycks ha vanlig träning och andra spelar träningsmatcher.

Våra killar får ett omklädningsrum och jag delar ut namnmärkta påsar innehållande matchställ. 

Där i bakgrunden skymtar den ridskola där jag gjorde min praktik under ridinstruktörsutbildningen för tjugoett(!) år sedan. Aldrig kunde jag väl då föreställa mig att jag en dag skulle stå som fotbollsmorsa på de där planerna bakom hagarna…

Det är kallt att vara publik, men också kul att de är igång. Grabbarna som under det här året fyller tolv!

Glimtar från en januarivecka

Tänk att det går så fort att komma in i vardagen igen! En enda hel skolvecka har gått den här terminen, men julledigheten känns avlägsen.

Här är mycket prat om hockey. Och för julklappspengar köptes hockeykort…

Bron här på orten ska renoveras och i brevlådan ligger information. Den här bron är länken mellan delen av orten som ligger norr om järnvägen och delen som ligger på södra sidan. De beräknas börja i mars och ska hålla på hela året och det kommer förstås att påverka oss som har både jobb och aktiviteter på ”andra sidan”.

Jobberi och jobbera. Där känns det sannerligen inte som att det nyss var lov. Vi startar varje morgon med tyst läsning.

Jag har ettor i år och de går i skolan mellan klockan åtta och tretton. 

Handlade på vägen hem från tandläkarbesök med ett av barnen.

Jag försöker att komma ihåg tygkassar, men är ärligt talat hopplöst dålig på det… och då blir det papperskasse.

På onsdagen blev det kramsnö. Supertrist, tyckte jag som gärna har snön kvar. Men alla barn var glada.  Det byggdes både stora och små skapelser på skolgården. 

I mitt klassrum övas det på positionssystemet. Tiotal och ental.

Fem gånger i veckan är han i ishallen, vår nioåring. Och vissa dagar även elvaåringen. 

Ja, men lite så. Och nu är det fredagskväll.

Ser första avsnittet av dokumentären om Siv Malmkvist på svtplay. Så fint filmat och ihopklippt!

 

Fantastiskt väder!

Jag älskar det här med snö och kyla! Att allt blir så makalöst vackert. Naturen får ett skyddande täcke. Alldeles rent och vitt ovanpå jord och lera.

Gnistrande i solen.

Långa skuggor, torr frisk luft och kyla som biter i kinderna.

Jag älskar också att barnen tycker så mycket om snön. Att de klär sig i full mundering och leker ute i timmar.

Om jag fick bestämma skulle snön ligga kvar till sportlovet. 

Än är det jul!

Än har vi jul. Jag gör mig absolut ingen brådska att kasta ut och städa bort. Njuter av skenet från gran och stjärnor. Den riktigt ombonade känslan som liksom blir av röda dukar och gardiner. Tomtarnas vänliga ansikten och olika gester. Röda ljus och många ljuslyktor. 

Det är här jag landar efter första arbetsdagen. Trött och slut på, trots att eleverna inte kommer förrän i morgon. 

Myser ner mig under ullfilt i soffan med kaffemuggen (nåja, varm mjölk och en skvätt kaffe) och mammas hemgjorda kola. Ser ytterligare ett avsnitt av Ronja Rövardotter tillsammans med barnen. 

Kanske, men inte säkert, dansas julen ut i helgen. Fast granen har ännu inte börjat barra och våren står inte direkt runt hörnet så vi får väl se. Just nu kan jag tänka mig att ha det såhär julmysigt i ytterligare en vecka.

Sista dagen på julledigheten

Sista jullovsdagen. För all del även trettondagen och nu har alltså även de tre vise männen hittat fram till Jesusbarnet i krubban. Det måste ju ha luktat en hel del, där i stallet. Säkert ganska litet och lågt i tak. Starka parfymdofter blandat med hö, boskap och säkerligen svett och smuts. Helt oviktig reflektion förstås.

Jag inledde dagen med migrän och eftersom jag inte lyckades behålla tabletterna fick dagens planer avstyras.

Maken for iväg som planerat och barnen har haft fullt upp tillsammans så det har inte direkt gått nöd på någon… men jag hade ändå lite dåligt samvete.

Sista jullovsdagen. Med världens tråkigaste mamma.

Vad hittar man då på?

Jo, när mörkret sänkte sig tände vi eld i eldkorgen och grillade smores. Så enkelt. Så gott. Så mysigt! Och jag älskar att det är snö!

Nu har vi en vårtermin framför oss. 

När man har haft ett väldigt väldigt mysigt lov är man inte direkt supersugen på att återgå till vardagen… men det är ju inte direkt något att välja på så mobillarmen är ställda på 06.00, kläder framlagda, matlåda fixad, ryggsäckarna packade och min jobbdator laddad.

 Det blir nog bra.

Världsläget

 Det är rörigt, det där med Venezuela och USA och Trump.

Branden i Schweiz där man kan se hur många av gästerna står och filmar när elden får fäste.

Granskningen av familjehem.

Trump och Grönland.

Men helt ärligt finns det inte särskilt mycket, eller något alls, som jag kan göra. Och med en spinnande katt på magen känns det hela väldigt fjärran.

En tämligen detaljerat återgiven söndagsförmiddag

 Det är söndag morgon och jag vaknar klockan åtta av att någon ställer ner ett fat på mitt sängbord.

