Skog och handboll

Svisch swosch. Helgen började… och tog slut.

På lördagen mötte jag upp mina föräldrar i Örebro för att de skulle få leverera pinsamt sena julklappar. På hemväg shoppade jag regnkläder till den som växer och väl hemma plockade jag mest bara ihop maten och familjen så att vi kunde inta lunchen i skogen.

Barnen flög över bäcken, rusade balansgång, for upp och ner för branterna och jag tänkte att nu var de nog trötta…

Men på kvällen befann jag mig ändå sittande i ishallen.

Idag var det handbollscup. Hela dagen. I en idrottshall i Örebro.

Alltså, den ljudvolymen.

Men grabbarna kämpade väl och var nöjda, så det var förstås värt det.

 Det här bollintresset kommer sannerligen inte från mig. Det närmaste bollsport jag kom som barn var som hejarklack till pingstkyrkans innebandylag. Ja, och säkert ett och annat påtvingat deltagande i ”spökboll” eller ”kinamuren” på idrotten.

Det var helgen det.

Jag har så många frågor…

Jag undrar varför inte Trump är pensionär.

Hur det kan accepteras att han beter sig sådär.

Jag undrar om inte ministerposten borde gå upp i rök,

om man tar på skottsäker väst vid Järvabesök.

En galning skjuter och människor dör,

på en skola i Sverige, men ingen vet varför.

Och drottningen undrade, vad hände med vårt land?

Det fick sd att jubla och ta varann i hand.

Samtidigt går larmen, födda barn blir färre.

Det beror förstås på att läget känns allt värre.

Skulden till klimatet är alltför tung att bära,

inflation och högervindar och kriget är nära.

Unga mår dåligt och kvinnor blir utbrända,

krav och otillräcklighet -går det att vända?

Jag har så många frågor, men vill inte ha svar,

för i min lilla bubbla finns tryggheten kvar.

Vi gör saker tillsammans och tar hand om varandra,

har ett trevligt språk och tror gott om andra.

Accepterar att ork och styrkor är olika,

förstår att skilda tankar och åsikter gör oss unika.

En konflikt är inte farlig, det är vad som kommer sen,

-en lösning på konflikten så att vi blir sams igen.

Och visst kan vi för jorden, ta dåliga beslut,

men sen rättar vi till så blir det bra till slut.

Jag nattar barn med orden ”jag älskar dig”

och blir förvissad om att de även älskar mig.

Går till sängs med känslan som alla borde ha,

jag har gjort så gott jag kan och det duger bra!

Ja, vi var i skogen idag också.

Nej, lyriken ovan var bara ett infall.

Läst i februari

Jacks förbannelse - Lika bra som de tre första samlingsvolymerna om Jack. Både åttaåringen och mamman ville läsa ”bara ett kapitel till”.

Hur svårt ska de vara Bella - En utbränd lärare. Viktigt. Vanligt. Men sååå många faktafel och så… seg.

Älskade jävla unge - En mammas mardröm. En vanlig familj, ett kriminellt barn. Så otäck och samtidigt skriven med en liten strimma hopp.

Han ägde mig - Det är nog tur att jag inte jobbar på kvinnojour. Jag blir så frustrerad. Irriterad. Varför, i början, hålla fast vid något så sjukt? När barn blir involverade blir det mer begripligt och boken växer.

Främlingar i skogen - Efter allt mörkt och tungt kändes en fin barnbok helt rätt. Det här är den andra boken om svartskogen. Barnen, som tillsammans med skogens väsen, behöver rädda skogen från människors okunskap.

Den tysta patienten - Rekommenderas inte! En rakt igenom dyster ton och karaktärer som jag hade oerhört svårt att relatera till. Språkligt var den inte heller någon höjdare. 

De fyra vindarna - Nu tar det sig. Den här boken var välskriven och en riktig bladvändare. Jag insåg samtidigt hur lite jag kan om Amerikas historia under 1900-talet. Rekommenderas!

I hjärtat av Ådala - Det skulle vara en feel good och det är en genre jag vanligtvis gillar. Men den här passade mig inte alls. Alla är kära i alla. Huvudkaraktären är, under en sommar, förälskad i tre olika personer och handlingen är så förutsägbar. 

Elsa och Natanael Beskow - Efter Ådalaboken behövde jag något jordnära. Föga anade jag att Elsa Beskow var så… filosofisk. Helt fascinerad läser jag breven till Natanael och undrar om det verkligen är på riktigt. Uttryckte man sig så för drygt hundra år sedan. Finns det fortfarande människor som uttrycker sig med dylikt djup? Jag får också plötsligt ihop tidslinjen för människor jag tidigare endast fragmentariskt känt till. Och jag får en helt annan bild av Elsa Beskow än att hon är en död sagotant och fantastisk illustratör.

