Skolmaten 80 år!

Den här veckan firar vi att skolmaten fyller 80 år! 1946 började det tydligen serveras mat i skolan med statligt stöd. Redan när jag var barn var det lite kutym att rynka på näsan åt skolmat och genom åren måste man ändå säga att det funnits många kreativa rätter. Från min egen skoltid minns jag t.ex. lapskojs, risgrynsgröt med saftsoppa, makaronipudding (ingen favorit), fiskbullar och levergryta. 

Numera serveras vi endast risgrynsgröt av dessa, dock aldrig med saftsoppa.

På matsedeln är istället mer vegetariskt (någon rätt varje dag) och mer inspiration från olika delar av världen, blandat med klassisk husmanskost. Mest populärt under veckan som gick var, i min klass, inte köttbullarna utan de vegetariska vårrullarna.

Föräldrar klagar ibland, framförallt på Facebook, men jag tycker att maten är bra och framförallt äter de flesta elever ordentligt. Matpersonalen är glada och trevliga och barnen lägger numera på mat själva på sina tallrikar.

Nu, precis som när jag var barn, tjatas det om att ta grönsaker och att inte kasta mat.

En lördag fylld med ingenting

 Lördagskväll.

Vi har gjort ingenting hela dagen.

Två är sjuka. Själv har jag envis huvudvärk.

Ris och färdiga chicken nuggets till middag. Bara att steka. Pulversås till det. En dietist skulle baxna.

Löst några korsord. Scrollat runt i flödet. Någon har tillbringat dagen i en ishall och någon annan är på den fotbollscup som även vi skulle befunnit oss på. Ett par har avverkat en massa mil på cykel på Mallorca och ett annat par besöker Kreta. Ett tredje par hälsar på barn och barnbarn i Stockholm. Flera har stött på älg och någon plockar svamp. En före detta kollega skänker bort pumpor, en släkting har haft sextioårsfirande och en annan har skaffat katt.

Efter middagen åker jag till Coop och handlar. Sådant som bröd, mjölk och ingredienser till en ryttarkaka. Utanför står den hemlöse mannen. Kanske har han lärt sig att jag inte ger pengar -jag vet ju att de går till öl och cigaretter. Idag hälsar han bara. Men jag frågar ändå om han ätit och det har han inte. Inte idag. Säger han. I natt tänker han sig sova i förrådet mellan ICA och Systembolaget -det brukar visst vara öppet. Jag vänder tillbaka in i butiken och köper middag och frukost. Och en förpackning juice. Kassörskan känner sig förstås manad att berätta att hans ihoptiggda pengar går till bärs. Det kan jag inte göra något åt. Men just ikväll kunde jag ge honom förutsättningar att lägga sig mätt. Inte torr, ren och varm. Men mätt. Kanske mest för mitt eget samvetes skull.

En lördag i oktober. Tjugohundratjugosex.

Angående barnet som har lånat en olämplig bok…

 …på biblioteket i Strömstad.

Lånet som ledde till en orosanmälan… som kontrades med en JO-anmälan… som ledde till tämligen omfattande rapportering i riksmedia.

Det är något vi inte vet. Det måste finnas ytterligare information som media inte har. 

Det finns barn som inte har det bra. Barn som inte har en ekonomisk eller social trygghet. Barn som utnyttjas. Eller som hamnar i kriminalitet. Familjer som behöver stöd. Till och med barn som inte kan bo kvar hemma. 

Vi som jobbar runt barn har anmälningsplikt. Vid oro ska jag vända mig till socialtjänsten. Det är de som ska utreda om min oro är befogad. Och det är bra. Ett skyddsnät för barn.

Men en anmälan till soc får inte missbrukas. Aldrig bli ett hot. Mina barn behöver kunna gå till biblioteket utan rädsla för att välja fel. Jag behöver våga låta dem gå till biblioteket utan att fundera över om deras val av bok kommer att leda till en anmälan. 

Bibliotekarierna på vårt lokala bibliotek har mitt fulla förtroende. Jag vet att de vägleder i bokdjungeln och att de rekommenderar lämpliga böcker. De skulle nog inte förbjuda honom någon bok. Men de har absolut kompetensen att vara tydligt vägledande. En tioåring har rätt att vara nyfiken. Men en tioåring behöver också både viss inramning och vägledning.

