Maj och september -årets mest intensiva månader

 Plötsligt går det. Jag tar bort alla cookies och vips fungerar det att lägga bilder på bloggen. Efter exakt samma procedur häromdagen fungerade det inte.

Huller-om-buller hamnar de nu, men jag är så glad att det gick att jag varken törs flytta runt eller lägga till. Huller-om-buller passar förresten rätt bra in på livet just nu. Det är en otroligt intensiv period och trots att jag verkligen försöker begränsa och ta det lugnt slår kroppen bakut.

Om hundra år kommer det att finnas bot mot detta, det är jag absolut övertygad om. Men nu är det inte om hundra år och därför tas här så mycket en dag i taget som det bara går.

Vad är det som gör det intensivt då? Tja, arbetsdagarna i utvecklingssamtalstider är alltid fullspäckade. Och eleverna är alltid lite mer uppjagade. Jag har också en föräldragrupp som är otroligt engagerade i sina barns bästa. Det är också föräldramöten, både på jobbet och för mina barn på skola, fotboll och hockey. Det är workshops med eleverna, fotografering, utedag, skoljogg och två veckor när jag ska gå med hela klassen på simskola varje dag.

Utöver det har hockeysäsongen börjat. Bilden nedan tog jag på Intersport, tio minuter före stängning. Jag vaktar skridskor, fotbollshandskar, skydd, en hockeyklubba och klubbtejp. Min ena telning har galopperat in till intilliggande butik för toalettbesök och min andra telning är ute i bilen och hämtar sin mobil för att kunna betala sin del av kalaset…

Att hockeysäsongen har börjat betyder inte att fotbollssäsongen är slut. I helgen som gick tittade jag på matcher både lördag och söndag. Höst i luften kräver filt.

Och för övrigt… tja det har varit studiedagar på jobbet. Barnen var själva hemma. När vi svängde in på garageuppfarten på eftermiddagen hade de sytt sig varsin mantel och tillverkat varsin ljussabel. Jedi-riddare från Starwars och balansakter på hög nivå.

Hellre jedi-riddare än Bambi. Kiden är precis lika hungriga och orädda som sin mor. De må vara söta, men som de förstör mina planteringar!

I morgon är det torsdag. Jag ska ha heldagsbesök av förälder i klassrummet, möten både förmiddag och eftermiddag och två utvecklingssamtal. Och på kvällen är det fotbollsträning för både lillebror och storebror.  Barnen har betydligt mycket mer energi än sin trötta mor. På sin skoljogg idag sprang de en hel mil var. Därefter har den ena lekt med kompis och den andra cyklat till sin onsdagsaktivitet.

Maj och september -årets absolut mest intensiva månader! Men om drygt fem veckor är det läslov. Utvecklingssamtal, föräldramöten, seriespel, simskoleperiod, workshops, öppet hus och mycket annat som är just nu är då klart. 

Tänk vad man kan lära sig i valtider

 Jag tittade på slutdebatten, det gjorde jag.

Jag slog förvisso av och andades i fyrkant några gånger, men jag återvände.

Jag har lärt mig så mycket under den här valkampanjen. Framförallt om skolan.

Jag inser att jag måste ha levt totalt verklighetsfrånvänt!

De dåliga resultaten beror inte bara på vinster i välfärden minsann. Nej, det beror på skärmanvändningen I SKOLAN. Även stöket. Himmel så stökigt! På Liberalernas kampanjfilm ser man pappersflygplan vina genom luften samtidigt som små huliganer springer skrikande på bänkarna och en stackars handfallen lärare står mitt i. Turligt nog kommer Mohamsson och knäpper med fingrarna och vips sitter alla barn tysta på sin plats. 

De dåliga resultaten beror visst också på invandrarna. De där som inte har någon tradition av utbildning. Barnen som, berättade Åkesson, inte platsar i klassrummet. 

Jag. Hade. Ingen. Aning.

Eller jo, självklart påverkar invandringen resultaten i PISA. Det säger väl sig självt att läsförståelsen blir svår när man ännu inte fullt ut behärskar språket?! Kanske är det inte eleverna eller undervisningen det är fel på utan mätverktyget?

Jag har en hel klass härliga ungar, med olika styrkor och olika utvecklingsområden. Och jag kan absolut säga att det genom åren funnits barn som inte borde ha varit på heltid i mitt klassrum. Barn som behövt mindre sammanhang och ett omfattande vuxenstöd. Det har aldrig någonsin haft ett samband med hudfärg eller religion.

Jag har alldeles missat det stök som Tidö ska komma åt med disciplin. Det har förvisso förekommit både kaos och stök genom åren, men det har åter igen handlat om enskilda elever i behov av, just det, ett mindre sammanhang och omfattande vuxenstöd.

Skärmarna då? Jo, jag säger inte emot. Skärmar tar en alldeles för stor plats i många barns vardag. Men det är inte i skolan barnen sitter i timmar framför snabba klipp och spel med omedelbara belöningar. Mina elever övar på klockan, engelska glosor, gör PowerPoint-presentationer inför utvecklingssamtal och söker information. Vissa veckor används den inte alls. Andra veckor vid flera tillfällen. Ingen unge sitter, i skolan, med YouTube istället för att läsa eller skriva.

Idag ska jag gå och rösta. Det har inte varit helt lätt i år. Jag anser, likt Tidö, att ett förstatligande av skolan är viktigt. Och jag tyckte om Busch uttalande om npf i slutdebatten. 

Men jag har också en hyfsat stabil grundsyn på människor. En grundsyn som förstärkts sedan vi flyttade till ett mångkulturellt samhälle. Till vardags tänker jag inte på det. I valtider blir man påmind. Några av oss har en självklar plats. För andra är den villkorad…

Jag kan aldrig rösta på ett parti som sorterar människor baserat på i vilket land de är födda. Och jag kan aldrig rösta på ett parti som förnekar forskningen runt klimatet. Jag kan heller inte rösta på ett sådant partis allierade.

Jag hoppas förstås att många tycker som jag.

Länge leve demokratin!

Sista helgen i augusti

Den sista helgen i augusti, då finns det en väldig massa saker man kan göra. Man kan t.ex. titta på en fotbollsmatch, klippa häckar och buskar, rensa fram en rabatt och skörda en massa tomater.

Man kan också möta fru padda som slagit sig till ro under min ogräshög. 

Lite senare stötte jag även på herr padda. Det bådar gott :)

Mammalivet med mellanstadiebarn

 Vi har firat födelsedag. Lilla lillebror är nu tio år. Hur är det ens möjligt?!?

Det blev inget stort firande eftersom det här barnet fyller precis vid terminsstart. Alla är upptagna med diverse aktiviteter, mormorn och morfarn var inte hemma, syrran jobbade… och det kanske var lika bra för terminsstart sliter på gossar som vår. Fotbollsträning på förmiddagen och tårta på eftermiddagen tillsammans med oss och en kompis, det blev rätt lagom.

Nu går båda mina telningar på mellanstadiet. Fritids är ett minne blott. 

Så tydligt det har blivit, att mammalivet gått in i en ny fas. Ibland står huset tomt när jag kommer hem. Andra gånger finns där en kompis. Så himla mysigt med två tioåringar som båda är helt uppslukade av Lego!

Storebror är tolv. Cyklar två morgnar i veckan ner till högstadieskolan för att ha språkval och hemkunskap. Befinner sig allt oftare på olika platser på orten. Cyklar fritt, tar ansvar. Utvecklar en allt större självständighet. Han har, från och med i höst, eget inlogg till appen där alla tider för matcher och träningar finns. Tydligen har han även på egen hand kontakt med kulturskolan. Undrar just om han tar räkningen också ;)

Skolstarten, för min del, har flutit på bra. Peppar peppar. Jag har en makalöst fin klass! Här arbetar vi med talkamrater på matematiken.

Vi har otroligt mycket grodor på skolgården i år. Man kan tycka att de kunde ha valt ett lugnare ställe att vistas på… 

5-6 dagar i veckan hittar man oss på en fotbollsplan. Är det inte träning så är det match. Det är så kul att se lagens utveckling! Hur alla övningar i ur och skur gett resultat. 

Allra gladast är jag förstås över att de alls vill ha aktiviteter. Att de rör på sig. Och att de inte känner sig ensamma.

Mammalivet. Att jag får uppleva det ❤️

Första arbetsveckan i skolans värld

 I oborstat hår bland överblommade pelargoner. Det är ganska exakt så sliten jag känner mig efter första arbetsveckan.

Inte för att den på något sätt har varit dåligt upplagd. Tvärtom har vi haft bästa tänkbara uppstart med gott om tid att förbereda höstterminen.

En liten pust av alla förändringar i skolan har nått oss. Trygghetsregler som ska heta skolregler. Förväntansdokument för elever och vårdnadshavare att skriva under. Lärares rätt att skicka ut elever ur klassrummet och att titta i deras väskor. 

Förslag som kostar gratis och som avslöjar en sorglig okunskap om skolans problem och en minst lika sorglig syn på eleverna.

Själv tänker jag mig tuffa på som vanligt. Sträva efter en klassrumsmiljö som både jag och barnen hanterar. Fortsätta att samla in mobiler varje morgon, precis som vi gjort under alla år som jag har arbetat. Hjälpas åt att kika i ryggsäcken om det finns anledning till det. Förvänta mig att regler följs, alldeles oavsett om de heter trygghets-, trivsel- eller skolregler. 

En elev hjälpte mig i klassrummet i veckan och utbrast ”Nu längtar jag ännu mer efter att börja!”

Och börjar gör vi på onsdag, alldeles oavsett om fröken är sliten eller ej. Då tänker jag mig i alla fall ha borstat håret ;)

Välkommen augusti

Det är väl helt obegripligt att en sommarledighet kan gå så fort!

Går höstterminen nu med samma tempo är det strax höstlov, men vis av tidigare erfarenhet vet jag att den inte alls kommer att flyta på på samma sätt.

Nästa vecka är det är dags att börja jobba. 

Det är sensommar i luften och skördetid i trädgården.

Rönnarna är verkligen fulla av bär i år. Jag betraktade dem i väntan på sonen vid fotbollsplanerna i måndags. Fotbollsträningarna har dragit igång efter en månads sommaruppehåll. Vi har hunnit med ett föräldramöte och till helgen blir det cup i dagarna två.

 På tisdag är det dags att börja arbeta.

Jag ser fram emot att träffa kollegor och elever. Dricka te ur muminmuggen. Planera och diskutera. 

Och jag ser fram emot att stå vid planen och heja på barnens lag.

Jag blir däremot lite matt bara av tanken på intensiteten. Det här med att hantera vardagen i den här skruttkroppen. Det blir som det blir när det är som det är.

Idag var det fotbollsträning under regnbågarna.

En natt i tält

Vi har varit i Göteborg, sett slussning i Sjötorp och fikat i Svampen -Örebros gamla vattentorn. Vi har spelat minigolf, gått på teater, badat förstås och vi har ätit glass i hamnen i Askersund. 

Bortsett från Göteborgstrippen har vi hållit oss i omgivningarna. 

Allra mest har vi varit hemma, följt trädgården och tagit vara på känslan av att slippa tider och krav.

Vi avslutade juli med att tälta i ett naturreservat vid sjön Tisaren. Det är typiskt en sån där bra grej att göra med barn. Kostar gratis om man har tält… och annars finns det ofta någon man kan låna av. Vi tog bilen, men det finns förstås platser inom cykel- eller bussavstånd.

Såg grodor, flera kopparödlor och en väldigt grön gräshoppa.

Från tältet är det ett par minuters promenad på stig ner till vattnet. 32 grader i luften. 

Underbart att bada!

Vi tog förstås med oss maten ner. Tidigare år har vi grillat, men det kändes inte helt lämpligt nu när det var varmt och torrt och blåste.

Det var en magisk kväll. En häger lyfte och flög bort över vattnet. Då och då plaskade det till när en fisk fångade insekterna som dansade just över vattenytan. En geting tog vätskepaus i en liten pöl som bildats på en sten och då och då hördes skogsduvan på avstånd.

Att ligga och läsa i skenet av en ficklampa alltmedan det skymmer, det är väl ändå mys på hög nivå! Att sedan släcka och lyssna till vindens sus och gräshoppor som spelar.

Det kom rejäla vindar under natten. Några regndroppar och åskmuller i fjärran. Jag slits lite mellan det mysiga i att få ligga där och uppleva allt och stressen i vetskapen om tröttheten som följer efter en natt med några få timmars ytlig sömn.

Det blåste fortfarande på morgonen, men himlen var blå. Storebror kokade tevatten till mig på stormköket och stekte sedan ägg åt sig själv och lillebror.

Så himla fint att man bara kan ta sitt tält och fara iväg såhär!

Släktträff

Ena dagen 32 grader, vindstilla och gassande sol. Nästa dag 14 grader och ihållande regn.

Igår hade vi den årliga släktträffen och även om det var synd att vi inte kunde ha den ute föredrog jag helt klart det svalare vädret.

Vi var hemma hos min morbror och hans fru. De bor så himla fint långt ut på landet. På gården finns också en underbar gammelstuga som de hade öppnat upp. Den intog barnen nästan genast.

Barnbarnets mamma trotsade regnvädret och rastade av de som hade mest spring i benen. Min egen yngsta var också där ute någonstans, men han sprang så mycket att jag inte lyckades fånga honom på bild.

Bortsett från att träffa alla tycker jag att allsången är roligast. Min morbror hade satt ihop häften och vi klämde i med allt från ”En liten båt blir ofta våt” till ”En kväll i juni” och ”Varm korv boogie”. Hade jag fått bestämma hade vi sjungit ännu mer ;)

Det är alltid någon form av lagkamp på våra släktträffar. Alla deltar oavsett ålder eller fysiska förutsättningar. Eftersom det regnade fick tävlingsmomenten anpassas till inomhusgrenar. Vilket lag fiskade upp flest fiskar på två minuter? Inte mitt lag, men däremot visade det sig att maken och äldsta sonen hade oanade fisketalanger. 

Vilken släkthärva :)

Den absolut roligaste grenen (enligt mig). Kropp mot kropp. 

Det finns en hög med kort och på varje kort står det två kroppsdelar, t.ex. ”axel - öra”. Då ska någons öra hållas mot någons axel. Man står sedan kvar så och fyller på med fler kort. Det lag som har klarat flest kort vinner. 

När man är på ett kalas som innefattar allt från lunch till tipspromenad, tävlingar och fika och som varar i över sju timmar, då kan det sannerligen behövas små pauser. Bland kaffeservetter och allsångshäften lästes det ”Hattstugan” på den inglasade verandan. Det såg sååå mysigt ut!

Och i vardagsrummet spelades det spel. 

 Vi kör alltid knytis. Någon mat att äta och någon kaka till fikat. I år hade jag bakat en mjölkfri och glutenfri bärkaka med vinbär från trädgården… och den blev kvar hemma på köksbänken. Så snopet! Men vaniljsåsen fick vi med oss ;)

Turligt nog fanns det gott om fika ändå! 

Och så blev det prisutdelning, både för tipspromenaden och tävlingen. Prisbordet blir som tjusigare för varje år, trots att det från början var sagt att man skulle ha med en liten sak var. Jag fick en fin hemstickad halsduk, en påse nyplockade bigarråer samt ett par tjusiga läppstift. Här ska nog bäras läppstift så gott som dagligen till hösten… tror jag.

Jag trodde att köksklockan visade fel när den visade på kväll. Tiden hade bara försvunnit och det gjorde förstås ingenting. 

