måndag 17 april 2017

Att vara förälder på 10-talet.

Jag tänker då och då att det kanske inte är så lätt att vara förälder idag.
Det har förstås kanske aldrig har varit det -jag har ju inget att jämföra med. Men sociala medier spelar en rätt stor roll. Alla föräldrar vill ju förstås sitt barns bästa. Och plockar man ihop alla forskning, alla åsikter, alla nya rön som man matas med från alla håll, ja då är föräldraskapet i sanning en riktigt komplex historia. Det finns framförallt väldigt många amatörproffs på nätet...

Barnet bör ammas. Länge. För att bröstmjölk är det bästa ditt barn kan få, men också för den oerhört viktiga anknytningen. Samtidigt uppmuntras föräldrarna att dela lika på föräldraledigheten. Att ge pappan möjlighet till kontakt med hjälp av flaska. Att det går synnerligen bra att pumpa och flaskmata.
Fast glöm inte den så viktiga anknytningen -barnet ska ammas länge.


Så blir det dags för mat till bebisen. Helst ska den vara hemlagad och ekologisk. Fast vänta nu, bvc förespråkar köpegröt för att barnet ska få i sig alla viktiga ämnen. Det är förstås viktigt att läsa igenom livsmedelsverkets råd. Bör man ta hänsyn till de norska råden också kanske? Och läsa på forskningen bakom? Och vilken metod ska man använda? BLW (Baby Led Weaning) är ju till och från oerhört populärt...


Självklart ska man sova tillsammans! Om man inte har ett duktigt barn för då kan det sova i egen säng. Eller är det duktiga föräldrar kanske? Fast nä, inte värst duktiga för det var det här med trygghet och anknytning. Nä så klart ska barnet sova i föräldrarnas säng. Eller...


När vi ändå talar om att sova tillsammans bör sjal eller sele nämnas. Naturligtvis en, för barnet, ergonomisk sele, allt annat är totalt förkastligt. Sjalen främjar närhet och trygghet, samtidigt som man får händerna fria till eventuella syskon. På så vis kan man ge flera barn full uppmärksamhet och trygghet. En riktigt bra mamma eller pappa lägger stora summor på sjalar och bär en unge på ryggen och en på magen. Samtidigt. Bär gärna tills barnen är fyra år. Minst.


Och så den absolut största frågan -hur bemöter man barnen? Det är inte så aktuellt runt bebisar. Diskussionerna runt bebisar handlar framförallt om mat, sömn och bajs. Ni vet babypottning, mer känt som EC. Det är något som alla bör prova. Gärna när bebisen är riktigt liten.
Hur som helst, bemötandet handlar snarare om barn från, tja, ett år och uppåt. Mest aktuellt från tvåårsåldern.

En bra förälder bör vara bekant med Martin Forster, Jesper Juul och Petra Kranz Lindgren. Bland annat. Naturligtvis har man läst i alla fall några av deras böcker så att man kan förhålla sig på rätt sätt till sina egna barn och sprida vidare förhållningssättet till andra föräldrar. Barn är kompetenta individer och bör bemötas som sådana.
Skäll inte på och tillrättavisa eller tvinga aldrig ditt barn. Prata istället med det. Förhandla. Ge dem verktygen att kunna lösa situationer. Sätt ord på känslor. Se barnet och tänkt dig in i dess situation. Om barnet inte reagerar som du har tänkt dig, vad har DU då gjort för fel? Tänk på att använda ett lågaffektivt bemötande.
Hjälp barnet att bygga upp en god självkänsla. Bedöm det inte. Ord som bra och duktig är en bedömning.
OBS! Gäller inte när en äldre generation är närvarande eller i umgänge med barnlösa i bekantskapskretsen. Då ska barnet vara väluppfostrat och föräldrarna sätta tydliga gränser.


Och så det här med skärmar. Gör som du vill. Men motivera det. Det finns forskning som stödjer de flesta åsikter inom det här området. Mer eller mindre tillförlitlig. Rekommendationen i Sverige är att barn under två år aldrig ska titta på en skärm -då förstörs synapserna. Barn över två år får titta max en timme om dagen. Spel är bättre än teve.


Och så till leken. Umgås med barnen. Lek med dem. Involvera dem. Gör allt tillsammans. Fast lär dem att leka själva. Använd inte mobiltelefon i barnens närhet. Särskilt inte på lekplatsen! Fast ta mycket bilder, det är kul att ha. Lägg för guds skull bara inte ut dem på nätet -tänk på barnens integritet! Å andra sidan gör ju andra det. Det är klart att man kan lägga bilder på barnen på nätet. Förbehållningslöst. Eller ibland. Eller om man tänker på att...


Köp aldrig halvfabrikat. Ät mycket vegetariskt och ytterst lite, eller inget, rött kött. Presentera många olika smaker. Duktiga föräldrar har barn som tycker om sushi, oliver och asiatiska kryddor.
Och så det här med socker. Reducera sockerintaget. Ge helst sockerfritt. Prata gärna om det. Fast tänk på att det är både konstigt och osmidigt med en tvååring som inte äter glass, tårta och kakor på kalas.


Jämlikhet då. Båda föräldrarna bör förstås tvätta/laga mat/städa/handla precis lika mycket. Helt i linje med den på dagen lika delade föräldraledigheten. Barnen ska naturligtvis inte bli behandlade som pojkar eller flickor utan som barn. Alla sorters färger, motiv och kläder är okej på alla barn. Fast lev inte som du lär! Det blir ju både lite extremt och synd om barnen (om du inte är UndebaraClara för då är det både fint och gulligt och fantastiskt att ha en Bertil som går i loppisfyndad klänning till förskolan).

Bilstolar är också något ack så viktigt. I sex till nio månader ska barnet sitta i babyskydd. Det är dock inte så noga med vilket men bör vara nytt.
Sedan är det dags för bilbarnstol. Läs på noga, det är viktigt att det är precis rätt och därför finns det flera testsidor och bloggar inom ämnet. Vänd barnet framåt när det börjar bli trångt för benen. Det är synd om ett barn som måste böja på dem för mycket. Eller vänta nu, NTF rekommenderar att barnet inte ska vändas förrän tidigast vid fyra års ålder. Hm...


Jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Observera nu att åsikterna ovan är en form av sammanställning av såväl sociala medier som rekommendationer och alls inte mina egna, även om jag ställer mig bakom och försöker leva efter en hel del av dem.

Absolut  -sätt barnens säkerhet främst!
Och ja, pedagogik ÄR intressant :)

9 kommentarer:

  1. Shit vi har helt misslyckats med Oliverna! Mycket bra skrivet Mossfolk!, ser fram emot en träff för att diskutera vidare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har ni antingen inte erbjudit henne dem tidigt nog eller så har hon vid något tillfälle inte ätit tillsammans med er. Själva har vi lyckats eftersom storebror äter nästan allt. Däremot har vi misslyckats fatalt med lillebror eftersom han vägrar allt utom, ve och fasa, ersättning och Hipps släta puréer. Undrar om han kommer att klara sig i livet ändå... Vi behöver nog söka hjälp i något forum.

      Ser fram emot en träff 😊

      Radera
  2. Ps missuppfattade helt din rubrik. Trodde du skulle göra en jämförelse med 1910-talet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det hade onekligen varit ett intressantare inlägg!

      Radera
  3. Men så otroligt bra skrivet!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du som har fyra vet väl att alla barn är precis lika. Bara att göra rätt så blir det folk av dem ;)

      Radera
  4. Helt underbart skrivet och dessutom roligt! Hoppas andra - särskilt nyblivna - småbarnsföräldrar kan läsa det här och så kanske tyngden av "göra-rätt-oket" lättar lite. Jag är tacksam för att mina barn föddes på 70-talet. Tänk, att det blev folk av dem!! Jag fattar det inte! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä man kan ju undra hur människor har överlevt genom tiderna. Egentligen är det ju bra att tester, forskning mm är så lättillgängligt, det gäller bara att kunna förhålla sig till det... och det är minsann inte alltid det enklaste.

      Radera
  5. Haha! Fullträff!!! Det är tur att man med tiden blir lite mer avslappnad i sitt föräldraskap och märker att man nog faktiskt vet bäst själv vad som funkar/inte funkar med just ens eget barn. :-)

    SvaraRadera