fredag 29 september 2017

Det är helt makalöst vad tiden går fort när man är hemma med två små barn såhär.
Redan när lillebror föddes sa vi, med lite bävan, att ja tänk när de är ett och tre, då blir det intensivt.
Nu är de ett och tre. Och det är intensivt. 
Roligt och härligt men också fascinerande tålamodskrävande.
Och jag är hemma hela dagarna, men tycker mig knappt hinna någonting.
Ta det inte som någon form av klagomål. Mer ett konstaterande.

Vi är ute så mycket som möjligt. Både barnen och jag gillar ute. Och i ytterligare drygt en månad har vi lyxen att kunna hänga med nästan-grannarna som ju också har en ettåring och en treåring. Idag sågs vi i lekparken. Drack kaffe och åt nybakad äppelpaj (jag och storebror hade bakat på morgonen). Och så hade de så påhittigt hittat på en färglek -plötsligt letades det höstfärger.

Utetid gör utan tvekan gott. Ju mer vi är ute, desto mer harmoniska blir barnen... Och mamman ;) Efter lunchen söver jag lillebror i vagnen. Oftast har storebror nätt och jämt hunnit äta klart när jag går ut och sedan brukar han roa sig med något tills jag kommer in. 
Idag roade han sig med att imponera på sin mamma. När jag kom in var nämligen bordet avdukat, grönsakerna stod, med lock på, i kylskåpet. Tallrikar, bestick och glas var avsköljda och stod i diskmaskinen (inte i jätteprydliga rader kanske, men ändå), bordet var torkat och nu var han i full färd med att torka av lillebrors stol (jodå, jag hade lite koll på vad han höll på med -jag stod ju utanför fönstret- och kaaaanske att den sovande lillebrodern behövde mammasällskap liiiite extra idag ;)).
Min stora lilla kille ❤️

(kör stenhårt på att det är föräldrars rättighet att skryta. och barns rättighet att ha stolta föräldrar :))

9 kommentarer:

  1. Och mormors rättighet att vara stolt över dotter och barnbarn! :)

    SvaraRadera
  2. Helt och fullt självklart få vara det!!!

    Vilken grabb! Kan man hyra honom någon helg för att ta hand om kök och disk ;-)

    SvaraRadera
  3. Giggi, Turtlan och Ulrika; När orken finns och humöret är på topp hos treåringen är det fantastiskt 💕 Däremellan händer det att mamman behöver praktisera lite, eller mycket, djupandning 😉

    SvaraRadera
  4. Självklart ska du skryta över honom! Det finns så många barn som skulle behöva ha någon som ser och är stolta. Vi får ... nu har ju mina barn vuxit ifrån det stadiet, och skulle tycka att jag är pinsam, men barnbarnet skryter jag gärna med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men visst är det så -barns rättighet. Men visst kan man väl skryta om vuxna barn också... i lagom dos ;)

      Radera
  5. Om inte vi föräldrar eller mor/farföräldrar får "skryta", vem får då gör det?
    Och jag säger som Turtlan och Ulrika: vilken kille!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kan som liksom inte låta bli, så det är ju tur att alla snällingar som läser här tycker att det är fullt legitimt ;)

      Radera
  6. Klart man får skryta (eller säga som det är...)! Jag skryter fortfarande om mina pojkar och är stolt över dem - fast de är vuxna och har flyttat hemifrån!

    SvaraRadera