måndag 23 maj 2016

Utsikt från en soffa


Ja, så faller det sig så att vi återigen satsar på en ny omgång blod. Dåligt tajmad mitt på arbetstid. Jag kliver ut till min arbetskamrat och förkunnar att ja, tack och hej, nu lämnar jag dig med alla barn och all disk och åker hem på bumsen, för nu är det liggläge som gäller.
Hemma äter jag blodstillande tabletter och ligger på soffan och känner mig kanske liiite frustrerad över att det blev så här igen. Bubblan verkar turligt nog föga bekymrad. Själv är jag mest bekymrad över att behöva lämna en arbetskamrat sådär. Det blir ju inte en jättestabil arbetssituation att jobba med någon som mig...

10 kommentarer:

  1. Förstår hur du tänker, men nu är det du och bubblan som är viktigast! Var rädd om er! <3

    SvaraRadera
  2. Känner jag mina kollegor inom förskolan rätt så löste det sig på något sätt ändå. Det brukar ju det. I allra värsta fall får man väl ta upp telefonen och ringa hem några barn, alltid är det väl någon förälder som kan hämta. Det är ju en ganska ovanlig situation trots allt :). Men troligen löste det väl sig på något annat sätt.
    Sen tycker ju jag att du i vanliga fall är så fasligt stabil som arbetskamrat så du har gott förtjänat lite "instabilitet" nu :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, pedagoger i förskolan är ofta fantastiska på att pussla hitta lösningar och mina arbetskamrater är sannerligen inget undantag :)

      Radera
  3. Visst borde du nog vara hemma hela tiden med denna risk? Är det du som är envis med att jobba eller får du inte bli sjukskriven? Är du envis så sluta med det! ;) En så liten stund av livet. Tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh nej, jag är envis när det gäller mycket, men i det här fallet har jag absolut inte varit det. Nu är jag i alla fall sjukskriven igen :)

      Radera
  4. Men nej... Om det tycker vi inte! :(
    Kraaaaam!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen fara alltså. Det är ju inte direkt första gången under den här graviditeten.

      Radera
  5. Och jag gapar förvånat över att du tycks oroa dig mer för jobbet än för kroppen... Jag fick blödningar nångång i fjärde månaden och blev uppskrämd till tusen...moderkakan kanske? Jag fick order att inte lyfta nåt och inte klättra på stolar...( ja, alltså hämta saker högt uppe skåp). Att inte lyfta var svårt med en knappt tvååring... Fy vad orolig jag var. Men han hängde kvar i magen och kom ut mer än välnärd, nästan fem kg.

    Men du står ju under bevakning, så du är väl i trygga händer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi börjar bli ganska härdade vid det här laget. Det är ju inte första gången den här graviditeten och vi har varit in och undersökt extra tidigare av just den anledningen. Men nä, lyftrestriktioner med en knapp tvååring, det är sannerligen en utmaning ;)

      Radera
  6. Kan bara instämma i det de andra redan har sagt.

    SvaraRadera