torsdag 14 juli 2016

Främmande, gäster eller vaddå?

"Det var på den tiden, då gäster kallades för främmande" säger Malou von Sivers i sitt sommarprat.

När slutade de kallas för det? Undrade jag. För visst sa man att man skulle få främmande, när jag var barn? Eller?
Och ändå känns det så avlägset. Aldrig skulle jag få för mig att kalla våra gäster för främmande. Faktum är att jag drar mig för att kalla dem för gäster också, även om det kanske är något fint. En gäst känner sig liksom välkommen, men inte som hemma. En gäst ska bli ompysslad och uppassad.
Jag vill så klart att alla ska känna sig välkomna. Men jag vill ju också att alla ska känna sig som hemma. Ja, inte riktigt som hemma förstås, för det gör man kanske ingen annanstans än just hemma... men bekväma. Man behöver liksom inte fråga om man får ta en frukt från fruktskålen eller tvinga i sig sitt kaffe utan mjölk för att det inte står någon mjölk på bordet. Till exempel.


Längre tillbaka var jag oerhört mån om det skulle vara fint städat varje gång det kom någon, men när spontanbesöken eller "vi-är-hos-er-om-tio-minuter-besöken" tätnade, fick jag liksom släppa på det. Och tänka sig att det går bra ändå. Vi har barn och sociala pälsdjur. Det kvittar om jag städar i panik, folk blir håriga i alla fall. Det jag fortfarande kan stressa upp mig över är disken. Maken och jag har fullständigt skilda toleransnivåer när det gäller den biten... Plingar det på dörren kan jag tänka "oj hur ser det ut på diskbänken?!?".
Fast det förstås egentligen inte spelar någon roll.

Apropå vad? Jo just de. Här hemma får vi aldrig främmande.

7 kommentarer:

  1. Var pratet bra. Jag tror vi mer har använt " vi ska få främmande" än gäster men det var nog fortfarande när jag bodde hemma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon är skicklig, Malou, och absolut en av de sommarvärdar som är värda att lyssna på.
      Maken kan ibland säga, på skoj, att "nu får vi finfrämmat" men annars tror jag aldrig att vi använder det uttrycket. Tror inte, alltså. Jag har inte tänkt på det innan jag hörde sommarpratet.

      Radera
  2. Men var kommer detta "främmande" ifrån (som för mig också är helt främmande att använda)? Kom det verkligen helt främmande gäster och ringde på och ville få fika förr i tiden? Eller var kommer ett så väldigt opassande ord ifrån - undrar jag.

    Jag drar mig också lite för det där med "gäster". Hit kommer det mer vänner på besök tror jag. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag, tada, använt google. Och upptäckt att ordet går att härleda tillbaka till Moseboken där det används synonymt med gäster. Långt senare användes båda orden om exempelvis köpmän som kom långväga ifrån och behövde någonstans att bo. Såväl främmande som gäst har alltså ett samband med främling om jag tolkar det rätt. Spännande med ord :)

      Radera
  3. Intressant! Alltid kul att lära sig ords härkomst tycker jag. :-)

    SvaraRadera
  4. Vi sa alltid hemma i min barndom att idag får vi "främmande" och det var inte alls främmande människor, utan t.ex faster Anne-Marie och hennes Karl-Johan. Och det betydde inte att det var nåt särskilt fint. Gäster sa vi däremot aldrig och jag säger det aldrig nu heller. "Vi ska ha gäster ikväll", då låter det så ..., märkvärdigt. Nej, vi säger nog att .."ikväll kommer ...." och så namnen.
    Malous sommarprogram tycker jag var ett av dom bästa hittills. Och ändå är jag ingen stor fan av henne.(Men jag blev det. Lite).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men precis så säger vi nog också. Och pratar jag med någon som absolut inte har en aning om vilka det är säger jag nog snarare att "ikväll kommer kompisar".
      Malou var en väldigt skicklig berättare... tyckte jag.

      Radera