torsdag 9 mars 2017

Nattlig insikt

Man kan stå i mörkret och dansa/gunga/guppa/vagga i timmar och tycka att tiden går sååå långsamt och känna sig lite stressad över den där nattsömnen, eller snarare bristen på densamma.
Och så kan man, när morgonen kommer, räkna hur många timmar, eller minuter, man faktiskt har sovit på natten. Men hu så jobbigt det blir då -jag vet, jag har provet just det i några dagar.
Så inatt bestämde jag mig för att bara köra och vips gick tiden mycket fortare. Lillebror fick sitta i sjalen, jag slog på en podd och vek tvätt, plockade ur diskmaskinen och fixade småsaker (som man gör i rörelse eftersom det är vad lillebror önskar nattetid just nu). Och tidigt i morse bakade jag scones så att frukosten var klar när pappan och storebror kom ner.
Det handlar faktiskt (förhoppningsvis) inte om så lång tid och jag tror att stressen över att inte sova ställer till med betydligt större problem än den faktiska sömnbristen.
Dessutom fick vi en väldigt mysig tillsammansfrukost hela familjen :)

8 kommentarer:

  1. Åh, jag känner trötthetsdimman... kan du sova nåt på dagen? Eller sover gossarna inte samtidigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fram till för bara några veckor sedan sov lillebror tre gånger om dagen, vilket innebar en supermysig middagslur mellan barnen. Nu är de dock i total ofas. Lillebror sover (förhoppningsvis) en stund på förmiddagen och en på eftermiddagen. Storebror däremot sover (oftast) middag en stund mitt på dagen.
      Men den här nattvakenheten är tydligen typisk i två till fyra veckor efter operationen. Vi har annars varit väldigt bortskämda med en bebis som sovit riktigt skapligt på nätterna :)

      Radera
  2. Hu! Jag minns månader av mellan 2-3 timmars upphackad sömn per dygn! Så, känner verkligen med dig! Skönt att ändå veta att det (förhoppningsvis) "bara" är några veckor! Stackars lillskrutten! Och dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så var det ju de första månaderna, men då gick det fint. Och det gör det förstås nu med. Jag tror verkligen att knepet är att inte grotta ner sig i sömnbristen utan att bara köra på. Vips så är den här tiden förbi och man kan tänka att "jag fattar inte hur jag orkade" ;)
      Jag kan absolut önska att lillebror skulle slippa gå igenom allt det här, men mig är det inte ett dugg synd om -jag som inte skulle få något barn har ju fått två superfina killar <3

      Radera
    2. "Vips så är den här tiden förbi"

      (om ungefär 18 år när de flyttar ut... :-) )

      Radera
    3. Nja, syftade väl främst på den här tiden av total sömnbrist efter operation. Fast jag tycker nog att bebistiden överlag också är ett kapitel för sig när det gäller sömn. Har bebis bestämt sig för att det är morgon klockan fyra måste man liksom göra en insats. Vaknar storebror 2,5 år samma tid förstår han ju om man talar om att det fortfarande är natt...

      Radera
  3. Låter klokt, tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Jag minns tröttheten extra mycket när jag läser om hur ni har det... vår första hade sovtider som den värsta partyprinsessan... den andra sov mästan dygnet runt. Tur att man inte kan få bäbisar i min ålder!

    Det är intressant att följa er familj, jag beundrar tålamodet - men... det finns ju inga alternativ. Det är ju bara så att man kan och orkar det man måste,

    SvaraRadera