fredag 20 november 2020

Vabfredag

Så sysslar vi med lite vabbande igen. Det är liksom sådant man gör i tider som dessa. 
När man ska vara hemma vid symptom. I alla fall en vecka. En i familjen blir ju förkyld så fort han ser någon nysa på trehundra meters avstånd. Typ. 
Och när han blir förkyld är det ingen tvekan. Utan detaljer kan vi konstatera att han blir förkyld med besked. Den här gången dock helt utan feber.

Nu kan man tycka att det är synd om barnet, men själv är han faktiskt inte ett dugg bekymrad. Tvärtom. Det är klart att det är lite besvärligt med hostan, andningen och det där förbaskade snoret som aldrig tar slut, men jag tror nästan att han tycker att det är värt det bara han får vara hemma. Nu är det här inget barn som på något sätt vantrivs på den plats där han annars spenderar dagarna när vi jobbar... men hemma slår ändå allt.

På morgnarna kramar han den arbetande föräldern och storebror hejdå och sedan kilar han bort till fönstret för att vinka. 

Idag förhandlade han till sig ett morgonbad efter vinkandet och när det var avklarat hade det hunnit bli ljust ute. Schack är verkligen inte en favorit hos mig, men jag är svag för små morgonrocksklädda gossar... alldeles särskilt när de delar stol med en katt ;)


Sedan donar han för sig själv, alltmedan jag bakar en mjuk pepparkaka, fixar med tvätt och tvättar fönster. Några i alla fall. Fönstertvätt är en av alla de saker som står på att-göra-listan den här helgen.
Och vips är det dags att fixa lunch.
Tänk, när vi köpte huset sa jag att det var på villkoret att vi började med att renovera köket. Nu har vi bott här i sju år och köksrenovering har flyttat från tvåårsplanen till femårsplanen och är nu eventuellt på tioårsplanen. Kanske.

Efter lunch och lite vila klädde vi oss varmt och gick ut i det vackra vädret. Både gäss och svanar flög... norrut. Hm...

Och så har ju kylan slagit till. Lillebror stannade vid varenda frusen vattenpöl när vi gick för att hämta storebror på skolan. Tur att vi gick i god tid och att skolan ligger så nära. 

Tillbaka hemma blev vi kvar i trädgården. Jag tömde de sista balkonglådorna och krattade en massa löv, alltmedan barnen lekte med is som bildats i deras hinkar och kastruller. 

Klockan två nådde solens strålar inte längre vår trädgård och det passade bra för då var det ändå dags att gå in och duka fram fredagsfikat så att det stod klart när pappan kom hem.
Mjuk pepparkaka brukar jag bara baka under adventstiden, men i år tyckte jag att det passade utmärkt såhär en vecka innan. 

Efter fikat skrev jag ihop ett veckobrev till klassen och under tiden plockade barnen fram pyssel.

Maken fixade middag... i vanlig ordning. Det är så himla mysigt nu när det faktiskt verkligen finns en anledning att tända ljus.

Och så det här. Kanske den bästa stunden på dagen. Lässunden. 

Nu är det kvällen.
Varm choklad. Skorpor. 
Frost på takfönstret. Och på datorn skapas mallen till Nisse-breven.

En vab-fredag i november.

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Läser och ler. Som så ofta när jag tittar in hos dig. Och ler för att det blir så varmt inombords.

mossfolk sa...

Elisabet; ♥