torsdag 16 juni 2016

Den där härliga tvåårsåldern

En torsdag kan mormorn och morfarn komma på fika och lunch och inspektera den halvklara altanen.
Och leka med barnbarnet och gå en låååång promenad med hunden.

Och på eftermiddagen kan man sedan vandra två gator bort och ägna timmar åt att leka med föräldragruppskamrater. Två år är en fascinerande utvecklingsfas... och än tålamodsprövande. Plötsligt har som liksom det lilla barnet fått en egen vilja och vill dessutom så konstiga saker. Allt ska testas och provas och nu går det inte alls att avleda och ett "nej" kan få konsekvensen att fortsätta göra fel fast dubbelt så fort.

När tvååringarna kommer ihop blir de liksom en liten liga som behöver en väldig massa vägledning. Någon kastar sand och en annan knuffas och så rycks en keps av och två vill absolut ha precis samma sak och en tredje kastar leksaker genom staketet. Och så är det det här med att man inte får trampa runt bland, eller på, blommorna i rabatten.

Det känns lite, men bara lite, som att vara på jobbet. Fast ändå inte, för det är (tack och lov) en viss skillnad på att vara pedagog och mamma och det är absolut en skillnad på att vara med barn som har sina föräldrar på plats.

Två till tre år är en fascinerande period. Det är så oerhört mycket som utvecklas så fort. Språket, det egna jaget med all egen vilja, motoriken och så det där ursvåra samspelet. Det är ju inte konstigt att det blir både inre och yttre konflikter titt som tätt.

När vi så småningom kommer hem, lagom till matdags, regnar det. Det bekymrar bara en av oss ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar