måndag 26 juni 2017

Tandläkarförmiddag

Hade det nu inte varit så att jag vaknat med en huvudvärk så att man bara vill kräkas hade den här morgonen varit fantastisk. Lillebror sov till kvart över sju. Storebror sov till tio i åtta!
Hade det varit en vanlig dag hade jag dragit täcket över huvudet och stannat i sängen. Ett tag.
Nu var det inte en vanlig dag utan en tandläkardag och jag preppade mig med migränmedicin med förhoppningen att magen skulle hålla ihop. Ibland känner jag mig som en trettiofemåring i en hundrafemårings kropp.

Tandläkaren håller till i ett hus på gatan bredvid den vi bodde på i Örebro. Jag trivs så himla bra på den mottagningen att jag absolut inte vill byta till något närmare. 
Parkeringsautomaten funkar inte. En äldre man är ytterst konfunderad. Ett halvår tidigare hade han fått böter på grund av en automat som inte fungerat. Jag ringer felanmälan. Står som nummer två i kön i en halv evighet, men kommer till slut fram så att jag får uppge våra registreringsnummer. Fyra siffror ska vi skriva på varsin lapp och lägga i framrutan. Jag har ett kvitto att skriva på... men ingen av oss har penna. Lätt otippat hittar jag däremot ett läppstift i väskan och kan inte låta bli att le lite när den äldre herren plitar ner fyra kladdiga rosa siffror.
En timme ska han stå. Själv har jag dragit till med två. Man vet ju aldrig.

I väntrummet är det den här gången bara jag. En reklamteve står och skvalar. I en upplyst monter finns olika produkter. På bordet ligger dagens lokaltidning.

Jag bläddrar lite förstrött i en broschyr om operation smile -praktiken stödjer tden organisationen. På sidan två finns Malin, kirurgen som fixade lillebrors läpp, på bild.

Besök går fint. Tandläkare Bengt känns rutinerad. Effektiv. När han koncentrerar sig sticker tungspetsen ut. Han och tandsköterskan har jobbat ihop i många år.
De är vänliga. Vardagsartiga mot patienterna. Men utan en massa onödigt prat.

Efteråt tar jag en lite spatservända i mitt gamla kvarter. Passerar Ekershallen där vi handlade så många gånger, förskolan där jag vickade har nu blivit helt nybyggd och rymmer hela fem avdelningar. Pizzerian har bytt namn och godisaffären likaså.
På varenda liten gräsplätt sitter skyltar om att hundrastning är förbjudet. Vår gamla lägenhet ser ödslig ut. Persiennerna är nerdragna, men man skymtar en lampa där bakom. Balkongen är tom -där var ju en mindre djungel när vi bodde där. Tågen kommer och går vid stationen.

Efteråt känns det sååå bra att åka hem! Himlen ligger som ett stort molnigt valv över närkeslätten och dikena är alldeles fulla av diverse blommor. Lyssnar på första sommarpratet, Rickard Söderberg.

Jag svänger in på vår gata, vinkar till grannarna, parkerar på uppfarten och blir uppmött av en liten kille med rosa hjälm 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar