lördag 30 juli 2016

Eftermiddagsbesök

Hela förmiddagen var det prima väder -molnigt och sådär dryga tjugo grader.
Vi dukade upp ute på altanen och maken kånkade ut extrabord, men sådär tio minuter innan vårt finbesök beräknades anlända öppnade sig himlen och han fick bära in alltihop igen.
Finbesöket, det var en gammal barndomskamrat till mig. Vi gick i samma klass från ettan på lågstadiet till ettan på gymnasiet och tillbringade en väldig massa tid i stallet. Numera är hon stockholmare och gift och vi träffas kanske en gång om året -oftast i samband med något annat.
Idag kom de i alla fall hit, hela familjen, och vi träffade sonen för första gången. Jag törs säga att jag aldrig har stött på ett gladare och mer godmodigt litet barn!

Dagen till ära kom också både familjen V och familjen C från Örebro. Noah hade väntat på lilla Molly hela dagen och blev så till sig i trasorna när hon kom upp och lekte att maken skickade ut alla vilda barn i trädgården. Nätt och jämt hade det slutat regna ;)
Någon roade sig med att måla med gatukritor och vatten. En annan med att smasha äpplen. Någon var lite trött och ville helst gå in. Den yngste var glad och förnöjd.
Och mammorna och papporna kunde sitta på altanen och prata.
Ungefär precis så.
Och så himla trevligt med besök, både av de vi träffar så sällan och de vi träffar betydligt oftare!

4 kommentarer:

  1. Tusen tack för att vi fick titta förbi, så trevligt och roligt att se er alla! Har ni vägarna förbi stockholm någon gång måste ni höra av er :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var som sagt superkul att ni kom och jätteroligt att få träffa hela familjen! Misstänker att det dröjer innan vi far till Stockholm, men hör absolut av oss när så sker :)

      Radera
  2. Ungefär så där saligt lycklig var jag när barnen var små. Jag har brev kvar som skrivits till mamma och när jag läser dem förundras jag över hur "underbart" och "ljuvligt" det var att vara mammaledig eller när töserna blev lite större. Det känns bra nu också, men den där känslan av att vara behövd och att tillvaron är så oändligt meningsfylld, den finns inte längre, inte på det viset. Du har då i alla fall vett att njuta av allt detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är fantastiskt att man kan få vara hemma med sina barn på det här viset. Både för egen del och för barnens. Däremot finns det absolut stunder när jag räknar till tio eller ser fram emot att få sitta ner ett litet utan att någon ska klättra eller pocka på uppmärksamhet. När jag fyllde år önskade jag mig att få vara hemma själv en halvdag och göra... ingenting ;)

      Radera