lördag 20 oktober 2018

Nittiofemårskalas

Lite som en tidskapsel är det, att åka till den lilla bruksorten Ramnäs, en bit norr om Västerås.
Stannar man till på Åsby, blomsteraffären som numera säljer allt möjligt, på vägen, ja då får man sig en liten föraning. Dialekten hos den som sitter i kassan. Man vet att nu närmar man sig. 

På den här lilla vägen, där fyraåringen nu skuttar fram med hoppsasteg, där har jag själv skuttat fram så många gånger. När min mormor och morfar flyttat från huset till lägenheten, då kunde jag gå själv mellan dem och moster. Och när jag hade sovit hos moster och hon hade klivit upp tidigt för att gå till sitt jobb på dagisen, då skuttade jag över till mamma och min lillebror som då sovit hos mormor och morfar.

I min mosters, barnens gammelmoster, hall sitter vi kusiner på väggen. Lilltjejen i röda hängselbyxor, det är jag det. Till höger är min lillebror. Och på den stora bilden min son, storebror. Lillebror har ännu inte kommit med.

Storebror fann sig bums till rätta hos sin gammelmoster. Där fanns en superskojig bilbana! Nästan två timmar fångade den hans intresse.

Meeen, målet med trippen var varken nostalgispatserande eller bilbana utan gammelmormors nittiofemårskalas.

Det hade bakats för storkalas minsann. Tio sorters kakor, bullar och så tårta efter det...

Och allsång förstås. Som barn älskade jag de här släktkalasen. Det var alltid mycket skratt. Aldrig alkohol. Alltid sång. Numera är vi ju väääääldigt mycket färre när vi ses -bara närmaste familjen. Men allsången lever minsann. Min morbror är en hejare på att både spela och sjunga och organiserar det hela så bra. Och min son sa efteråt att det var jätteroligt... i alla fall när det kom en sång han kunde (nä, vi har kanske inte övat så mycket på Calle Schewens vals och dylika låtar här hemma).

Ett armband hade han gjort till sin gammelmormor också. 
Det slog han in i morse när vi andra sysslade med annat. Plötsligt kom han och berättade att han hade slagit in gammelmormors presesent... och att tejpen hade tagit slut. Man kan säga som så, att det krävdes en sax för att ta sig in i paketet ;)

Nittiofem år minsann.
Och tänk att varenda ord, alla verser, kunde hon på de där gamla låtarna  ♥

Inga kommentarer: