måndag 20 februari 2017

Att få vara ute

Det här med att ha varit sjuk och så bli frisk, det är nästan lite som att få livet åter.
Jag kan knappt bärga mig innan jag får ta tag i tvätten i tvättstugan och röja i ordning i köket och storebror han är nästan i sjunde himlen när jag säger att vi ska gå ut.
"Jag har längtat efter den här grepen mamma" hojtar han när han dyker ner i sin låda med hinkar och spadar och annat. "Och jag har längtat sååå mycket efter lastbilen!"

Och vi krattar mängder av gamla löv och jag börjar klippa ner fjolårsståndare och han lastar i och kör sin lilla röda skottkärra fram och tillbaka. Vi hittar tomma snäckskal och flera spindlar som kryper iväg. En död nyckelpiga och en daggmask som såg trött ut.
Efteråt går vi i skogen (trädstråket) med Cosmos.

Får storebror bestämma, då ska han göra allt som har med Cosmos att göra. Han kan sitta bredvid och vänta i över en timme medan jag trimmar, bara för att på slutet få hjälpa till att borsta och ge en godis.
Det är han som ska ge mat och släppa in och ut ur bilen och sätta på koppel.
På vägen hjälps vi åt att hålla kopplet, men i skogen kan han "kälv!"
Lillebror är däremot fortfarande sjuk. Han har en vecka på sig att bli totalt fri från förkylningssymptom...

4 kommentarer:

  1. Tänker så det knakar på att lillebror blir frisk. Håller tummarna också (rätt "tummarna" inte tummen).

    SvaraRadera
  2. Ja, vi är många som håller tummarna! Hoppas att det ordnar sig!

    SvaraRadera
  3. Ja här skickas många pepptankar till och om lillebror.
    Många kramar från bortöver häråt. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Tack! Så himla onödigt att bli sjuk precis just nu, kan man tycka.

      Radera