tisdag 27 december 2016

Dagen då jag blev lite ilsk

Jag blir sällan på riktigt ilsken.
Tisdag den 27:e december hände det dock.
Jag sa både "det finns ingen anledning att låta otrevlig" direkt till en kvinna.
Och lite senare i telefonen sa jag "nu har jag blivit hänvisad runt bland olika instanser hela förmiddagen, det här börjar kännas helt absurt!".
Summan av kardemumman blev att vi har en tid på torsdag för att få hjälp att plocka bort lillebrors stygn.
De där stygnen som de i Uppsala sa att vårdcentralen skulle hjälpa oss att plocka bort om de inte lossnat efter tre veckor, men som läkaren på vårdcentralen ansåg var för svåra att få bort på en så liten bebis. Remiss till plastiken i Örebro, som vände sig till Uppsala med felaktiga uppgifter och återkom till vårdcentralen som återkopplade till mig som ringde ett direktnummer som visade sig vara ett internnummer och blev hänvisad vidare till Uppsala för att därefter från Örebro få förslaget att själv klippa trådändarna (inne i munnen på bebis!) men som där och då fick nog och faktiskt ilsknade till.
Oklart om det var jag eller sömnbristen som då talade.
Ungefär så.
Jag avslutade med att tacka.
Men jag bad inte om ursäkt.
Säkert tyckte de att jag var en jättejobbig mamma.

10 kommentarer:

  1. Jag anar att den där saken vi tog i trä för häromdagen inte inträffade på dag två (sova hela kvällen).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det var liksom dumt sagt.

      Radera
  2. Jag är övertygad om att min Gustav har en stor varningstriangel i sin journal, tillsammans med symbolen för en mycket besvärlig mamma, men... ;) Det är tyvärr absolut nödvändigt. Stå på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja så många föräldrar säger ju just det. Att man måste ara besvärlig. Men vi ha hela tiden blivit så väl omhändertagna... fram till nu när alla plötsligt ansåg att de där stygnen var någon annans ansvar. Det är väl bara början förstås, men jag hade oanade talanger i ilska ;)

      Radera
  3. Inte undra på att du blev arg!!! Och du är verkligen ingen besvärlig mamma. Säger som ovanstående: Stå på dig. Och du behöver rakt inte be om ursäkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har vi ju fått en tid så det vore väl typiskt om kvarvarande stygn lossnar inatt ;)

      Radera
  4. Det händer inte mig heller särskilt ofta, men det HAR hänt. En kvinna på skattemyndigheten i Umeå fick frågan om hon inte hade funderat på att byta yrke (det hade hon inte) och en surpulig tandsköterska i Skåne fick ungefär samma fråga. (Just när tandläkaren börjat rotfylla sa tandsk. att "du är väl medveten om att det här kommer att bli dyrt Elisabet?" Jag var nyskild och hade alltid betalat och gjort rätt för mig. Och vad svarar man när man ligger där och gapar med bomullstamponader i munnen ...? Jag hann reta upp mig ordentligt innan behandlingen var överstökad.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, men näe, ja vad gör man när man ligger där?! Turligt nog är i alla fall de flesta vi mött under hösten helt rätt person på rätt plats.

      Radera
  5. Helt rätt att du blev arg! Detta att hänvisa folk vidare för att själv slippa gör mig grrrr! Men tyvärr tror jag att en sån här hänvisningssnurr starta bara för att man råkar träffa på EN enda fel människa/vårdpersonal. Hade någon annan svarat så hade det kanske aldrig hänt...?

    Min erfarenhet är att vårdcentraler som ligger mer nära ett större sjukhus tenderar att skicka vidare mer än de som ligger längre bort. Vårdcentralerna längre bort försöker mer lösa saker på egen hand eftersom de vet att det är reseavstånd. Visst, det går inte att generalisera men det ligger lite i detta.

    Hoppas det löste sig så lillebror fick hjälp med sina små stygn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi ska in till USÖ i morgon och få dem borttagna. Och säkert stämmer din teori. Vi har ju bara drygt tre mil. Hade det varit uppe i norrland hade de säkert tagit dem bums.

      Radera