Därefter tar mitt föräldraansvar vid. Jag bedömer vilka filmer som är lämpliga för min tioåring att se, hur mycket skärmtid han ska ha och vilka sidor får besöka. Och jag bedömer om han kommer hem med en bok som är direkt olämplig. 

Jag har svårt att tänka mig att biblioteket gör en orosanmälan på alla barn som är nyfikna, fastnar vid fel hylla eller lånar en olämplig bok. Det måste finnas en helhetsbild som de naturligtvis inte kan gå ut med i media. Finnas ytterligare skäl för oro. 

Jag behöver tro det. Att det här är ett bibliotek som ser barnet. Ett barn som de bryr sig om och känner oro för. Så mycket att de faktiskt gör en orosanmälan till socialtjänsten.

Heja biblioteken! Heja alla barn som går dit! Heja alla vårdnadshavare som uppmuntrar sina barn att läsa!

Höstljus och sjukstuga

Alltså! Ljuset och färgerna när jag öppnade garagedörren en morgon i veckan! 

Den här helgen skulle det vara fotbollscup i dagarna tre, men så har halva familjen gått och blivit sjuka och andra halvan är sannerligen inte heller helt piggelina.

Det blir en riktig hemmahelg istället. Barnen har redan börjat Halloweenpynta och det passar mig utmärkt.

Att ha nyputsade fönster och en Sixtenkatt

 Det gick kanske tio minuter med nyputsade fönster. Sedan kom blöt Sixtenkatt och talade om att han ville in. 

Idog var han, minsann. Vi får väl kalla de två stora fläckarna som åter uppstod för insynsskydd…

Fritt tankesnurr runt veckan som gått

Det var en arbetsvecka med nio utvecklingssamtal. Extra möten. Många telefonsamtal. Dokumentation.

Och sedan kom helgen.

Jag inledde den i ishallen och kom sedan hem till nybakad äppelpaj och varm mjölk med kaffe.

Det blev lördag. En riktigt regnig sådan, men förmiddagen var ledig och vi behövde verkligen åka med trädgårdsavfall till återvinningen. Det trasiga strykjärnet och diverse gammal elektronik fick också åka med. 

Jag kan inte låta bli att tycka att det här regnandet är riktigt mysigt.

En tur till biblioteket har det också blivit. 

Återlämnat böcker som fått vi fått påminnelser på. I plural.

Två timmar om dagen i ishallen. 

Hej hej till höger och vänster.

Sitta på värmeunderlaget, dricka te, virka.

Ideliga pling i mobilen -storebrors klass ska sälja fika på öppethus och därtill ordna skoldisco… Alla måste förstås hjälpa till. 

Dammsuga. Och putsa köksfönstren.

Nya höstskor till båda barnen.

Tappa tungt på handfatet i badrummet… en rejäl bit lossnade. Använde Karlssons klister.

Det var eventuellt värre än att jag i veckan råkade missa att spara elevrådsprotokollet innan jag startade om datorn. Och absolut värre än att jag ända fram till lunch en arbetsdag gick med brallorna ut och in.

Skjutsar två tioåringar. Lär mig sådant som att det är trevligt att säga ”vi ses” innan man säger ”hejdå” när man avslutar ett telefonsamtal. Fast man kan också säga ”ha det bra”… om det är en gamling man pratar med.

Tar en ruta mörk choklad till mitt mjölkkaffe. Bokar in en tid hos optikern. Saknar strykjärnet. Det måste vara en prioriterad investering.

Låter bli att fråga hur gammal en ”gamling” är. Gissar att jag, i tioåringarnas ögon, absolut redan har tillhört kategorin i många år.

I morgon börjar årets fyrtioandra vecka. Två veckor nu ska jag gå med mina tvåor till badhuset. På simskola. Varje dag. De ser verkligen fram emot det. 

Beställer regnuppehåll under förmiddagar… och absolut inget regn nästa helg -då är det fotbollscup i dagarna tre!

En söndag med krav på logistik

Att det idag var kanelbullens dag har gått mig totalt förbi. Vi har här haft logistik på hög nivå och jag som pläderar mig varm för att endast ha en bil önskade ett tag att vi hade två…

Medan jag skjutsade storebror till match i Askersund cyklade maken med lillebror till ishallen. Sedan for jag dit och löste av honom så att han kunde cykla hem och förbereda lunch.

Halv tolv kom jag och lillebror hem och hann lagom vinka till pappan som fick skjuts in till Örebro av en snäll kompis. De skulle repa med bandet. Själv lämnade jag av barnet och åkte tillbaka till Askersund, lagom för att hinna se storebror spela dagens andra match. 

Det var väääldigt trötta killar som spelade utan avbytare och när den här mamman fick veta att de inte fått äta något mellan matcherna gick hon i taket. Jag inbillar mig att jag är en rätt enkel förälder att ha att göra med, men idag framgick det garanterat vad jag tyckte…

 Vi kom hem ungefär samtidigt som maken och hann lagom städa lite innan pizzor skulle hämtas eftersom han skulle ha spelkväll här hemma. 

Och precis där är vi nu. Barnen sover. Ett gäng karlar spelar rollspel i vårt vardagsrum. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att en hel del alkohol var inblandat, som det tjoas och skrattas. Men nä, enbart cola, vatten och kaffe har här serverats.

Själv har jag tagit kväll i vårt sovrum. Genom det öppna fönstret hörs godståg passera nere på järnvägen. 

I morgon börjar en ny vecka. Årets fyrtioförsta. Om allt går som planerat ska den bland annat innehålla nio utvecklingssamtal, ett föräldramöte på hockeyn (det får maken gå på) och en fotbollsmatch (den tar jag). 

Det blir nog bra.

Första lördagen i oktober

Första lördagen i oktober, efter en otroligt intensiv septembermånad, kom jag och maken upp till det här.

Nybakade scones, det var bra länge sedan. Så gott. Jag förlät barnet (nästan) för att han lyssnade på hårdrock i köket när han bakade dem ;)

Ingen skulle befinna sig på match i annan stad. Ingen skulle vara ombytt och klar på träning klockan nio. Det är första helgdagen på två månader som vi inte har en förmiddagstid att passa. När maken insåg det for han bums iväg och lånade hit det efterlängtade barnbarnet.

Fem kassar äpplen har vi plockat och kört iväg på mustning. Återvinningen är lämnad (det krävdes två vändor med bilen). Nästan alla krukor med sommarblommor är tömda. 

Den här funderar jag på att ställa i garaget under vintern... Intill står förra årets julstjärnor. Det finns fortfarande lite liv i dem, trots att vi haft årets första frostnatt. De är inte fagra, men jag måste ändå ge dem att de kämpar på.

Barnbarnet och storebror bakade en äppelpaj till mellis. Och så har jag och lillebror tillbringat nästan två timmar i ishallen.

En fin, hyfsat produktiv lördag. Precis alldeles lagom kravlös.

Att ha en paparazzi

Inte en, utan två gånger, kom det igår bilder susandes till min telefon. Det är vår väldigt lokale paparazzi, alias äldste sonen, som förevigat sin mors knasigheter. 

Bild nummer ett, är en trött mamma som på seneftermiddagen somnat mitt i korsordslösandet. Viss humor, tyckte barnet, att mamman och katten sov i samma pose…

Den andra bilden tog han när jag försökte mig på att koppla ihop garagelåset med min telefon. Det, kan jag berätta, var ett för mig helt omöjligt projekt. Efter misslyckade uppdateringar och tappade kopplingar landade jag i att allt skulle fabriksåterställas och göras om från start… och där någonstans gav jag upp.

Kvällen var i alla fall ljum…

Höstlördag

Jag älskar hösten!

Färgerna. Soluppgångar. Spindelnäten. Morgondisiga fält. Höstluften.

När vi satt på dagens fotbollsmatch passerade ideligen gäss, tranor och svanar ovanför oss.

Matchen, jo det blev förmodligen storebrors absolut sista sjumanna. Inte den bäst spelade, men ändå ett hyfsat jämnt slutresultat. 6-5 till motståndarlaget. 

Höst, det är i år en hel del äpplen på den trädhalva som fortfarande lever. Storebror plockade in lite frukt…

…så att jag kunde göra äppelpaj.

Och så har höstgardinerna i köket kommit upp :)

 Maken har varit borta på spelning hela dagen, men kommer hem i natt. Mörkret föll strax efter sju. Hösten är inte på intågande -den är här ❤️