Inte en fängslande bok. Men läsvärd för den som, liksom jag, mest har Beskow, Viktor Rydberg, Ottilia Adelborg, Alice Tegnér mfl, som ett virrvarr på tidslinjen.

Hembiträdet - Alltså, nej! Det kändes som om författaren slagit vad med sig själv om att det skulle hända något spännande på varje sida. Vilket gjorde att handlingen blev märklig och att huvudkaraktären kändes riktigt osmart.

Lantbiblioteket vid älven - Feel good igen. En stundtals mysig berättelse, men med en kärlekshistoria som stör och förstör snarare än tillför.

Mordet i prästgården - Jag erkänner, jag hade aldrig läst något av Agatha Christie. Nu har jag det, inte en dag för tidigt. 

Stark bokstart i år. Helt oplanerat och totalt prestigelöst, men väldigt trevligt.

Lästips mottages alltid tacksamt :)

Ögonblicket kl 16.52

 

Jag har te i kåsan. Pinnbrödet är uppätet. Träden susar. Elden sprakar. Barnen leker och leker och leker. En tofsmes kvittrar någonstans i närheten.

Och jag tänker att precis just nu finns det absolut ingen annanstans på jorden där jag hellre vill vara.

Fem dagars lov

Fem dagar sportlov. Mitt Instagramflöde fylls av bilder från slalombackar, stugor och after ski. Men jag vet ju att det inte alls är en rättvis bild. De flesta vi känner jobbar. Någon tajmade in influensa lagom till lovet och vad övriga lediga kollegor gör vet jag inte riktigt. Vanlig familjevardag syns inte lika ofta i flödet… bortsett från alla familjeinfluencers.

Vi hade inga särskilda ambitioner för lovet, men i backspegeln ser jag att det har blivit någon form av aktivitet tillsammans varje dag. Mysigt och alldeles lagom kravlöst! 

Måndag:

Den lokala bågskytteföreningen bjöd in sportlovslediga barn att prova på under en förmiddag. 

 Tisdag:

Sol och minusgrader. Korvgrillning och flera timmars lek i skogen.

Onsdag:

På onsdagen skulle vi ha mött upp familjen C i badhuset, men de blev tyvärr sjuka. Vi åkte dit ändå och passade på att ta årets simborgarmärke.

Det här blev lovets mest kostsamma dag. Nu har vi förvisso årskort i badhuset, men märkena kostade 40kr styck och dessutom åt vi varsin glass efteråt.

Torsdag:

Skridskodisco! Vilket numera innebär att barnen åker tre timmar, med paus endast för fika, och att jag sitter på läktaren, hälsar åt höger och vänster, pratar med de som är mer extroverta än jag och däremellan virkar.

Fredag: 

Vi lånade barnbarnet ❤️

Och nu är det snart helg. Lite jobb. Fotbollsmatcher för ett barn.

Lillebror säger att det är bra att tiden går fort, då blir det snabbare hans födelsedag (han fyller i augusti…).

Helg och sportlov

Det är sportlov.

En låg sol skiner in genom fönstren och skvallrar om hur smutsiga de är. Ännu hänger julgardinerna uppe.

De nya fönstren med preliminär leverans vecka fem ska komma nästa vecka. 

Vi äter frukost inne. Fru rådjur äter frukost ute.

Vi tog en lördag i Karlskogaland, jag och barnen. Mamma lagar lunch. Storebror gör sallad.

Efter lunch gick vi ner till sjön. Finfin skridskois och så vintrigt vackert.

Och underbart väder om än nordanvind.

På eftermiddagen styrde vi hemåt. Mamma och pappa vinkade av oss och jag kom att tänka på när vi, då jag var barn, åkte hem från farmor och farfar i Malmö och farmor gick efter bilen ut på gatan viftade hejdå med hela armarna. 

När jag var barn låg det en ljudaffär här. Jag tror att de sålde radio- och tv-apparater? Numera är det en stooor godisaffär. Det är mängder av godis, rätt mycket folk och i högtalarna går butikskedjans egna jinglar. En mardröm alltså ;) Men himmelriket, tycker barnen.

Hemma fördelar de sitt godis i olika påsar, en för varje lördag. Sedan förbereder de sina fat för kvällens mello…

Om rätt låt vann?

Ja! Tyckte mamman.

Nej! Tyckte barnen.

Idag startade vi i ishallen. Inte alls mycket folk, men turligt nog kompisar till lillebror ändå.

De gjorde upp om lek resten av dagen och så blev det.

På eftermiddagen grillade vi pinnbröd till mellis.

