lördag 13 maj 2017

En misslyckad efit-dag

Idag tog jag första bilden redan klockan fem i akt och mening att delta i en efit-dag.
 Runt sex, då gladde jag mig åt den blå himlen och att solens strålar nådde plommonträdet i blom.

Runt sju, då hade jag absolut fullt upp med att ha koll på den här lille mannen, samtidigt som jag gjorde i ordning en sallad till lunchen.

Sedan sprack hela efit-planen. Vi åt frukost och packade och hoppsan så var klockan elva och vi befann oss på ett kosläpp utanför Askersund och jag bestämde mig för att lägga ner alla ambitioner att fotografera en gång i timmen idag.

Ponnyridning. Ett viktigt inslag, men i ärlighetens namn var det inte varken hästar, kor eller får som lockade mest...

...utan maskinerna! En hel rad med stora maskiner som man fick sitta i!

Vi träffade familjen C från Örebro strax efter att vi kommit och åt sedan lunch tillsammans. Med tanke på hur kallt det hade varit den senaste tiden hade vi verkligen tur med vädret idag!

...så ljust och soligt att den yngste mannen, efter att ha sovit sig igenom såväl kosläpp som lunch, fick ha solbrillorna på när han vaknade.

Väl hemma knatade jag, Cosmoshunden och barnen på promenad... utan kamera.
Och sedan blev det trädgårdsjobb för hela slanten. Rucolan börjar titta upp.

Planen var faktiskt fortsatt trädgårdsjobb när barnen hade lagt sig... men jag somnade bredvid storebror strax efter klockan sju. Vid tio vaknar jag, stapplar upp för att borsta tänderna, och inser att det inte bara var jag som somnade vid läggningen. Bredvid lillebror ligger pappan och snusar så skönt 

Kosläpp och trädgårdsjobb, det är fina grejor det. Och tydligen även ganska uttröttande ;)

Och melodifestivalen -ja den har jag ju totalt GLÖMT!!! Upptäcker jag just som jag som hastigast lagt upp det här inlägget. Det kommer fler år...

4 kommentarer:

  1. Misslyckad ... ja som efit då, men vilken dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, själva dagen var det förstås inget fel på, men jag kom inte ens i närheten av ett foto i timmen ;)

      Radera
  2. En misslyckad efit är också en form av efit, eller hur en nu säger.

    SvaraRadera
  3. Ja, det där med vad som intresserar småttingar är inte lätt att veta. När Anders var kanske fyra år, åkte vi längs "Världens längsta linbana"; man satt alltså i som en korg eller hytt och åkte över myrar och ännu mera myrar och jag tänkte att detta måste ju vara höjden av lycka för en liten kille; att sväva där uppe i luften. Han var inte ett dugg intresserad! Men vänta, när vi kom till bussen som stod och inväntade oss linbaneåkare för att ta oss tillbaka till utgångspunkten .., en lyckligare lillkille har väl inte skådats! Vilken lycka!! Ååå, att få åka BUSS!!

    SvaraRadera