fredag 3 november 2017

Fullt ös

Igår kväll kände jag mig ruskigt busig. Att jag gör saker utan barnen hör sannerligen inte till vanligheten. Men någon gång i månaden träffar jag allra bästa Örebrovännerna. Utan barn.
Äter eller fikar. Pratar. I hela meningar. Utan att bli avbrutna. Det är guld värt på flera nivåer.
Kompletta samtal är för tillfället ganska sällsynta. Huvudanledningen kan vara det här (mörka mobilbilder tagna sådär inom loppet av någon minut på kvällskvisten):
Och jodå, han tar sig raskt högre än såhär, men då törs jag inte fotografera. Motoriken är... under utveckling om man säger så. Vi barnsäkrar så gott det går, ställer upp och undan. Stänger dörrar. Borde kanske vaddera... allt.

1 kommentar: