tisdag 16 augusti 2016

Varför ger inte du blod?

Den här veckan uppmärksammas bristen på blodgivare. Tidningar och företag världen över plockar bort bokstäverna A, B och O vilka ska symbolisera blodgrupperna. På något vis tar man det så för givet att få blod om olyckan är framme. Och får man ett sjukt barn som är beroende av blod finns det naturligtvis att tillgå.
Eller?

Jag tycker att det är självklart att ge blod om man kan.
Tyvärr väger ju inte min åsikt värst tungt eftersom jag själv tillhör dem som blivit hemskickad båda mina blodgivarförsök. Jag har inte lyckats passera den där magiska viktgränsen. Och framförallt, jag har tydligen undanglidande blodkärl och för tunna kärlväggar.

Det är ändå en ursäkt. Jag har i alla fall försökt. Och jag tycker verkligen inte att det finns särskilt många ursäkter till att inte försöka.

7 kommentarer:

  1. Tyvärr verkar det ju ofta som att de som faktiskt har viljan att ge inte får. :-/ Började ge blod så fort jag fyllde 18, men nu har jag inte fått chansen på över ett halvår eftersom mina järnvärden är för dåliga.

    Superbra att det uppmärksammas tycker jag. Fler borde ge blod! Har alltid upplevt att man blir så bra bemött på sjukhuset också när man kommer dit. Och många arbetsgivare tillåter ju blodgivning på arbetstid. Toppen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men är det inte så att statligt anställda har rätt att ge blod på arbetstid? Har för mig att jag läst något sådant... Jag tror att många vill ge blod, men inte kommer iväg... och så tror jag att det är många som inte tänker på det. Därför är det ju toppen med en sådan här kampanj.

      Radera
  2. Jag käkar allergimediciner och suger i mig cortison mot astma, jag tror därför inte att de vill ha mitt blod. På mitt jobb var det många blodgivare. Det lär ska vara nyttigt för kroppen av tappas på blod ibland. Jag kanske ska kolla om de vill ha mitt medicinerade tantblod?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan väl alltid höra med dem.
      Jag läste härom dagen att det var många äldre som nu slutat/ inte längre kunde vara blodgivare, men att det var svårt att rekrytera från den yngre generationen. Helt ogrundat har jag fått för mig att det just bland lärare finns en hel del blodgivare, men det kanske är för att jag känner ett gäng sådana :)

      Radera
  3. Mitt vill de absolut inte ha, men jag är väldigt glad över de påsar som jag emellanåt får! Donerade benmärg innan det att jag fick mina krämpor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är fantastiskt att det finns för de som behöver det. Men det kräver ju liksom givare också... Benmärg visste jag inte ens att man kan donera.

      Radera
  4. Jag har nån sorts hangup att jag inte vill bli punkterad. Och det gäller även stick i fingret.
    Men maken är blodgivare, och dottern var plasmagivare innan de slutade med sån upptagning här.
    Hur det är nu där hon bor nu har jag ingen aning om.

    SvaraRadera