onsdag 3 januari 2018

Hans Rosling

I perioder läser jag massor. I andra perioder läser jag mindre. Och nu har jag haft en ganska(väldigt) lång period där jag i stort sett inte läst något. Alls.
Men så fick jag ett boktips för någon vecka sedan. Och eftersom jag råkade ha paddan i knäet just då, passade jag på att kolla upp om boken fanns inne på biblioteket. Den var utlånad. Den fanns dock som e-bok. Jag läser inte e-böcker. Meeen.... kika vad det är för bok, det kan man ju alltid göra på det sättet. Se om den är värd att ställa sig på kö för. Så det gjorde jag. Kikade. I e-boken.
Kikade lite till. Och lite till. Och vips hade klockan blivit långt efter midnatt. Långt.
Jag kände mig både upplyft och upplyst och framförallt väldigt inspirerad. Fascinerad. Imponerad. Vilken människa!
Vilken värld. Vilken utveckling.
Jag behövde aldrig ställa mig på kö.
Men jag skulle nog gärna ha boken i bokhyllan och så känner jag i sanning inte om många memoarer.

3 kommentarer:

Cecilia N sa...

Jag fick den i julklapp.
Studierna har gett mig aversion till att läsa hemma, men den här läste jag nästintill på raken.

Jag tror det är bra att vi yngre som inte upplevt utedass som normalt, o dyl, blir upplysta om hur lite länge sedan det var vi var där.

mossfolk sa...

Åh, jag älskar att studera! Men sedan barnen blev två är liksom dagarna för intensiva för läsning och när de har lagt sig på kvällen tycker jag att det är så mycket annat som jag måste eller vill göra.

Och ja, jag VET ju att utvecklingen går fort, men det är bra med en påminnelse. Framförallt en påminnelse om att det sker även i resten av världen...

Cecilia N sa...

Jag har ingenting emot att läsa i böcker på jobbet för att bli klokare på jobbet, men jag o samtigt när jag läser hemma och det gör mig rastlös.
Titta på tv eller lyssna på poddar/radio hår jättebra för då kan jag samtidigt sticka/spinna med händerna. (Fast om det är ett utrikiskt program där jag inte förstår en gnutta utan helt är beroende av textremsan kan det vara lite knepigt.)