Mammalivet med mellanstadiebarn

 Vi har firat födelsedag. Lilla lillebror är nu tio år. Hur är det ens möjligt?!?

Det blev inget stort firande eftersom det här barnet fyller precis vid terminsstart. Alla är upptagna med diverse aktiviteter, mormorn och morfarn var inte hemma, syrran jobbade… och det kanske var lika bra för terminsstart sliter på gossar som vår. Fotbollsträning på förmiddagen och tårta på eftermiddagen tillsammans med oss och en kompis, det blev rätt lagom.

Nu går båda mina telningar på mellanstadiet. Fritids är ett minne blott. 

Så tydligt det har blivit, att mammalivet gått in i en ny fas. Ibland står huset tomt när jag kommer hem. Andra gånger finns där en kompis. Så himla mysigt med två tioåringar som båda är helt uppslukade av Lego!

Storebror är tolv. Cyklar två morgnar i veckan ner till högstadieskolan för att ha språkval och hemkunskap. Befinner sig allt oftare på olika platser på orten. Cyklar fritt, tar ansvar. Utvecklar en allt större självständighet. Han har, från och med i höst, eget inlogg till appen där alla tider för matcher och träningar finns. Tydligen har han även på egen hand kontakt med kulturskolan. Undrar just om han tar räkningen också ;)

Skolstarten, för min del, har flutit på bra. Peppar peppar. Jag har en makalöst fin klass! Här arbetar vi med talkamrater på matematiken.

Vi har otroligt mycket grodor på skolgården i år. Man kan tycka att de kunde ha valt ett lugnare ställe att vistas på… 

5-6 dagar i veckan hittar man oss på en fotbollsplan. Är det inte träning så är det match. Det är så kul att se lagens utveckling! Hur alla övningar i ur och skur gett resultat. 

Allra gladast är jag förstås över att de alls vill ha aktiviteter. Att de rör på sig. Och att de inte känner sig ensamma.

Mammalivet. Att jag får uppleva det ❤️

Första arbetsveckan i skolans värld

 I oborstat hår bland överblommade pelargoner. Det är ganska exakt så sliten jag känner mig efter första arbetsveckan.

Inte för att den på något sätt har varit dåligt upplagd. Tvärtom har vi haft bästa tänkbara uppstart med gott om tid att förbereda höstterminen.

En liten pust av alla förändringar i skolan har nått oss. Trygghetsregler som ska heta skolregler. Förväntansdokument för elever och vårdnadshavare att skriva under. Lärares rätt att skicka ut elever ur klassrummet och att titta i deras väskor. 

Förslag som kostar gratis och som avslöjar en sorglig okunskap om skolans problem och en minst lika sorglig syn på eleverna.

Själv tänker jag mig tuffa på som vanligt. Sträva efter en klassrumsmiljö som både jag och barnen hanterar. Fortsätta att samla in mobiler varje morgon, precis som vi gjort under alla år som jag har arbetat. Hjälpas åt att kika i ryggsäcken om det finns anledning till det. Förvänta mig att regler följs, alldeles oavsett om de heter trygghets-, trivsel- eller skolregler. 

En elev hjälpte mig i klassrummet i veckan och utbrast ”Nu längtar jag ännu mer efter att börja!”

Och börjar gör vi på onsdag, alldeles oavsett om fröken är sliten eller ej. Då tänker jag mig i alla fall ha borstat håret ;)

Välkommen augusti

Det är väl helt obegripligt att en sommarledighet kan gå så fort!

Går höstterminen nu med samma tempo är det strax höstlov, men vis av tidigare erfarenhet vet jag att den inte alls kommer att flyta på på samma sätt.

Nästa vecka är det är dags att börja jobba. 

Det är sensommar i luften och skördetid i trädgården.

Rönnarna är verkligen fulla av bär i år. Jag betraktade dem i väntan på sonen vid fotbollsplanerna i måndags. Fotbollsträningarna har dragit igång efter en månads sommaruppehåll. Vi har hunnit med ett föräldramöte och till helgen blir det cup i dagarna två.

 På tisdag är det dags att börja arbeta.

Jag ser fram emot att träffa kollegor och elever. Dricka te ur muminmuggen. Planera och diskutera. 

Och jag ser fram emot att stå vid planen och heja på barnens lag.

Jag blir däremot lite matt bara av tanken på intensiteten. Det här med att hantera vardagen i den här skruttkroppen. Det blir som det blir när det är som det är.

Idag var det fotbollsträning under regnbågarna.

En natt i tält

Vi har varit i Göteborg, sett slussning i Sjötorp och fikat i Svampen -Örebros gamla vattentorn. Vi har spelat minigolf, gått på teater, badat förstås och vi har ätit glass i hamnen i Askersund. 

Bortsett från Göteborgstrippen har vi hållit oss i omgivningarna. 

Allra mest har vi varit hemma, följt trädgården och tagit vara på känslan av att slippa tider och krav.

Vi avslutade juli med att tälta i ett naturreservat vid sjön Tisaren. Det är typiskt en sån där bra grej att göra med barn. Kostar gratis om man har tält… och annars finns det ofta någon man kan låna av. Vi tog bilen, men det finns förstås platser inom cykel- eller bussavstånd.

Såg grodor, flera kopparödlor och en väldigt grön gräshoppa.

Från tältet är det ett par minuters promenad på stig ner till vattnet. 32 grader i luften. 

Underbart att bada!

Vi tog förstås med oss maten ner. Tidigare år har vi grillat, men det kändes inte helt lämpligt nu när det var varmt och torrt och blåste.

Det var en magisk kväll. En häger lyfte och flög bort över vattnet. Då och då plaskade det till när en fisk fångade insekterna som dansade just över vattenytan. En geting tog vätskepaus i en liten pöl som bildats på en sten och då och då hördes skogsduvan på avstånd.

Att ligga och läsa i skenet av en ficklampa alltmedan det skymmer, det är väl ändå mys på hög nivå! Att sedan släcka och lyssna till vindens sus och gräshoppor som spelar.

Det kom rejäla vindar under natten. Några regndroppar och åskmuller i fjärran. Jag slits lite mellan det mysiga i att få ligga där och uppleva allt och stressen i vetskapen om tröttheten som följer efter en natt med några få timmars ytlig sömn.

Det blåste fortfarande på morgonen, men himlen var blå. Storebror kokade tevatten till mig på stormköket och stekte sedan ägg åt sig själv och lillebror.

Så himla fint att man bara kan ta sitt tält och fara iväg såhär!

Släktträff

Ena dagen 32 grader, vindstilla och gassande sol. Nästa dag 14 grader och ihållande regn.

Igår hade vi den årliga släktträffen och även om det var synd att vi inte kunde ha den ute föredrog jag helt klart det svalare vädret.

Vi var hemma hos min morbror och hans fru. De bor så himla fint långt ut på landet. På gården finns också en underbar gammelstuga som de hade öppnat upp. Den intog barnen nästan genast.

Barnbarnets mamma trotsade regnvädret och rastade av de som hade mest spring i benen. Min egen yngsta var också där ute någonstans, men han sprang så mycket att jag inte lyckades fånga honom på bild.

Bortsett från att träffa alla tycker jag att allsången är roligast. Min morbror hade satt ihop häften och vi klämde i med allt från ”En liten båt blir ofta våt” till ”En kväll i juni” och ”Varm korv boogie”. Hade jag fått bestämma hade vi sjungit ännu mer ;)

Det är alltid någon form av lagkamp på våra släktträffar. Alla deltar oavsett ålder eller fysiska förutsättningar. Eftersom det regnade fick tävlingsmomenten anpassas till inomhusgrenar. Vilket lag fiskade upp flest fiskar på två minuter? Inte mitt lag, men däremot visade det sig att maken och äldsta sonen hade oanade fisketalanger. 

Vilken släkthärva :)

Den absolut roligaste grenen (enligt mig). Kropp mot kropp. 

Det finns en hög med kort och på varje kort står det två kroppsdelar, t.ex. ”axel - öra”. Då ska någons öra hållas mot någons axel. Man står sedan kvar så och fyller på med fler kort. Det lag som har klarat flest kort vinner. 

När man är på ett kalas som innefattar allt från lunch till tipspromenad, tävlingar och fika och som varar i över sju timmar, då kan det sannerligen behövas små pauser. Bland kaffeservetter och allsångshäften lästes det ”Hattstugan” på den inglasade verandan. Det såg sååå mysigt ut!

Och i vardagsrummet spelades det spel. 

 Vi kör alltid knytis. Någon mat att äta och någon kaka till fikat. I år hade jag bakat en mjölkfri och glutenfri bärkaka med vinbär från trädgården… och den blev kvar hemma på köksbänken. Så snopet! Men vaniljsåsen fick vi med oss ;)

Turligt nog fanns det gott om fika ändå! 

Och så blev det prisutdelning, både för tipspromenaden och tävlingen. Prisbordet blir som tjusigare för varje år, trots att det från början var sagt att man skulle ha med en liten sak var. Jag fick en fin hemstickad halsduk, en påse nyplockade bigarråer samt ett par tjusiga läppstift. Här ska nog bäras läppstift så gott som dagligen till hösten… tror jag.

Jag trodde att köksklockan visade fel när den visade på kväll. Tiden hade bara försvunnit och det gjorde förstås ingenting. 

En väldigt bra sommartradition det här!

Varma sommardagar

Jodå, den här sommaren levererar. De sista dagarna har den levererat värme.

Jag är usel på värme. Har alltid varit.

Minns med fasa riktigt varma hästtävlingar där man kånkade vatten och svampade av hästarna för att hålla dem svala och inte minst hur man stod och skruvade gräsbrodd med huvudvärken dunkande. 

Just det saknar jag i n t e.

Nåväl, i onsdags bjöd mormorn oss på teater i Karlskogaland. Trettioen grader varmt, men det var på kvällen och solen hade tack och lov försvunnit bakom träden. Skådespelarna gjorde ett fantastiskt bra jobb och lockade till många skratt.

Det åts glass i pausen :)

Efteråt hade jag och barnen femtio minuters bilresa hem. Vi stannade till och tog ett dopp i solnedgången.

Annars har vi verkligen inte gjort många knop. Dagliga tripper till stranden, förstås. Och utöver det väldigt mycket korsordslösande på altanen.

Idag skulle maken vara borta hela dagen. Vi skjutsade honom till Askersund och passade på att bada på en strand vi tidigare inte besökt. 

Åh vilken trevlig badplats! Sand, klipphällar, brygga och både sol och skugga. Där kommer vi garanterat att bada fler gånger.

Vättern glittrade. 

Efter badandet skulle vi köpa glass i hamnen. Jag var en god mor och gnällde inte över värmen, men jag jublade lite inombords när barnen föreslog att vi skulle åka hem till storebrors glasscafé istället för hamncaféerna.

I skuggan på altanen bjöds jag på den här tjusiga.

Nä, jag vill inte ha för många för varma sommardagar. Men det är härligt med alla strandenturer. Och ljumma sommarkvällar är sannerligen inte att förakta.

 

Pokémon Go Fest i stora staden Örebro

Tänk om någon sagt till mig, för tjugo år sedan, att jag tjugo år senare skulle ha slutat rida helt, vara bosatt i ett hus på en liten ort bortanför Örebro, ha två barn och att sommarens happening skulle vara att knata runt slottet och samla fantasifigurer i min smarta telefon. Jag hade ju inte trott att den människan var riktigt klok.

Men nu är vi djupt insyltade i detta med Pokémon Go. Såpass att vi har tillbringat dagarna två i Örebro på det globala eventet Pokémon Go Fest. Och inte bara vi förresten. Hundratals människor i alla åldrar var samlade i parkerna runt slottet. Man skulle kunna tro att det mest är barn, men så var det sannerligen inte. Två äldre damer satt på varsin rullator och tryckte frenetiskt på mobilerna. Familjer. Gubbgäng i fyrtioårsåldern. Grupper av ungdomar. Par i alla åldrar. Absolut en del barn också förstås.

Soligt och varmt. 

Jag fick såklart huvudvärk och parkerade mig i skuggan medan familjen knatade fram och tillbaka för att ta eftertraktade figurer. 

Betraktade ett brudpar…

I Örebro pågår också en stor konstutställning -Open Art. Jag förstår mig alldeles uppenbarligen inte alls på konst, men det är ändå lite roligt att se på allt knasigt.

Observera rishögen till höger i bild. Den med ett vitt lakan(?) över. Jag trodde att det hade röjts och att högen nu väntade på att bli bortforslad. Men icke. Den är faktiskt ett av konstverken…

Lillebror invigde barnbarnet i Pokemonfångandet. Eller invigde och invigde -det där hade han provat tidigare.

Lekparkslek och glass hanns också med. Vi provar olika glasscaféer i sommar. På söndagen blev det Stadsparken och den hittills största glassen. 

Väl hemma övergick den tilltagande huvudvärken till migrän à la badrumsvarianten, som dessutom höll i sig hela natten och halva dagen idag. Men det fick det vara värt, förstås. Barnen har sett fram emot det här Pokémoneventet länge och blev turligt nog väldigt nöjda med båda dagarna. 

Gamla vänner och god mat

Det händer alldeles för sällan. Girls night out. Alltså, en utekväll med fina vänner och god mat.

