onsdag 3 oktober 2018

September som försvann

Oktober!
Ja men är det inte alldeles obegripligt?! Var tog september vägen? Det har gått mer än en månad sedan operationen. Lillebrors inskolning närmar sig med stormsteg. Maken och jag sitter plötsligt och jämför scheman, fyller i barnens start och sluttider, diskuterar sådant som om de ska äta frukost hemma, förhandlar om hämtningar och vilka dagar det passar sig att planera utvecklingssamtal med elever och föräldrar. Aldrig tidigare har vi behövt balansera familjeliv och arbetsliv på det här sättet. 

Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag tycker. Jag har älskat att vara föräldraledig! Men vill samtidigt tro att det blir skönt med lite kontinuitet i vardagen -inte minst för mina elever. 
Och jag tycker ju att det är roligt att jobba. 

För mina egna barn tror jag att vi har fått till ett helt okej schema. Jag hoppas det. Vi lånar in mormor för tidig hämtning en lång dag... och så är jag ledig en dag... och så pusslar vi så att ytterligare två dagar blir skapligt korta. 
Sen alltså. Först ska vi avnjuta ytterligare lite föräldraledighet! Lite.

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, det är mycket att tänka på när man får familj och allt ska synkas.Jag minns knappt hur det var .., en underbar granne, Gunilla, var dagmamma till Anna och med Anders, som kom långt senare, var det också dagmamma som gällde och så småningom dagis. Det gick. Men liiite bökigt var det, särskilt som barnens pappa arbetade på andra orter och var borta - ibland veckovis -. Lycka till! Njut, så länge du kan!

mossfolk sa...

Ja, vi har ju också dagmamma, en riktigt bra, och det känns jätte jätteskönt!
Och vi har det lyxigt som båda jobbar på orten. Men det blir förstås en stor omställning.