När vi bodde i centrala Örebro såg vi aldrig stjärnhimlen. Det var alldeles för mycket lampor. Och som jag saknade det!
Nu känner jag mig lycklig varje gång jag kan titta på stjärnhimlen genom fönstret och när jag går ut med soporna och ser Karlavagnen ovanför huset kilar jag in och hämtar såväl mobilen som barnen ;)
 |
| Lite molnigt, men ändå en hel del stjärnor. |
 |
| Utsikten från lillebrors säng när han vaknar… |
Vissa dagar ligger mobilen där, tämligen tyst. Jag skrev först att det ibland går en hel dag utan ett enda meddelande, men när jag nu extrakollade det påståendet stämde det dåligt.
Hur som helst, vissa dagar plingar det mer än andra. Som denna lördagsmorgon.
”Stäng av ljudet” stönade maken tillslut.
Pling från fotbollen om bytt träningstid kommande vecka.
Pling från handbollen om bytt träningstid pga krock med fotbollsträning.
Pling från en vän som ordnar med stugbokning.
Pling från Uppland med en bild på blåsippor.
Pling från båda barnens fotboll om att det är dags att hämta rabatthäften som ska säljas.
Följt av pling från andra föräldrar som ville göra upp tid för hämtning -jag stängde tillfälligt av aviseringar.
Pling om ett födelsedagsfirande för hela familjen.
Pling med ett recept jag efterfrågat tidigare i veckan.
Ja och så ett reklampling om premie på en tidningsprenumeration -det avregistrerade jag bums.
Själv har jag vaknat med huvudvärk och ännu inte klivit ur morgonrocken när klockan är tio. Utanför de nya, men ännu gardinlösa, fönstren har otaliga släpkärror passerat. Det tycks som om det här är den stora trädgårdsfixardagen.
Hos oss ska det tvättas, våttorkas och sättas upp gardiner. Om huvudvärken ger med sig ska jag och storebror börja fixa i hans rum.
Äldst i hushållet ska gå på femtioårsfirande.
Lillebror har som vanligt tusen planer för dagen.
För att vi alla är olika, men lika unika.
För allas lika värde ❤️
Jag älskar alla årstider. Just nu älskar jag våren mest.
”Näej, inga hål och inga tandfickor. Jag kan inte se någon direkt tandsten heller” sa tandläkaren och jag kände mig nästan euforisk. Det gick liksom inte att sluta le och det sa jag också.
”Ska jag plocka fram champagnen?” frågade hon och jag log om möjligt ännu större. Det blev ingen champagne, men väl en liten flaska Flux (nejdå, jag drack den inte, den fick följa med hem) ;)
På vägen hem ringde jag mamma och berättade detta fantastiska -inga hål!
Det kan verkligen vara lycka en måndag!
Vi röjer.
Alltså, herre gud vad vi röjer och fixar idag!
Alla gardiner plockas ner och väggfästen skruvas bort. Växterna placeras på skänken. Det ser väldigt kalt ut i rummen. På måndag ska fönstren äntligen bytas.
Den stora bruna skinnsoffan som inte längre får plats i ateljén körs iväg. Ateljén som numera är ett musik- och legorum och nej, man får inte plats med allt hur mysigt det än var. Annat som körs iväg är en urvuxen cykel med trasig pedal, en gammal trasig skrivare som blivit stående, en stor ac som typ räddade mig när jag var nybliven mor den varma sommaren för snart elva år sedan… men som stått på vinden sedan dess. Två urgamla madrasser som följde med huset när vi köpte det, trasiga krukor och uteleksaker och maaassor av trädgårdsavfall. Det blev några vändor till återvinningscentralen.
Jag fick för mig att kapa grenar i äppelträdet också. Det är så kul att klättra i träd!
Det här är så typiskt mig. Envis som en åsna med så mycket vilja att jag inte känner efter. På eftermiddagen svimmade jag förstås och låg sedan i vågrät position på soffan utan att vara till någon som helst nytta.
Nåväl, produktivt ändå, före svimmandet, och nu kan jag åter stå på benen än om det lär bli en lugn morgondag.
Den här helgen har inte bara varit vårtecken, smurfar, kalasbarn och mello.
Vi har kombinerat det hela med redig magsjuka. Den magsjuke blev våldsamt dålig. Han förpassades till övervåningen och jag har passat upp efter bästa förmåga och tvättat händerna nästan maniskt efteråt.
Ändå åkte jag också på en släng natten till idag, som tack och lov faktiskt bara verkade vara just en släng.
Måtte nu barnen klara sig.
Ny vecka, nya tag imorgon!