Utekväll, när man är en fyrtiofyraårig jag, det kan vara ett bord bokat klockan sex.

Det kan vara att få anpassade rätter utan lök, vitlök, gluten och laktos.

Det kan vara prat om allt från högstadieminnen till första bilen och upplägg av universitetsstudier.

Vitt vin i glaset.

Diskret gäspande klockan åtta. Och klockan tio, jo då är sminket avtvättat och tant nedkrupen i sängen.

Hjärtat varmt.

Att ha vänner kvar från mellanstadietiden. Det är verkligen en ynnest här i livet ❤️

Hasse och Tage

 Hasse och Tage som duo var egentligen före min tid. Tage dog när jag bara var några år gammal. Nästan trettio år innan min äldsta föddes. Men lite kulturell allmänbildning är inte fel, tänker jag. I alla fall inte när den dyker upp framför näsan. Nu har Hasse & Tage-museet turné och finns här på orten hela sommaren. 

Vi laddade upp med en filmkväll hemma.

Och det var ju tur, för allt blir förstås mycket roligare när man kan relatera till det. Alla affischer tilltalade inte direkt barnen, men däremot var det kul att se rekvisita från filmerna.

När vi ändå var igång gjorde vi det årliga besöket i Bergöövåningen. Karin Larssons far var ju faktiskt av stor betydelse för ortens historia. 

Killarna var dock bara artigt intresserade så länge de var tvungna och kilade sedan ner till modelljärnvägen. Jag får ju hålla med dem om att den är imponerande.

Avslutningsvis gick vi förbi den väldigt lilla järnvägsutställningen. Hyfsade redskap att jobba med. En skiftnyckel på 6,5kg :)

Intressant ändå, med ortens historia. Järnvägen, Adolf Bergöös flytt, samhällets utveckling… och så lite Hasse och Tage på det.

Vi trivs bäst hemomkring

”Hur känner du? Ska vi kanske få till någon liten resa?” Frågar jag min tolvåring. För bor man i Sverige ska man ta tillfället i akt och resa på semestern. Till kusten, till fjällen eller utomlands.

Det är förvisso, historiskt sett, ett tämligen modernt fenomen, men icke desto mindre vill man ju inte att telningen ska gå runt och känna att ”alla andra” får göra saker, medan vi bara är hemma.

Han tittar skeptiskt på mig och svarar ”Men vi har ju redan fullt upp!”

Ungefär precis då släppte jag det lilla tvivel jag haft. Det betyder inte att vi aldrig kommer att resa iväg någonstans. Förstås. Det är ingen princip. Men i år, då har vi fullt upp på hemmaplan.

Faktum är att barnen, precis som vi, njuter av friheten som semester innebär. Vi passar ytterst få tider, skyndar inte iväg till något och svarar nästan alltid ja på frågan om de får gå till kompisar.

Vi har badat i omgångar. Fikat på picknickfilten. Lånat barnbarnet.

Fikat även hos vänner. Och beundrat växtlighet. 

Badat ännu mera. Vi köpte två stora uppblåsbara ringar förra året och de har använts flitigt.

En av de varmare kvällarna fick vi till och med med oss pappan till stranden. Köpte med pizza och löste korsord efter badet.

Och så har storebror byggt en radiostyrd bil av Lego. Den har det körts banor med.

Smultron, jordgubbar och vinbär till både frukost och mellis. Smultronen är av en sort som ska vara vita och det är väldans finurligt eftersom skatorna då inte tycks förstå att de är mogna.

En sväng till den stora gallerian. 

Övernattning i Karlskogaland, bad och glass på Glassterassen.

Vi har firat tolvåring i dagarna två.

Och katterna är väldigt nöjda med att ha oss hemma.

Kastat macka…

Vi har paddlat kanot med vänner. Så himla fint att Örebro kommun har gratis utlåning när man kommer med barn.

Och så har vi hunnit med minigolf. 

En sväng till Bra&Begagnat. Fikat med utsikt.

Ja och så badhuset, det har tagits simborgarmärken, lånats böcker på biblioteket i omgångar… så lite fullt upp på sätt och vis. Fast på ett spontant sätt. Med mycket friutrymme. Tid att laga fattiga riddare till frukost. Tid att hoppa studsmatta så länge man vill. Öva fotbollspassningar med brorsan. Gå promenader. Lösa korsord vid köksbordet en mulen förmiddag mitt i veckan.

Tid för sommarlovsaktiviteter hemomkring ❤️