tisdag 7 mars 2017

Hemma!


Sammanfattningsvis...
Tre galet oroliga veckor. Lillebror var rosslig. Jag var nästan sjukligt nervös för att han inte skulle kunna opereras. Inte helt obefogat visade det sig för just på grund av rosslandet togs det extra prover vid inskrivningen. Turligt nog var det goda resultat och narkosläkaren gav klartecken.

I torsdags opererades lillebror. Nu är mjuka gommen fixad och han fick dessutom rör i öronen. 92 procent av alla barn med gomspalt behöver rör, berättade öronläkaren.

Vi har blivit oerhört väl omhändertagna, hela familjen! Den här gången också. Med personal på vårdavdelningen som liksom gör det där lilla extra. Som även ställer ett juiceglas på brickan eller lägger dit ett par skivor paprika och gurka när man bett om två ostmackor och en mugg te till kvällsfika. Eller som faktiskt springer runt halva sjukhuset för att försöka få tag på mat till en hungrig mamma (som dessutom ska ha både gluten- och laktosfritt) när middagsbeställningen blivit fel och sjukhusbistron hunnit stänga. Eller som smyyyyger in och försöker ge lillebror smärtstillande i sömnen för att vi ska få fortsätta sova. Eller som står och vaggar lillebror klockan halv fyra på natten för att hon ändå tittade in just då och tyckte att mamman skulle kunna få armarna fria för att fixa bebisens mat. Eller narkosläkaren som erbjuder den mycket svårflörtade storebrodern sin mössa.
Sådant. Som betyder så mycket.
Tillbaka på avdelningen efter operationen. Det var ont ont och sköterskan fick ringa till läkaren som ordinerade mer morfin.

Storebror har varit fantastisk! Fem dagar blev det på sjukhuset och han har hängt med in och ut på undersökningar och samtal med läkare och kirurg, ja till och med en sväng in på uppvaket där lillebror låg med syrgas och apparater. Suttit stilla och tyst på stolen när mamman och pappan har fått massor av information. Han har lekt i lekrummet i omgångar men också suttit och pysslat på min säng, följt med på små ärenden, spelat spel på paddan och inte minst pratat och lekt så fint med sin lillebror som är så hemskt glad i sin storebror.

Lillebror har varit en riktig kämpe. Det är ingen rolig operation, vi blev förvarnade innan om att han skulle ha väldigt ont efteråt. Och det hade han verkligen. Men så tappert han har kämpat på ändå. Redan på operationsdagens kväll smög sig ett kort blekt leende fram och bilden nedan är tagen bara ett dygn efter.

Chatterkatten har blivit väl omhändertagen av nästan-grannen, men skällde ändå ut oss efter noter när vi kom hem. Och Cosmoshunden har varit hos storasyster. Vi har fått både filmsnutt och bilder på två yrväder som rusat runt i full fart på fältet... och på två tröttmössor, helt utslagna efter lek och bus :)

Nu ska vi vara osams om det här med att man inte får ha händerna i munnen ett tag framöver. Nattetid har han armmanschetter, men dagtid försöker jag passa. När lillebror får ha händerna i munnen och de kan leka som vanligt, då ska vi ha ett litet kalas har storebror bestämt. Då ska han baka tårta med jordgubbar och så ska vi bjuda kompisen Juni och hennes lillebror Bebben -som ju förstås inte alls heter så.

Igår var mormorn här och lekte med storebror precis hela dagen.

Idag reder vi oss själva. Vilket innebär lite onödigt mycket teve för storebror, men det är så det får bli.
Mamman ser i kors efter en natt med konstant bärande, men idag är det redan dag sex! De första två veckorna brukar nätterna visst vara jobbiga, men såret läker förstås lite för varje dag.
Det är alldeles oerhört skönt att ha båda bebisoperationerna avklarade!
Nu försöker vi ha så mycket vanlig vardag som det bara går :)

12 kommentarer:

  1. Vilken tapper lillebror - att storebror är så duktig förvånar mig inte, jag har ju följt honom och vet hur fin han är. Ha inget dåligt samvete för att tv får avlasta! I ert fall är det bara att gratulera att den kan hjälpa till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en fin kille med ett stort hjärta, men också en tvååring med oerhört mycket humör, vilja och många... impulser.
      Jag är ju lite skeptisk till en massa teve i vanliga fall, men på sjukhus och i sådana här undantagsfall kan det allt bli något avsnitt både på för- och eftermiddag. På sjukhuset hade han dessutom obegränsad tillgång till paddan, men föredrog lekrummet :)

      Radera
  2. Skönt att ni är hemma. Duktiga storebro och modiga lilebror. Du måste berätta mer om dett amed rör i öronen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rör i öronen är inte särskilt ovanligt. När det inte pressas tillräckligt med luft upp genom örontrumpeten till mellanörat ökar risken för att där bildas vätska vilket både innebär att man hör sämre och att det är högre risk för öroninflammationer. Då kan man sätta ett litet rör genom trumhinnan så att luft kommer in den vägen istället. Rören behöver bytas med jämna mellanrum och på barn gör man det under narkos eftersom det är viktigt att de ligger alldeles stilla.

      Radera
  3. Och så underbart att höra att ni är nöjda med vården! Och så härligt att vara hemma igen, i sin egen vardag! Kram till er alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Än så länge har vi verkligen inte mycket att klaga på. Vi har blivit så väl omhändertagna, fått bra information och båda operationerna har varit precis vid den ålder som planerats. Men vardag är såklart bäst. Nu längtar jag bara tills han börjar sova lite bättre igen (än om det förstås är värt en massa vakentid!).

      Radera
  4. Så skönt att operationen är över och att den gick bra. Nu får ni ha det så bra där hemma. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen jätteskönt. Eftersom han var lite rosslig var det lite oklart in i det sista. Narkosläkaren gav klartecken vid fyra eftermiddagen före OM kirurgen tyckte att det var okej. Och kirurgen kom och bedömde en timme före operationen, alltså klockan sju på morgonen. Det är klart att vi inte ville ta några risker, men åh så skönt att det blev av!

      Radera
  5. En sån underbar bild på din man och lille sonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var måååånga timmars vaggande där och så skönt att vi kunde finnas på plats båda två. Jag tog nätterna och maken tog ett betydligt större ansvar på dagarna. När man är sex månader och har ont och allt känns eländigt vill man så klart bli buren hela tiden.

      Radera
  6. Härligt att allt gick så bra och att ni fick så fint omhändertagande! Nu hoppas jag på att lillebror sover gott om nätterna och att det blir ett hejdundrande kalas om ett tag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag hade tänkt mig lite tårtfirande med familjen, men Noah är mycket bestämd på att kompisen Juni ska vara med och det får hon förstås gärna 😊

      Radera