måndag 29 augusti 2016

Tjoho, någon annan fick ta min läkartid

Idag var dagen D. Eventuellt i alla fall. Klockan 8.30 skulle vi in till specialistmödravården på bedömning för igångsättning, ja man ville inte att vi skulle gå över tiden eftersom "sådana här barn bedöms vara lite skörare" (det var så de uttryckte sig).

"Sådana här barn", det var vår lillkille det. Och han visade sig vara en riktig liten starking, som under sin första levnadsvecka lärt sig fixa flaskan, genomgått ett grundligt ultraljud och ett besök hos tandläkaren. Med humöret i behåll. Så värst liten var han föresten inte heller utan nästan precis lika stor som storebror när han föddes. Det skilde en centimeter och trettiofem gram på dem. Alldeles lagom stor alltså ;)

Bästa lilla Hugo, redan en hel vecka!

11 kommentarer:

  1. Mysig bild på mitt andra barnbarn!
    Undrar just vad C tänker om det nya lilla livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är i alla fall väldigt nyfiken på bebisen :)

      Radera
  2. Jag valde till slut att inte lägga någon energi på hur som somliga valde att etikettera mitt barn. Utgick från att alla, i grunden, egentligen, ville, och innerst inne, menade bara väl! Plumpheter till trots... (Läkare, och sköterskor, desto högre i rang, de har dock, tyvärr, genom åren, varit absolut värst. Man förlikar sig icke! Såras, men måste hantera...)

    Heja Hugo, som redan tar flaskan och orkar med sådant som riktigt besvärliga undersökningar! (Ultraljudsgelén värmdes till slut, av en fantastisk cardiolog, den italienska, ännu vår vän, för alltid, i mikrovågsugnen, för att inte... ) Det är inte bara och alldeles enkelt, då man faller utanför ramarna, är i behov av särskilt stöd.

    Heja även er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har mest stött på en massa okunskap än så länge, men förväntar oss att det vänder när vi har kontakt med lkg-teamet. Som kontrast till hysterin på bb var både lkg-sköterskan och tandläkarna precis jättelugna. För dem är ju spaltbarn precis som vilka barn som helst -och det är de ju.
      Smart att värma ultraljudsgelén! Det såg så himla kallt ut att slänga upp den ett dygn gamla bebisen på en stor kal brits och spruta på en massa gelé. Vilken kontrast till hud mot hud och att ligga under en varm gosig filt, sådär som han då hittills hade upplevt livet.

      Radera
  3. Han är så söt, lille plutten! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mamman och pappan tycker ju faktiskt också det -lätt partiska såklart ;)

      Radera
  4. Svar
    1. Ni får komma hit och hälsa på någon dag :)

      Radera
  5. Å, kära mossfolk! Att ha fått följa med på den här resan har varit så spännande och nu, med bild på lille Hugo, blev det för mycket ,-) Skärmen blev dimmig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har verkligen varit lite berg- och dalbana, men han har ju uppenbarligen mått bra hela tiden :)

      Radera
  6. Ni får nog lära er att stå ut med klumpiga kommentarer, för så fort något är annorlunda vet åtminstone inte jag vad jag ska säga. Senast idag blev jag fundersam... En liten sex-sjuåring på skolan mitt emot är kortväxt. Nu såg jag inte att det var hon och en liten kompis som sprang förbi mig i väldigt rolig utstyrsel, jag stod kvar och tittade och flinade när de sprang till bilen där pappan (?) stod. Då slog mig tanken att han kanske trodde att jag glodde och flinade för att hon var annorlunda växt....vilket ju inte var fallet. Sen funderade jag på hur jag trodde att jag skulle förväntas reagera... Titta bort? Låtsas som ingenting?
    Jag är i alla fall övertygad om att Hugo har kommit till absolut rätt familj. Han ser så fin ut, tittar så bestämt in i kameran.

    SvaraRadera