söndag 9 juli 2017

Medeltidsmarknad

Det blev en heleftermiddag på medeltidsmarknad i Wadköping.
Vi passerade raskt sådant som svärd, målning av sköldar, dubbning till riddare och andra aktiviteter. Storebror hade nämligen siktet inställt på... hästarna!
Nästan en halvtimme stod vi i kö för en kort liten skrittrunda på hästen Canasta.
Jätteroligt, enligt storebror, som efter ridturen noga tackade både hästen och flickan som ledde den.

Vi hinner precis avklara ridningen när paraden passerar. Medeltidsklädda människor i alla åldrar. Och så riddarhästarna. Det blir förstås bråttom för att hinna få en skapligt skuggig plats till riddarspelen.
Lillebror höll inte ut värst många minuter. Ungefär så lång tid som det tog att dricka ur en nappflaska. Men storebror och jag tittade på när meloner höggs på mitten, ringar fångades upp från marken, gycklare sprutade eld och mycket annat. Det kändes betydligt mycket mer kontrollerat än förra året. Storebror var fascinerad över fart, fläkt och riddare. Jag var fascinerad över att hästarna verkade ha en av- och påknapp i den här miljön.
Efteråt köade vi igen. Den här gången för att få klappa en riddarhäst.
Hej, vad vi är bra på att köa!

En sväng till lekparken hann vi med också, men där var så vansinnigt mycket barn att det blev köer till varenda lekredskap. Eller djungelns lag och det är tack och lov (ännu) inte en taktik som vårt barn använder sig av.

Och ett underbart sommarväder har vi!

4 kommentarer:

  1. Låter alltigenom härligt, ja, förutom det där sista med djungelns lag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ett årligt evenemang som passar oss prima :)
      Djungelns lag blir det ju lätt bland barn, kanske särskilt i sådana situationer. Inget ont alls i barnen förstås, men lite vägledning från föräldrarna i det här med turtagning skulle inte skada...

      Radera
  2. Många hästar blev det, härligt :-)

    Det där med turtagning är verkligen ingen självklarhet att barn får lära sig, det märker vi i skolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men jag förstår att barnen glömmer. Och jag tycker absolut att det kan vara en balans -att man måste låta barnen leka utan att lägga sig i för mycket. Men jag tycker också att när något upprepas (typ armbåga sig fram, tränga sig, kasta sig före, rusa förbi) gång på gång har barnet rätt till lite vägledning från en vuxen.

      Radera