”Te kommer snart mamma. Har du medicinen här?”

Det är lillebror och han har fixat två knäckemackor med smör och ost och en rejäl mugg te med honung och en liten liten skvätt mjölk, precis som han vet att jag vill ha det.

”Tack, vi kan äta frukost i vardagsrummet så väcker vi inte pappa” viskar jag.

Pappan har nog förvisso vaknat till, men jag vet att han höll på med sin musik till långt efter midnatt och gärna sover några timmar till.

Vi kryper ner under ullfilten i soffan. Storebror ansluter. Och så ser vi på andra avsnittet av Ronja Rövardotter -den nya versionen. Jag förstår inte riktigt vilken målgrupp den är riktad till, men himlans mysigt är det.

Halv tio går vi ut till bilen. Jag påminner om halsskydd och vattenflaskor, men allt är redan packat. Noterar att storebror har tagit mina handskar igen, men säger inget. Det är nog så att jag får köpa mig ett par nya. Dryga decimetern snö har fallit under natten och vi hjälps åt att skotta garageuppfarten. 

”Skulle vi hämta någon?” undrar jag. Men nej, kompisen som det messats med på morgonen skulle åka med sin pappa. Vägarna i villaområdet är ännu oplogade.

Och så sitter jag då där, på mitt batteriuppvärmda sittunderlag i ishallen igen. Vinterjacka och mössa. En lila filt över benen. Båda barnen har träffat kompisar på isen och de kör match allihop tillsammans. Jag byter några ord med andra föräldrar, men stoppar sedan lurarna i öronen. Tycker på riktigt att det är jobbigt att föra ett samtal och överrösta ljudet från klubborna som slås mot isen och puckarna som smäller mot sargen.

Tittar på mina två gossar som far runt efter pucken, delar i ett sammanhang där jag mest är åskådare. 

Vi får med oss extra barn i bilen hem. Prat om hockeyklubbor och julklappar och att få fira jul både hos mamma och hos pappa. Det är ännu oplogat och bilen slirar lite i spåren, men hem kommer vi. Kanske borde vi inte ha gett oss ut idag…

När jag kör in på uppfarten föreslår barnen att jag ska skotta gången så kan de laga lunch undertiden. Snön är så djup att den på vissa ställen når över skaften på vinterstövlarna. Men det är minusgrader och flingorna ligger så fjäderlätta att energin räcker även till gången hos grannarna mitt emot.

När jag kommer in får jag kliva över jacka och skor som ligger slängda på golvet. Som om det tar så mycket extra tid att hänga upp… Men skridskorna ligger prydligt på tork med skydden intill. Och maten är nästan klar. Makaroner, köttbullar och rivna morötter dukas fram medan jag intar vågrät position för att minska yrseln.

Maken, som möblerat om för fullt på övervåningen, kommer ner. Repet med bandet är inställt pga väglaget, så han blir kvar hemma. Barnen pladdrar på om hockey och om eftermiddagsplaner i pulkabacken.

Lovet ❄️ 

Livet ❤️

Pulkaåkning

Det är lördag och jag börjar känna mig lite stressad över att jullovet gått så fort. På onsdag börjar vi jobba och än om det bara är fem och en halv vecka till sportlov vet jag att det är en otroligt intensiv tid på jobbet, innehållande både omdömen och utvecklingssamtal.

Men än är vi alltså lediga några dagar. Och mer snö har det kommit! Och vi har turen att ha en bra pulkabacke nära. Tyvärr väääldigt guppig och ojämn i år eftersom vildsvinen bökat upp så mycket, men om det fortsätter att snöa märks det nog inte.

Viktigt, vid pulkaåkning, är varm choklad och lussekatter eller bullar. Kanske inte varje gång, men i alla fall några gånger per säsong. 

 Vilken himlans tur att det kom lite snö på jullovet!

Årets läsutmaning

 66 böcker blev det 2025. De flesta som ljudböcker.

De jag gett högst betyg var tydligen dessa.

Årets läsutmaning sätter jag på 20 böcker… Det går att höja, men vi börjar så. 

Och för övrigt rekommenderar jag Goodreads. Ett smidigt sätt att få överblick över böcker som man har läst och också ett bra sätt att få tips på böcker som andra tyckt om.

Nytt år, men ingen årssammanfattning

Jag skippar årssammanfattningen i år. Den känns så kluven. Å ena sidan mängder av fina ögonblick. Å andra sidan en hälsa sämre än året innan. Det påverkar förstås vardagen en hel del.

Många fantastiska människor runt omkring oss, men så mycket galenskap i samhället och i världen.

Nä, jag fokuserar på här och nu istället.

Nyårsafton var en yr historia, men vi fick ändå till korvgrillning med barnbarnet och sedan gick hans mamma igenom två Ikeasäckar urvuxna barnkläder medan jag satt i soffhörnet. Bra arbetsfördelning.

Och kvällen, jodå, det blev skålande vid tolvslaget. Dessförinnan spelades det schack intill mig i soffan och så spelades det en timmes ”nattfotboll” i trädgården. Olika äro våra intressen ;)

Årets första dag vaknade vi till snö. Och plusgrad. Inga stora snömängder, men barnen har nu varit ute i snart sju timmar med paus för lunch och de tycks inte ha några planer på att komma in.

Jag har inga nyårslöften. I år heller.

Tänker mig göra så gott jag kan.

Det får duga.