Så enkelt och så mysigt. Bredde på smör och strödde över kanel och socker. Nä, inte jättenyttigt, men gott. Det är ju ändå sportlov. Och helg.

Sportlov.

Fast jag har sex utvecklingssamtal i morgon. Och ett möte med chefen. Sen är det ledigt, minsann, även för denna fröken!

 

Alla hjärtans dag på mitt jobb

Det här är min arbetsplats.

En liten del av den i alla fall. 

Mattan i mitt klassrum.

Runt den trängs vi, 26 barn och en fröken, när det är samling. 

På den sitter en del och arbetar vissa lektionen.

På den sitter också jag när jag har genomgångar för halvklass i matte.

Och ibland när jag hjälper elever.

Och nästan jämt sitter jag där om eftermiddagarna. Plockar ihop material. Rättar.

Jag gillar verkligen min matta!

När jag kom in i klassrummet fann jag någon annan som verkligen gillade den.

En stor gosedjurshäst låg och vilade under en filt med huvudet på kudden.

Det var alla hjärtans dag.

Det var också pyjamas- och gosedjursdag.

Det var en sådan där dag när det bjöds på fika i personalrummet. Och personalen satt iklädda pyjamaser, morgonrockar och sovmasker.

 En typiskt bra dag före sportlov.

Filmfrukost och konstverkstad

 Idag skulle ett av barnen haft heldag teater i närliggande stad. De skulle ha startat upp med en filmfrukost… och det lät så skojigt alltihop… men är man sjuk måste man förstås lämna återbud.

Istället tog vi filmfrukost här hemma. Gjorde smoothie och äggmackor och skar upp frukt. Tände ljus och tittade på den andra filmen om Håkan Bråkan.

Också mysigt. Förstås. Men såklart inte samma sak som att vara helt frisk och åka på skojigheter med teaterkompisar.

Resten av dagen myser vi vidare. Läser böcker. Målar abstrakta konstverk med torrpastell.

På kvällen är det mello. 

Febern är borta och vi håller tummarna hårt hårt för att den inte kommer tillbaka. Imorgon väntar också skojigheter för ett av barnen. Skojigheter som man kan gå på om man inte är sjuk.

Ikväll

saknar

jag

ord.

Sånt här händer inte i Sverige.

Inte förr.

Inte i framtiden.

Inte nu.

Läst i januari

 Nu är väl inte läst helt korrekt. De flesta har jag lyssnat på. Jag lyssnar och kör bil, lyssnar och virkar, lyssnar och hänger tvätt… ja ni förstår.

Ljudbok är helt enkelt en väldigt bra uppfinning.

 Januariläsningen har varit varierande. Mjukstart med feelgood av Siri Gustafsson. Den boken rekommenderas för de som, liksom jag, gillar den sortens böcker.

”Ankomst” och ”Svek” är korta böcker om en ung kvinna i sekelskiftets Trondheim. De känns mest som en halvdålig tv-serie som man ändå följer för att man är lite nyfiken på hur det kommer att gå.

Nazisternas fruar är absolut av det tyngre slaget. Jag behövde bläddra tillbaka för att hålla koll på alla namn. Men den gav nya perspektiv och känns som en mycket viktig och läsvärd bok!

Jenny Larsson har jag länge följt på Instagram, inte främst för cp-skadan utan för hennes fina syn på föräldraskapet. En fin, varm, informativ bok som slår hål på fördomar.

Onkel Toms stuga behöver väl ingen närmare presentation. En klassiker som håller att läsas flera gånger under en livstid och som dessutom beskriver en skrämmande, men ack så verklig, epok av människans historia.

Mörkrets hjärta må vara en känd och hyllad klassiker, men inget för mig.

Efter den tänkte jag mig något lätt -tredje delen av Barnmorskekrönikan. Men serien blir sämre om och sämre. Jag kommer inte att läsa fler av de böckerna.

Gryning över Kalahari. Människans historia är inte plättlätt att hålla ordning på, men den här boken är fantastisk!

Hembiträdet. När man vill ha en lättläst spänningsroman.

Svart skogen är en barnbok som jag var nyfiken på. Den innehåller allt från att vara rädd om skogen till väsen från folktron. Kanske läser jag den för klassen.

Gå över lik. Den senaste delen i Blå Bergen-serien. Jag fastnade för den serien, för de udda karaktärerna som trots olika personliga utmaningar gör ett bra jobb. Och extra kul är det förstås att de utspelar sig i omnejden. Hon har gjort en riktigt bra research när hon skrev de här böckerna, Anna Jansson.

Nu är det februari. Omdömen ska publiceras. 26 utvecklingssamtal hållas. Det lär bli betydligt mindre läsning framöver.