tisdag 24 januari 2017

Så avhandlar vi lite politik då

Det är Trump dagarna i ända.
Med all rätt förstås.
Jag tar mig för pannan, förskräcks över människosynen, men kanske än mer över det så naiva egocentriska synsättet på miljön. Jordklotet vi har att förvalta. 
Någonstans får man inte heller glömma att majoriteten av befolkningen där i det stora landet i väst faktiskt har röstat fram den här mannen till den position han nu befinner sig på. Det är kanhända det mest skrämmande av allt. Skillnad hade varit om han varit en pensionerad man som uttryckt sina idéer vid familjemiddagen en lördagkväll. Om barnen hade lett åt sin galenpanna till pappa och frun gett honom en klapp på huvudet.
Det ska också tilläggas att jag inte anser att allt han uttrycker är idioti. Även farbror Trump har sina poänger... En och annan i alla fall.

Annat jag nu följer med visst intresse och en gnutta fundersamhet är det politiska maktspelet i Sverige. I mina ögon är hon en förebild, Annie Lööf. Jag håller inte med om allt hon säger, men hon är en skicklig retoriker, snabbtänkt, påläst och klarsynt. Jag gillar också det rakryggade. Det att det finns en gräns för hur mycket man kan kompromissa i viktiga frågor. Jag gillar deras ställning till miljöfrågan. Och till stora delar familjepolitiken (vänsterpartiets familjepolitik skrämmer mig nästan lika mycket som högerkantens rädsla för ett mångkulturellt samhälle).

Jag tänker också att när man läser kommentarerna till många av Annie Lööfs inlägg på facebook är det kanske inte så hemskt förvånande att det gick som det gick för herr Trump. Hur kan ett sådant här inlägg till exempel, väcka så mycket missnöje... i flera läger? Det går liksom inte att göra något rätt.

6 kommentarer:

  1. Jag måste få protestera lite milt. ;-)

    Du skriver att "...majoriteten av befolkningen där i det stora landet i väst faktiskt har röstat fram den här mannen..."

    58 miljoner röster är bara en femtedel av befolkningen. Och det tycker jag är förskräckligt illa.

    Men så har ju USA ett undermåligt demokratiskt system, trots att de i många lägen framhåller sig som "världens största demokrati".

    Av USA:s 320 miljoner invånare är 220 röstberättigade. 146 miljoner har registrerat sig för att rösta. Man måste alltså aktivt ta tag i att få rösträtt.(!!!). 110 miljoner gick till röstlokalen.

    Då blir det som det blir.
    En fars med svart humor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den upplysningen, jag visste inte att det var så illa ställt. Om detta pratas det ju väldigt lite (knappt något alls?) i media...

      Radera
    2. Nej. Det är sant. Och ändå är det offentliga uppgifter. Å andra sidan är det ju folket som ska bygga demokratin och det verkar inte majoriteten i USA ha orkat.

      Radera
  2. Det har jag missat totalt, upprördheten över det Annie Lööf skrivit på Facebook.Och jag delar helt din uppfattning om henne! A.K.B känns som en stel docka i jämförelse med A.L.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det har du verkligen rätt i :)
      Det var inte specifikt det här inlägget utan allt hon skriver, ja säkert alla politiker, som får människor att gå i taket. Det spelar som ingen roll vad det handlar om, allt blir ändå förfärligt upprörande.

      Radera
  3. Ja hon har börjat plocka mer poäng hos mig också. En skön kontrast kontrast till gubbar i politiken. AKB är så stel på något sätt. Undrar om hon är så även privat?

    Instämmer helt i vad hon säger med hur man ska bemöta andra medmänniskor. Skilja på sak och person brukar jag säga. För min egen del har jag inget gemensamt synsätt med Jimmie men världen blir inte bättre av om vi är otrevliga mot varandra!

    Men den där Trumph. Börjar bli rädd mer och mer över vad han gör. Förvånar mig inte till viss del att folk röstade på honom för det finns märkliga amerikaner som knappt vet att set finns en omvärld. Frågan är bara hur långt det får och kan gå? Sen Putte Putin. Lika illa där.

    Nu har vi två vrångbultar, odemokratiska gubbväldesgubbar som styr i två stormakter på vårt vackra klot. Illa illa illa!

    SvaraRadera