fredag 1 juli 2016

Sommarpratare

24/6 Lars Ulrich
Jo, jag vet att det anses fantastiskt att han är med. Att hans prat sändes i såväl Danmark som USA. Det hjälper inte, prat om hårdrock i 90 minuter är för långt utanför mitt intresseområde. Jag. Slog av

25/6 David Lagercrantz
Jag låter det vara osagt om det berodde på herr Lagercrantz eller min trötthet... Men jag somnade drygt halvvägs... Och jag har ingen ambition att lyssna igen.

26/6 Annika Lantz
Jag brukar ha svårt för fru Lantz -ofta blir det flamsigt- men det här gjorde hon bra. Att jag sedan har en förfärlig cancerskräck och inte alls uppskattar andras berättelser om detta otäcka, det är ju trots allt inte hennes fel.

27/6 Johan Olsson
Jag halvlyssnar, men kommer på mig själv med att tänka på annat. Funderar på om jag börjar bli kräsen... Eller ointresserad av andra människor?

28/6 Gunhild Stordalen
Det här var bra. Jag smittas av hennes entusiasm och engagemang, samtidigt som jag känner att vi på flera plan har totalt olika grundvärderingar. Jag ler åt hennes beskrivning av det storslagna bröllopet, de uppklädda gästerna, pappan i frack... med den slitna ryggsäcken på ryggen. Och mamman med en liten plastpåse i handen istället för handväska.
Skit att hon också skulle bli sjuk.

29/6 Matias Varela
Jag stirrar nu på namnet men har svårt att minnas vad han pratade om. Jag lyssnade på hela, men kommer bara ihåg fragment. Tillfälligt underhållande kanske, men inget som direkt satte spår.
Jo, när morfarn skulle lära honom simma kanske... Och det här med att man tenderar att minnas saker mer idylliskt och positivt än man kanske upplevde dem i stunden som barn.

30/6 Danica Kragic Jensfelt
Intressant och skrämmande på samma gång. Tankar som få kanske vågar uttala (som exemplevis att hon önskar att hennes handikappade son dör före sina föräldrar för att dottern inte ska behöva ta hela ansvaret). Etiska dilemman -var går gränsen mellan människa och robot? Och kanske en passion och en tro på just robotar som jag absolut inte delar. Som jag verkligen hoppas att den inte blir verklighet...

1/7 Ahmad Khan Mahmoodzada
Trots sin ringa ålder gör han, vad jag tycker, det bästa sommarpratet hittills. Ahmad berättar om sin uppväxt, hur han fick erbjudandet om att spela huvudrollen i filmen "Flyga drake", och hur det sedan ledde till att han så småningom tvingades fly från sitt hemland.
Och hur det var att komma till Sverige. Att poliserna var snälla. Att det fanns människor som verkligen verkligen ställde upp. Men också väntan och ovisshet. Och att sätta upp mål.

2 kommentarer:

  1. Vilka värderingar tänker du på när det gäller Gunhild? Förutom att skaffa barn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var främst det jag tänkte på. Att vid trettio års ålder ens fundera på ett ingrepp bara för att bevisa något...

      Radera