måndag 9 januari 2017

Med operationen i backspegeln

Det må vara en ganska vanlig operation, den här första som lillebror har genomgått. Men när ens bebis ska opereras är det alldeles oavsett en rätt stor grej. Och nu är vi så oändligt tacksamma.
Tacksamma förstås över att ha fått en väl omtalad och skicklig kirurg. Som bemötte oss på ett fantastiskt sätt, som rekomenderade oss att ha med storebror och som alltid vände sig till honom först och på så vis gjorde honom delaktig. Tacksam också över storebror som förvisso, i äkta tvåårsutvecklingsfas, har förmågan att ge sina föräldrar gråa hår emellanåt på hemmaplan, men som verkligen kan uppföra sig när det gäller. 
Tältet i lekrummet på Akademiska

Tacksamma över den fina personalen på vårdavdelningen som själva menade att de bara gjorde sitt jobb, men de gjorde det sannerligen med råge. Så mycket värme och omtänksamhet! "Ja men ta honom du i famnen i stället" sa sköterskan när han skulle rullas iväg genom kulvertarna och jag tidigare fått order om att när skjortan väl var på skulle han vara sängburen. "Så kan ni titta i spegeln i hissen -det påverkar ingenting".

Oerhört tacksam också över familj och riktiga vänner. Storasyster som åkte de dryga tjugo milen tur och retur för att ta Cosmoshunden (han hade det så bra att han nog gärna stannat kvar där). Nästan-grannarna som såg till Chatterkatten på bästa sätt. Och så alla som erbjudit sig att pussla och knåpa på olika sätt för att vi ska få ihop det.
Fina omtänksamma sms och hjärtevärmar-mail.


Mormorn som stod stand-by ända fram till avfärd ifall storebror skulle vakna förkyld. Och som kom bums dagen efter att vi kommit hem för att leka med aktiv tvååring när lillebror tog upp all tid.

Vi kom hem till blomma och paket på köksbordet. Från kattvakten (det borde väl varit omvänt?!).
Man blir förstås alltid glad för blomma och present, men kanske alldeles alldeles extra när man kommer hem efter sjukhusvistelse.

När vi sedan blev inlagda på USÖ kom återigen omtänksamma meddelanden med vardagsrapporter från livet utanför sjukhusväggarna och erbjudanden om allt från barnvakt till handling. Det behövdes inte, men betyder ändå så mycket när man ägnar dygnen åt att "dansa" runt en droppställning med skrikande bebis inne på ett litet sjukhusrum (jodå, jag vet att det inte är lång tid det handlar om och jag är evigt tacksam för det också -att det inte är någon otäck sjukdom!).

Helt fantastiskt att vi har så fina människor runt omkring oss!

Fyra veckor efter operationen, för exakt en vecka sedan, plockade vi bort tejpen på läppen... för alltid. Lillebror tycks ha glömt sina sjukhusvistelser, äter med skaplig aptit ur sin habermanflaska, övar på att vända sig och att stoppa in saker i munnen (händerna inte minst) och fyrar av leenden mot alla som tittar på honom.

I mars är nästa operation planerad. Den som sägs innebära betydligt svårare återhämtning.  Jag vet att den naturligtvis måste göras, men bävar samtidigt.  Tur att lillebror inte vet vad som väntar!
Allra först ska vi passa på att avnjuta (nästan) helt vanlig bebistid!

10 kommentarer:

  1. U n d e r b a r läsning! Och tänk, vad det betyder med all denna omtanke och vänlighet när man är på sjukhus och så utlämnad! Härlig läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja både utlämnad och ganska isolerad. Det är liksom som en egen liten värld där innanför väggarna tycker jag... Och alla påminnelser om det där vardagslivet som ju fortgår blir så värdefulla :)

      Radera
  2. Det är intressant att följa din blogg, roligt tt du håller i med den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du fortfarande läser... och då och då skriver ett inlägg själv. Vi är ju inte jättemånga kvar.

      Radera
  3. Ett inlägg att verkligen bli glad av.
    Och sista bilden...ååååh!! <3 <3 :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja tänk att vi kunde fastna på samma bild alla fyra ;)

      Radera
  4. Härligt! Och trots att det bebisarna har haft besvär som gått att åtgärda så är det mer än kännbart. Och som du skriver, blotta tanken på sjukhusvistelse pga en hemsk sjukdom får det att isa till i magen. Underbart att första operationen och allt runtikring gått så bra. Underbart att känna genuin tacksamhet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så glad att vi bor i Sverige där den här vården är en självklarhet! För alla. Man hör så mycket negativt, men när det gäller små barn blir man verkligen väl omhändertagen.

      Radera
  5. Känslan av att vara väl omhändertagen och känna förtroende när man är på sjukhus är ovärderlig! Härlig att det gått så bra och att det löste sig så bra med alla djuren och den store brodern!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi har verkligen haft turen att träffa på fantastiskt trevlig och kompetent personal på sjukhusen!

      Radera