torsdag 11 maj 2017

Mammaskryt

Den här ungen må driva mig till vansinne emellanåt, men det är också en moderlig rättighet att känna sig stolt över sitt barn. Som idag när han barbacka faktiskt vågar sig på att trava. Om än bara kanske tio steg åt gången. Och emellanåt lite hej och hå. När jag frågar om han vill prova igen, ja då säger han att om han ramlar ner och får sand i stöveln, så kan vi hälla ut det när vi kommer hem :))
Det vore fint om den inställningen håller i sig!

Och när jag har skalat potatisen till lunch och lillebror ställer sig mot allt hela tiden och till slut placeras i en stol där han ljudligt visar sitt missnöje, då säger storebror att "jag fixar det här mamma".
Och det gör han baske mig. Han skär tomater och morot och delar falukorven i lagom bitar och lägger i skålar och i grytan och får förvisso hjälp att ställa på spisen, men för övrigt gjordes lunchen till 80 procent av storebror.
Han kan så himla mycket...
när han vill 

4 kommentarer:

  1. Bloggblad och Elisabet; Ja, när han vill och är på humör är han helt fantastisk (tycker den väldigt partiska mamman ;))

    SvaraRadera
  2. Åh, vilken en. Klart du ska vara tokstolt!

    SvaraRadera