onsdag 2 november 2016

Att gå på en efterkontroll

Så var det då dags att gå på efterkontroll hos barnmorskan.
I väntrummet är det helt tomt och där ligger mammatidningar och en pärm pärm om föräldragrupper och leksaker och jag minns plötsligt den tid då jag lite bittert satt i ett liknande väntrum i väntan på rutinmässig cellprovtagning och vi bara några veckor tidigare hade fått bekräftat att nä några barn skulle vi förmodligen inte kunna få.

Inne hos barnmorskan får jag svara på femtielva frågor. Jo tack, jag tycker att jag mår rätt bra och nja nattsömnen är det väl lite si och så med och jaja jag ska inte slarva med bäckenbottenträning och jodå storebror tycker om sin lillebror men glömmer lätt att vara försiktig och ja här pumpas än så länge hundra procent och nej, nu är familjen komplett. Ungefär så.

Och så förstås den mindre trevliga undersökningen. Jo men allt ser så bra ut och efteråt har jag så bråttom av den där stolen, men hejdar mig i sista stund och barnmorskan skrattar och säger att jo det har faktiskt hänt att hon fått en och annan patient i knäet.

När allt är klart åker jag hem till min fina familj. Till pappan och storebror som leker med bilar, till lillebror som precis har somnat på ett täcke på golvet, till Cosmoshunden som viftar med hela kroppen av glädje och till Chatterkatten som ligger på fåtöljen och övervakar billeken. 

Småbarnsåren är vi förstås mitt i men i och med att efterkontrollsbesöket är avklarat är det här med graviditeter ett avslutat kapitel i livet. Det känns bra. Liiite vemodigt. Men bra. 
Och jag är alldeles oändligt tacksam över att ha fått uppleva det två gånger!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar