tisdag 9 augusti 2016

Väntrumsdag

Idag har varit en riktig väntrumsdag.
Jag inledde på specialistmödravården där jag börjar känna mig riktigt hemma. Så hemma att varken läkare eller barnmorskor längre anser att de behöver presentera sig. Jag har som liksom hunnit med att träffa såväl överläkare som specialistläkare... flera gånger.

Idag var jag i alla fall rätt tidig och den annars alltid påslagna teven var helt mörk och i väntrummet var det alldeles tomt. En timme senare, efter kontroll men i väntan på planeringssamtal, var det absolut fullt i samma väntrum.
Flera som skulle göra rutinultraljudet runt vecka nitton och de såg så förväntansfulla ut där i väntrummet. Par efter par försvann in i rummen och kom ut med leenden från öra till öra och det lilla bruna kuvertet med bilder i handen. Pussades och höll händer.
Andra var mer höggravida. Betydligt tröttare. Någon pustade högt och ganska oavbrutet. En annan tycktes omöjligt kunna hitta en bra sittställning. Några slötittade på sina mobiltelefoner.
Själv började jag fundera på om jag borde ha knappat in längre tid i biljettautomaten vid parkeringen...
 Efter specialistmödravården blev det barnmorskan. Lite onödigt kanske, men hon mäter blodtryck och blodsocker och idag var även besöket då man skulle skriva ihop tankar och önskemål runt förlossningen.
Jag har inga. Den här gången heller. Det blir liksom ändå som det blir.
Väntrummet hos barnmorskan var precis alldeles tomt. Det visade sig att all personal hade semester, ja utom barnmorskan då förstås och en bvc-sköterska som var iväg på hembesök.
Fler besök är inplanerade. Nu återstår det att se om- eller hur många vi hinner med.

1 kommentar:

  1. Tack! Det kändes som om jag var där! Så fint beskrivet!

    SvaraRadera