En väldigt bra sommartradition det här!

Varma sommardagar

Jodå, den här sommaren levererar. De sista dagarna har den levererat värme.

Jag är usel på värme. Har alltid varit.

Minns med fasa riktigt varma hästtävlingar där man kånkade vatten och svampade av hästarna för att hålla dem svala och inte minst hur man stod och skruvade gräsbrodd med huvudvärken dunkande. 

Just det saknar jag i n t e.

Nåväl, i onsdags bjöd mormorn oss på teater i Karlskogaland. Trettioen grader varmt, men det var på kvällen och solen hade tack och lov försvunnit bakom träden. Skådespelarna gjorde ett fantastiskt bra jobb och lockade till många skratt.

Det åts glass i pausen :)

Efteråt hade jag och barnen femtio minuters bilresa hem. Vi stannade till och tog ett dopp i solnedgången.

Annars har vi verkligen inte gjort många knop. Dagliga tripper till stranden, förstås. Och utöver det väldigt mycket korsordslösande på altanen.

Idag skulle maken vara borta hela dagen. Vi skjutsade honom till Askersund och passade på att bada på en strand vi tidigare inte besökt. 

Åh vilken trevlig badplats! Sand, klipphällar, brygga och både sol och skugga. Där kommer vi garanterat att bada fler gånger.

Vättern glittrade. 

Efter badandet skulle vi köpa glass i hamnen. Jag var en god mor och gnällde inte över värmen, men jag jublade lite inombords när barnen föreslog att vi skulle åka hem till storebrors glasscafé istället för hamncaféerna.

I skuggan på altanen bjöds jag på den här tjusiga.

Nä, jag vill inte ha för många för varma sommardagar. Men det är härligt med alla strandenturer. Och ljumma sommarkvällar är sannerligen inte att förakta.

 

Pokémon Go Fest i stora staden Örebro

Tänk om någon sagt till mig, för tjugo år sedan, att jag tjugo år senare skulle ha slutat rida helt, vara bosatt i ett hus på en liten ort bortanför Örebro, ha två barn och att sommarens happening skulle vara att knata runt slottet och samla fantasifigurer i min smarta telefon. Jag hade ju inte trott att den människan var riktigt klok.

Men nu är vi djupt insyltade i detta med Pokémon Go. Såpass att vi har tillbringat dagarna två i Örebro på det globala eventet Pokémon Go Fest. Och inte bara vi förresten. Hundratals människor i alla åldrar var samlade i parkerna runt slottet. Man skulle kunna tro att det mest är barn, men så var det sannerligen inte. Två äldre damer satt på varsin rullator och tryckte frenetiskt på mobilerna. Familjer. Gubbgäng i fyrtioårsåldern. Grupper av ungdomar. Par i alla åldrar. Absolut en del barn också förstås.

Soligt och varmt. 

Jag fick såklart huvudvärk och parkerade mig i skuggan medan familjen knatade fram och tillbaka för att ta eftertraktade figurer. 

Betraktade ett brudpar…

I Örebro pågår också en stor konstutställning -Open Art. Jag förstår mig alldeles uppenbarligen inte alls på konst, men det är ändå lite roligt att se på allt knasigt.

Observera rishögen till höger i bild. Den med ett vitt lakan(?) över. Jag trodde att det hade röjts och att högen nu väntade på att bli bortforslad. Men icke. Den är faktiskt ett av konstverken…

Lillebror invigde barnbarnet i Pokemonfångandet. Eller invigde och invigde -det där hade han provat tidigare.

Lekparkslek och glass hanns också med. Vi provar olika glasscaféer i sommar. På söndagen blev det Stadsparken och den hittills största glassen. 

Väl hemma övergick den tilltagande huvudvärken till migrän à la badrumsvarianten, som dessutom höll i sig hela natten och halva dagen idag. Men det fick det vara värt, förstås. Barnen har sett fram emot det här Pokémoneventet länge och blev turligt nog väldigt nöjda med båda dagarna.