Det blev lördag den femte april och det innebar, för vår del, en heldag i Eskilstuna. Handbollscup!
Tänk att jag är en mamma som får, och kan, åka med min åttaåring på, för honom, så viktiga dagar.
Jag får sitta där på läktaren och ropa ”heja” och ”bra” och när mål eller en snygg passning gjorts händer det ännu att det blir en tumme upp mot mamman på läktaren.
Mellan matcherna hänger han mest med kompisarna, men jag stationerar mig på läktaren så att han hittar mig när det behöver fyllas på med energi.
Alltså lagsport ändå!
På söndagen är jag, som väntat, mer död än levande, men det gör alls ingenting. Söndagen var av just den anledningen tom i min kalender. Barnet däremot var uppe på fotbollsplanen på förmiddagen och lekte med kompis hela eftermiddagen.
Att få vara mamma.
Att få uppleva det här ❤️
Nä, i mars blev det inte mycket läst. Bara en bok faktiskt, men den var riktigt bra!
Döda kvinnor förlåter inte.
Egentligen fastnade jag inte supermycket för handlingen, men den är så välskriven, med gedigen research, att det kändes som att kastas rakt in i slutet av 1800-talets Stockholm. Jag tyckte verkligen om den!
Som det har lurats idag.
Mina treor storlurade sin fröken med bland de värsta fröken vet -tjafs och kräk. Just som jag sitter och reder i en tjafskonflikt kommer upprörda barn rusande och meddelar att en elev har kräkts på golvet.
Alltså. Jag måste ändå imponeras över skådespelartalangerna i den här klassen. Och jag gläds över att de planerade det hela redan igår och att de var så noga med att inviga alla i lurandet.
Men puh så svettigt det kändes där ett tag.
Själv hade jag inget lur på lager, men min kollega avslöjade redan på morgonen för våra elever att köket skulle göra ett skämt som hon inte tyckte var helt okej. De hade berättat för henne att de skulle lura eleverna att det var fisk idag. Det stod ju t.o.m. fisk på matsedeln. Men i själva verket var det grodlår!
Våra elever var så upprörda. Grodlår må vara en delikatess på sina håll, men sannerligen inte för nioåringar i Sverige. Och man får faktiskt inte lura barn att äta sånt de inte vill, det är för grovt!
Det blev en hel del fnitter och stön när de fick höra ”april april” just när det var dags att gå till matsalen. Den sprödbakade torsken åts med god aptit.
När jag kom till bilen på eftermiddagen såg jag på långt håll den gula remsan på framrutan. Böter? Varför? Jag hade väl parkeringsbeviset i? Eller?
Lite närmare anade jag ugglor i mossen. Jag har uppenbarligen fått tillräckligt mycket böter i mitt liv för att se att det här var något annat. Och mycket riktigt ;)
Det är inte utan att det ska bli lite skönt med en alldeles vanlig dag imorgon.
I vår almanacka stod det handbollsmatch, men åh så många finklädda människor vi såg på vägen dit. Nu är den muslimska fastan över!
Tack och lov spelade lillebrors lag sina matcher på förmiddagen så alla muslimska lagkompisar hann hem till firandet på eftermiddagen.
Vi har alltså tillbringat fem timmar i en idrottshall. Maken har stått i cafeterian och gjort toasts för glatta livet.
Eftermiddagen blev lugn. Jag har läst in mig på nationella prov. Varm mjölk med kaffe ur muminmuggen och tinad köpebulle. På bordet står en liten bukett nyplockade blå- och vitsippor.
Just precis idag har det mesta känts eländes eländigt. Två gånger migrän inom loppet av en vecka, nä då är det inte kaxigt ska jag säga. Sååå nära jag var att stanna hemma i morse efter en natt på badrumsgolvet.
Men iväg tog jag mig och någon topprestation finns verkligen inte att skryta med. Jag var där, vi kunde fortsätta projektet med förskoleklass och mina elever kunde skriva nationellt prov. Inte helt fy skam ändå!
Faktum är att det finns en hel del att vara glad över under veckan som gått. Sista nationella delprovet i matematik är klart. Fönstren på huset är uppsatta och (nästan) färdiga. Jag och storebror har börjat fixa hans rum. Skolans elevråd har styrt upp en utklädningsvecka. Och varken jag eller maken fick restskatt!
Storebror har dessutom vuxit i tröjan från Molo. Jag tycker att den passar honom perfekt 🤩
Nu känns det alldeles otroligt skönt med helg! Jag har inlett den med ytterligare en migräntablett och avstyrt allt som går att avstyra. Två veckor kvar till påsklov!
När vi bodde i centrala Örebro såg vi aldrig stjärnhimlen. Det var alldeles för mycket lampor. Och som jag saknade det!
Nu känner jag mig lycklig varje gång jag kan titta på stjärnhimlen genom fönstret och när jag går ut med soporna och ser Karlavagnen ovanför huset kilar jag in och hämtar såväl mobilen som barnen ;)
 |
| Lite molnigt, men ändå en hel del stjärnor. |
 |
| Utsikten från lillebrors säng när han vaknar… |
Vissa dagar ligger mobilen där, tämligen tyst. Jag skrev först att det ibland går en hel dag utan ett enda meddelande, men när jag nu extrakollade det påståendet stämde det dåligt.
Hur som helst, vissa dagar plingar det mer än andra. Som denna lördagsmorgon.
”Stäng av ljudet” stönade maken tillslut.
Pling från fotbollen om bytt träningstid kommande vecka.
Pling från handbollen om bytt träningstid pga krock med fotbollsträning.
Pling från en vän som ordnar med stugbokning.
Pling från Uppland med en bild på blåsippor.
Pling från båda barnens fotboll om att det är dags att hämta rabatthäften som ska säljas.
Följt av pling från andra föräldrar som ville göra upp tid för hämtning -jag stängde tillfälligt av aviseringar.
Pling om ett födelsedagsfirande för hela familjen.
Pling med ett recept jag efterfrågat tidigare i veckan.
Ja och så ett reklampling om premie på en tidningsprenumeration -det avregistrerade jag bums.
Själv har jag vaknat med huvudvärk och ännu inte klivit ur morgonrocken när klockan är tio. Utanför de nya, men ännu gardinlösa, fönstren har otaliga släpkärror passerat. Det tycks som om det här är den stora trädgårdsfixardagen.
Hos oss ska det tvättas, våttorkas och sättas upp gardiner. Om huvudvärken ger med sig ska jag och storebror börja fixa i hans rum.
Äldst i hushållet ska gå på femtioårsfirande.
Lillebror har som vanligt tusen planer för dagen.
För att vi alla är olika, men lika unika.
För allas lika värde ❤️
