måndag 9 maj 2016

Första arbetsdagen och plommonträd i blom

Sedan ett par dagar tillbaka blommar plommonträdet för fullt och det doftar alldeles ljufvligt!
Själv har jag avverkat den första heltidsdagen på nästan två år. Det är förstås verkligen en omställning och såhär efter första dagen kan jag inte för mitt liv förstå hur folk som har småbarn kan välja att arbeta heltid. Man hinner ju knappt träffa den egna ungen innan det är tack och godnatt.
Nu är pappan ännu föräldraledig och när jag kom hem var barnet duschat och middagen klar, men jag tänker att om båda föräldrarna jobbar heltid ska ju det där hinna skötas efter hemkomst. Och ska man upp tidigt på morgonen går det ju inte att senarelägga nattning heller. Dessutom är i alla fall jag rätt trött efter en hel arbetsdag...

Nåväl, i mitt fall handlar det om åtta veckor, ja om allt nu går som det ska. Och när jag kommer hem blommar det där plommonträdet så vackert, koltrasten flöjtar i trädstråket och Cosmoshunden håller på att slå knut på sig själv. Barnet däremot har knappt tid att ge sin mamma en kram -han har fullt upp med att dansa till Pippi Långstrump och lägga pussel på hallgolvet :)

#Blogg100
Dag 70

6 kommentarer:

  1. Ja, jag hade gärna stannat hemma i åratal, om vi haft ekonomiska möjligheter till det! Vilken stress det är och tänk då alla ensamstående föräldrar som inte har något val, utan arbetar heltid och sedan har allt det andra att ta hand om! Oj, vilket sjå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hade såklart jag också -stannat hemma i åratal om det varit möjligt alltså. Och jag vet att långt ifrån alla har möjligheten att välja, både att vara hemma längre eller att gå ner i tid, hur gärna de än vill. Jag vet också att många faktiskt har möjligheten att prioritera annorlunda, men väljer att inte göra det.
      Och det måste förstås respekteras att man har rätt till olika val, men själv tycker jag att det är jättejobbigt att hinna träffas så lite och kan, som sagt, inte förstå att så många väljer att ha det så som en permanent lösning. Som du skriver -det måste ju kännas jättestressigt när båda föräldrarna arbetar heltid... Dessutom är det verkligen inte särskilt många år av en livstid som barnen är små.

      Radera
  2. Fördel med barn som sover extremt lite, det är att det blir mycket tid tillsammans!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är sällan man hör barn som sover lite och ordet fördel i samma mening :D

      Radera
  3. Under de fyra år jag var hemma (med undantag för två månader i Örebro medan maken pluggade och min sju månaders föräldraledighet gått ut) levde vi under existensminimum enligt då gällande regler. Men, vi hade aldrig hunnit vänja oss vid någon högre standard efter studenttiden, så det gick bra.
    Jag jobbade några timmar på ett studieförbund, men hade inte pallat för mer. Bara att klä två ungar... Jag beundrar alla som orkar ha flera sycken och jobba samtidigt.

    Jag bor bredvid en skola/fritis, och ser (när jag nångång är vaken så dags) hur föräldrar lämnar sina barn redan vid sex...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förundras mest över att vi alla är så olika. Själv tycker jag, på riktigt, att det är supertråkigt att hinna träffa barnet så himla lite. Och då vet jag ändå att han har det jättebra och är hemma och lever livet med sin pappa på dagarna.

      Radera